Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas, antogs 1989. Barnkonventionen innehåller rättigheter som varje barn ska ha och gäller alla upp till 18 år som bor eller vistas i ett land. I barnkonventionen kallas alltså både barn och ungdomar för barn.

Affischer om barnkonventionen på olika språk

Sverige och övriga länder måste göra sitt allra bästa för att det som står i barnkonventionen ska bli verklighet. Till exempel måste Sveriges egna lagar och regler stämma överens med rättigheterna i konventionen. Sverige ska se till att barns rättigheter inte glöms bort utan respekteras överallt i samhället, varje dag. Regeringen ska också se till att både barn och vuxna får reda på vilka rättigheter barn har.

Rättigheterna står i olika stycken som kallas för artiklar. Det finns 54 artiklar i barnkonventionen och 41 av dem handlar om rättigheter. Resten av artiklarna handlar om hur länderna ska arbeta med barnkonventionen.

Artiklarna 2, 3, 6 och 12 kallas för barnkonventionens huvudprinciper. Dessa hjälper dig att förstå de andra artiklarna. Alla artiklar i barnkonventionen hänger ihop.

Vi har skrivit om och förkortat artiklarna lite för att texten ska vara lättare att förstå. Du kan läsa mer om barnkonventionens olika fördjupningsområden genom att klicka på länkarna nedan.

  • Barnkonventionen föddes 1989. Redan 1990 skrev Sverige på barnkonventionen, det kallas att ratificera. Idag har alla länder i världen utom USA och Somalia anslutit sig till barnkonventionen.

    Sverige har lovat att göra sitt allra bästa för att det som står i barnkonventionen ska bli verklighet. Dina och alla andra barns och ungas rättigheter ska respekteras överallt i samhället, varje dag. Vi är bra, men kan bli ännu bättre.

    – Det finns två miljoner barn i vårt land. Många beslut som fattas rör barn och unga. För att de ska bli bra måste vuxna lyssna på vad barn och unga tycker och tänker, säger han.

  • Alla barn är lika mycket värda. Det betyder att oavsett vem du är och var du bor ska du ha samma möjligheter att ta del av dina rättigheter.

    Trots det diskrimineras många barn i Sverige. Det handlar ofta om barn som är i särskilt utsatta situationer. Barn med en funktionsnedsättning. Barn vars föräldrar har ont om pengar. Asylsökande barn. Barn som inte har det bra hemma och måste bo någon annanstans.

    Det kan också vara stor skillnad beroende på var du bor. En del kommuner är bättre på att se till barns rättigheter, medan andra är sämre. Så ska det inte vara.

    Vart femte år måste regeringen rapportera till FN (Förenta Nationerna) om vad Sverige gör för att leva upp till barnkonventionens krav. FN är en sammanslutning där nästan alla världens länder är medlemmar och försöker samarbeta för en bättre värld. Den senaste rapporten lämnades 2012.

    År 2017 är det dags igen. Då får Barnombudsmannen också berätta vad som fungerar bra och vad som kan bli bättre.

På teckenspråk