Särskilt yttrande till Kommittén om barn i homosexuella familjer

Vi instämmer i utredningens förslag att införa en möjlighet för en registrerad partner att styvbarnsadoptera den andre partnerns biologiska barn. Vi anser däremot inte att en registrerad partner bör ges möjlighet att styvbarnsadoptera den andre partnerns adopterade barn.

Vi delar inte heller utredningens uppfattning att registrerade partner bör ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar vid nationell eller internationell adoption.
Särskilt yttrande av experterna Ulla Fredriksson, f.d. överdirektör, NIA, Torgny Gustavsson, överläkare i barn-och ungdomspsykiatri, Margret Henningsson, föreningar och nätverk för adopterade och adoptionsorganisationer, Börje Svensson, Rädda Barnen och Concetta Taliercio, Barnombudsmannen.

Detta yttrande gäller de förslag som kommitténs majoritet, i den följande kallad utredningen, har lämnat i fråga om homosexuellt föräldraskap som rör gemensam adoption och styvbarnsadoption. Med gemensam adoption avses här att registrerade partner ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar vid nationell eller internationell adoption. Styvbarnsadoption innebär att det införs en möjlighet för en registrerad partner att adoptera den andre partnerns barn, biologiskt eller adopterat.

Sammanfattning
Vi instämmer i utredningens förslag att införa en möjlighet för en registrerad partner att styvbarnsadoptera den andre partnerns biologiska barn. Vi anser däremot inte att en registrerad partner bör ges möjlighet att styvbarnsadoptera den andre partnerns adopterade barn. Vi delar inte heller utredningens uppfattning att registrerade partner bör ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar vid nationell eller internationell adoption. Det finns enligt vår mening sakliga skäl att bibehålla skillnaderna i lagstiftningen i denna del.

Våra ställningstaganden tar sin utgångspunkt i den grundläggande princip om barnets bästa som finns i FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Vi anser att utredningens arbete inte i tillräcklig grad utgått från principen om barnets bästa. Den har istället i allt för hög grad fokuserat på vuxnas behov och perspektiv. I strävan för vuxnas rättigheter - hur angelägna de än må vara - får barnen aldrig bli verktyg för att tillgodose en grupp vuxnas intressen. Vi vill betona att våra ställningstaganden inte har sin grund i uppfattningen att homosexuella par skulle ha sämre förmåga att erbjuda god omsorg och omvårdnad om barnet än andra föräldrar.

Utredningen konstaterar att den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar utvecklas psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Vi anser inte att sådana slutsatser med säkerhet kan dras på grundval av den tillgängliga forskningen.

Det finns vidare en tydlig tendens i betänkandet att tona ned den psykiska sårbarhet som adopterade kan uppvisa till följd av sin särskilda bakgrund. Den psykiska sårbarheten ses enbart ur perspektivet psykisk hälsa eller ohälsa. På liknande sätt finns generellt en tydlig tendens att tona ned de negativa resultat som framkommit i forskningen om barn i homosexuella familjer.

Vi föreslår att den svenska adoptionslagstiftningen ses över i ett större perspektiv.

Barnets bästa
I barnkonventionens artikel 3 återfinns grundprincipen om barnets bästa. Här slås fast att barnets bästa skall komma i främsta rummet ”vid alla åtgärder som rör barn”. Stadgandet skall tolkas som att detta gäller all offentlig och privat verksamhet där beslut fattas om barn och unga. Artikel 3,1 lyder "Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Innebörden av formuleringen i artikel 3 om barnets bästa innebär att principen alltid skall beaktas. I situationer då den vägs mot andra intressen skall barnets bästa väga tungt, ”... the best interests of the child shall be a primary consideration”. Det kan dock finnas situationer då andra intressen kan väga tyngre. Sådana intressen kan t.ex.vara samhällsekonomiska. 1)

Barnkonventionen fastslår också vissa situationer då principen om barnets bästa skall ges absolut prioritet ”the best interests of the child shall be the paramount consideration”. Det har på svenska översatts med att staterna skall säkerställa att ”barnets bästa främst beaktas”.2) Uttrycket barnets bästa formuleras således starkare i några av sakartiklarna, bland annat i artikel 21 om adoption. Detta innebär att barnets bästa skall vara styrande för alla överväganden som rör adoption. 3)

Även den svenska adoptionslagstiftningen bygger på principen om barnets bästa. Detta framgår till exempel av reglerna om adoption i föräldrabalken, socialtjänstlagen och lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption. När det gäller adoption bärs den svenska lagstiftningen upp av tanken att inga andra intressen kan ta över barnets. Enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken (FB) skall domstolen pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum, varvid ”tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet”.

När man bedömer barnets bästa vid t.ex. samhällsplanering och lagstiftning finns det dessutom anledning enligt vår mening att etablera och använda en försiktighetsprincip. Den innebär att när det råder osäkerhet om huruvida en förändring kommer att vara till fördel för de barn den är avsedd att gälla, skall man avvakta med förändringen till dess ett säkrare beslutsunderlag föreligger. En sådan princip måste anses vara helt i barnkonventionens anda.

Vid adoption skall alltså enligt gällande regler endast tas hänsyn till barnets bästa. Hur bedömer man då vad som är barnets bästa vid adoption?

En önskvärd metod 4) är enligt den svenska Barnkommittén att beslut om barnets bästa grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet och utgår från det barnen själva ger uttryck för.5) Vi kommer i det följande att redogöra för vad som framkommit i forskningen om barn som lever i homosexuella familjer och om adoptivbarn.

Barn i homosexuella familjer
Forskningsmaterialet
Utredningen konstaterar bl.a. att den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar utvecklas psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med.

Vi anser inte att sådana slutsatser med säkerhet kan dras på grundval av den i betänkandet redovisade forskningen. Forskningsresultaten i sig talar förvisso i den riktningen, men det finns likväl anledning att värdera dessa resultat med stor försiktighet av följande skäl:

Det saknas i utredningen en tillräckligt tydlig redovisning av tillvägagångssätten för litteraturgranskningen dvs. vilka databaser som använts, om litteratursökning kompletterats med kontakter med internationellt välrenommerade forskningscentra eller forskare. Någon sådan redogörelse finns inte heller i den till utredningen bilagda forskningsöversikten av Innala. Detta behövs för att kunna bedöma den forskning som kommittén haft tillgång till. Utan dessa redovisningar har den utomstående svårigheter att värdera underlaget avseende kvalitet, balans och fullständighet. Sådan redovisning krävs givetvis beträffande litteratur om såväl barn i homosexuella familjer som adoptivbarn.

Utredningen diskuterar i avsnittet 11.2.2 att urvalsproblem vid forskning angående barn i homosexuella familjer kan tänkas påverka resultatens kvalitet. Enligt vår uppfattning iakttar dock utredningen i sina slutsatser och ställningstaganden i avsnitten 13.2.2 och 13.4.2 inte den försiktighet avseende tolkningen av forskningsresultaten, som man tidigare redogjort för, och som är högst relevant. Detta gäller såväl de internationella som de av kommittén beställda svenska studierna.

I de svenska studierna som utredningen låtit göra och i de internationella studierna har de individer som ingår anmält sig själva. Det finns anledning att förmoda att denna urvalsmetod ger ett positivt urval vilket i sin tur kan antas leda till att resultaten är systematiskt (dvs. på grund av metoden) snedvridna. Eftersom det är de homosexuella föräldrarna, som anmäler sina barn till barn- och ungdomsundersökningarna, kan man förmoda att det blir en överrepresentation av problemfrihet beträffande barnen eftersom föräldrar generellt inte "vill skylta med misslyckanden". Liknande tendenser finns antagligen beträffande enkätstudien om homosexuellt föräldraskap. Man kan förvänta sig en större motivation att besvara enkäten hos de som är positiva till homosexuellt föräldraskap. Visserligen är det ofrånkomligt att urvalet görs på detta sätt, när det gäller dolda populationer som också redovisas i betänkandet. Det innebär emellertid samtidigt att resultaten måste värderas med försiktighet på ett sätt som inte avspeglas i betänkandet.

Det är enligt vår mening en svaghet avseende resultatens giltighet att litteratursammanställningen endast innehåller en longitudinell studie. Det är även få studier som avser barn som helt vuxit upp i homosexuella familjer. Vidare är det i studierna mycket få barn som adopterats till homosexuella familjer. Det finns inte någon enda studie som specifikt undersökt adopterade barn som växer upp med homosexuella föräldrar.

Vi kan konstatera att de två studier som utredningen låtit göra är små, vilket gör att resultaten måste tolkas med stor försiktighet och att generaliserbarheten i resultaten måste anses som begränsad. Därmed skall emellertid inte förstås att man inte kan se resultaten som tillförlitliga i sig. Vi är själva medvetna om detta när vi använder oss av forskningsresultaten. Beträffande intervjustudien med tonåringar och unga vuxna, måste framhållas att det är en kvalitativ djupintervjustudie utan jämförelsegrupp. Det innebär att studien inte kan utgöra grund för jämförelser med andra grupper av individer, vilket sker i betänkandetexten.

Beträffande studien med små barn måste särskilt understrykas att det ringa antalet innebär att det behövs mycket påtagliga skillnader på gruppnivå, för att de vid statistisk bearbetning skall framstå som signifikanta. De antydda skillnader som framkommer kan alltså vara avspeglingar av verkliga skillnader, som skulle visat sig i ett större material, men de kan naturligtvis också ha visat sig vara icke-existerande.

Bedömning av forskningsresultaten
I avsnitt 13.2 behandlar utredningen barns förhållanden i homosexuella familjer. Utredningen konstaterar att för en del av barnen kan det under vissa skeenden av uppväxten uppstå konflikter som är relaterade till förälderns homosexualitet.

Vi instämmer i utredningens slutsatser ovan. Men vi vill göra följande kompletteringar. Det finns generellt såväl i avsnittet 11.3, där forskningen om barn med homosexuella föräldrar redovisas, som i 13.2 en tydlig tendens att tona ned negativa resultat som framkommit av den åberopade forskningen. Det gäller bl.a. en något sämre mor-barnkontakt i småbarnsåren, vissa kamratproblem såsom tendens till reservation i förhållande till kamrater. En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.

Utredningen ställer barnets oro för negativa konsekvenser mot faktiska och mer gynnsamma yttre förhållanden. Detta sätt att kontrastera inre upplevelse mot yttre observationer får till följd att barnens oro synes mindre viktig. Det finns dock inte något enkelt samband mellan oro å ena sidan och faktisk orsak å den andra. Så länge det inte rör sig om sjuklig rädsla, finns det en för individen reellt upplevd anledning till sin rädsla, och personen vet i förväg inte att rädslan längre fram kan komma att ses som obefogad. Rädslan i sig påverkar livskvaliteten negativt och kan vara skadlig för hälsa och utveckling. Detta förhållande har ingen relation till om barnet t.ex. verkligen blir mobbat eller inte, utan ett sådant faktum måste värderas separat.

I redovisningarna av forskningsläget finns det vidare en tendens att värdera resultaten i ett historiserande perspektiv, dvs. bedöma dem utifrån hur den vuxne kommer att värdera sin uppväxt och må psykiskt. Den svenska Barnkommittén tar upp barndomens egenvärde som en av utgångspunkterna för barnperspektivet. Man menar därvid att barndomen inte enbart skall ses som en förberedelsetid för vuxenlivet utan som en del av livet med ett värde i sig. 6) Vad som händer i barndomen skall därför i första hand värderas utifrån hur den upplevs av barnet. De negativa faktorer som framkommer kan alltså inte ses som mindre allvarliga, för att de inte resulterar i senare problem.

Adoptivbarns särskilda behov
I utredningens avsnitt 5.8 redogörs ingående och förtjänstfullt för forskning runt adopterades psykologiska utveckling och hälsa. Någon redovisning av hur urvalet av den redovisade forskningen skett finns tyvärr inte. Utredningen koncentrerar sig på forskning från de nordiska länderna. På så sätt kommer en del forskningsresultat, som påvisar sämre psykisk hälsa än genomsnittligt hos adopterade, ej att finnas med. Detta gäller bl.a. en stor flernationell studie under ledning av professor Frank C Verhulst, Holland.

I avsnitt 13.3 behandlar utredningen adoptivbarns särskilda behov. Utredningen konstaterar att forskningen visar att adoptivbarn som grupp har lika god psykisk hälsa och är lika socialt välanpassade som andra barn. De konstaterar vidare att adopterade barn kan uppvisa en psykisk sårbarhet till följd av sin särskilda bakgrund. Denna sårbarhet kan vara särskilt påtaglig vid barnens känslomässiga anknytning till föräldrarna och andra senare i livet och i deras identitetsutveckling. Forskningen visar att de flesta adoptivbarn kan hantera detta utan att den psykiska hälsan påverkas.

Utredningen konstaterar vidare att vissa adopterade barn kan uppleva konflikter och andra svårigheter som är relaterade till att de är adopterade, som t.ex. en känsla av att vara avvikande och annorlunda.

Vi delar utredningens slutsatser om adoptivbarns särskilda behov. Vi vill emellertid tillägga följande.

Vi anser inte att det är en känsla av annorlundaskap som adoptivbarnen har. Adopterades egna berättelser visar att många upplever ett faktiskt annorlundaskap. Hur annorlundaskapet upplevs och hanteras skiljer sig mellan olika barn.

Barnets tidigare erfarenheter av separationer lever kvar. Dessa kan komma till uttryck under perioder i livet som är extra känsliga, t.ex. i puberteten eller vid olika livskriser såsom skilsmässa i familjen eller senare i livet från en partner. Även om det inte nödvändigtvis resulterar i manifesta psykiska symptom eller känslo- och upplevelsemässiga problem, medför det hos många en sårbarhet. Att denna inte syns innebär inte att den är utan betydelse. Även för utåt sett välfungerande adopterade innebär det faktum att de en gång blivit övergivna en särskild inre process som skiljer dem från andra. Även för de adopterade som klarar sig bra innebär den särskilda bakgrunden en extra livsuppgift. De måste vid olika tillfällen i livet ägna psykisk energi åt att bearbeta att de blivit övergivna, att de har eller har haft en annorlunda familjesituation under uppväxten och ofta har ett annorlunda utseende än majoritetsbefolkningen.

Identitetsutvecklingen sker som en inre process, där barnet utvecklar bilden och upplevelsen av sig själv utifrån hur det erfar likheter och skillnader gentemot i första hand sina föräldrar. Det är en ömsesidig process i så motto, att barnet också söker och behöver bekräftelse på i första hand likhet och acceptans från föräldrarna. Det transkulturellt adopterade barnet har särskilda förhållanden att bearbeta i dessa avseenden. Barnet måste förhålla sig till flera verkliga skillnader gentemot sina föräldrar, skillnader som barnet själv upptäcker efter hand, och som innebär att identitetsbildningen kompliceras. Det förefaller sannolikt, att det skulle kunna innebära en ytterligare svårighet beträffande att finna likhet och hantera skillnad, om föräldrarna också utgör en minoritetsgrupp i samhället. Inte minst som flera barn till homosexuella berättar om en problematik som har med identitetsutveckling att göra.

Utredningen diskuterar behovet av parets möjligheter att erbjuda barnet såväl kvinnliga som manliga förebilder för homosexuella par som skall prövas för adoption. Utifrån ett barnperspektiv och ur det presumtiva adoptivbarnets synvinkel borde det vara så, att ett barns primära behov av bl.a. förebilder och anknytningspersoner skall finnas inom den familj, där barnet skall växa upp. Samhällets uppgift är att utreda att sådana förhållanden finns, inte att brister i dessa avseenden skall kunna kompenseras utanför familjen.

I betänkandet under 5.8 visar epidemiologiska studier att adoptivbarns anpassning och psykiska hälsa inte skiljer sig från andra barns. Man finner dock i kliniska studier att utlandsfödda adoptivbarn är överrepresenterade på barnpsykiatriska kliniker och institutioner samt att de har fler och allvarligare problem än andra barn. Inom psykiatrin var adoptivbarnen ungefär dubbelt så många som kunde förväntas utifrån deras andel i befolkningen. Vid hem för dygnsvård var det 2,4 gånger fler adopterade barn än förväntat.

För att på lämpligaste sätt bedöma vad som är barnets bästa skall man ta hänsyn till såväl vetenskap och beprövad erfarenhet som barnets egna synpunkter. Utredningen har hållit en hearing med företrädare för de adopterade samt för adoptionsorganisationerna och man har i litteraturgranskningen hänvisat till adopterades egna berättelser. I övervägandena i avsnitt 13 är det dock påfallande att kommittén inte i något avseende refererat till detta material. Vi vill ur detta lyfta fram några olika aspekter.
Det finns i de adopterades egna berättelser, som ofta återkommande tema, skildringar av den identitetsmässiga förvirring och den relationsmässiga problematik som många adopterade upplever. Den hänför sig till det flerfaldiga annorlundaskapet som kan bestå i att inte växa upp i sin biologiska familj, att numera oftast ha en annorlunda etnisk tillhörighet än omgivningen, att ha förlorat ett språk och en kultur och att ha blivit såväl bortvalda som utvalda. I de adopterades berättelser framgår att denna särskilda situation ofta innebär en smärta och alltid, även om de som individer inte har någon psykiatrisk problematik, innebär något att bearbeta och förhålla sig till under stora delar av livet.
Vi vill också hålla fram att företrädare för föreningar och nätverk för adopterade till övervägande delen ställt sig negativa till homosexuellas möjlighet att bli prövade för gemensam adoption.

Gemensam adoption
I avsnitt 13.4.2 behandlar utredningen gemensam adoption. Utredningen föreslår att registrerade partner i likhet med makar skall ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Vi delar inte utredningens uppfattning i detta avseende.

Vi välkomnar en utveckling som innebär jämställdhet mellan heterosexuella och homosexuella. De homosexuella skall självklart kunna ingå partnerskap och inte diskrimineras i arbetslivet. Det kan därför vara lätt att se adoption som nästa och ytterligare ett steg i att öka jämställdheten för homosexuella. Nu gäller det emellertid inte bara vuxna människors rätt och valmöjligheter utan också en tredje och svagare part, som inte har möjlighet att föra sin talan, nämligen barnet. Det finns som vi ser det, en motsättning mellan två perspektiv i kommitténs uppdrag - dels vuxna homosexuella par som önskar bli föräldrar genom adoption och i detta avseende helt jämställas med heterosexuella par, dels övergivna barns behov och förutsebara problematik. Frågan om homosexuellas rätt att bli prövade för adoption är därför inte en fråga om en grupps rättigheter i förhållande till en annan, utan om samhällets ansvar för att barnets bästa sätts främst.

När ett barn lämnas för adoption är samhället skyldigt att ta ansvar för att barnet får så goda uppväxtvillkor som överhuvudtaget är möjligt. När det gäller adoption bärs den svenska lagstiftningen upp av tanken att inga andra intressen kan ta över barnets, adoptionen skall anses vara till fördel för barnet. Barn som adopteras har övergivits av sina biologiska föräldrar. De bär således redan med sig en utsatthet och sårbarhet när de adopteras. Beträffande internationellt adopterade barn har de även förlorat sitt etniska ursprung. De har inte heller någon förankring i den blivande adoptivfamiljen eller det nya hemlandet. Samhället bör därför inte medverka till förhållanden, som riskerar att leda till ytterligare belastningar för dessa barn.

Det bör också framhållas att trots att allmänhetens inställning till homosexuella har förbättrats anser en stor del av alla åldersgrupper som besvarat Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) enkät att homosexuella par inte bör få rätt att prövas som adoptivföräldrar. 7)

Att växa upp i en homosexuell familj är att tillhöra en minoritet och det innebär att man inte har det riktigt som andra. För det adopterade barnet blir det ofta ett flerdubbelt annorlundaskap. Det är flera processer samtidigt – ursprunget, identiteten och familjens särskilda situation. Dessa processer finns med hela livet, men vi vet mycket lite om vad de innebär på sikt eftersom det saknas longitudinella studier. Utifrån nuvarande forskning finns ingen helhetsbild som visar hur det går för adopterade utifrån ett livsperspektiv.

Utredningens bedömningar skall enligt direktiven göras med utgångspunkt i barnets bästa, på basis av vad som utretts om förhållandena för barn i homosexuella familjer och vad som är känt om adoptivbarns särskilda behov.

Det har konstaterats i betänkandet att det inte finns någon ökad förekomst av psykiatriska symptom för adoptivbarn och inte för barn i homosexuella familjer. Det finns mycket lite kunskap om barn som har hela sin uppväxt i homosexuella familjer. Vi har ändå tillräckligt med data som ger belägg för att det innebär en ökad belastning att växa upp i en homosexuell familj eller som adopterad. Det är möjligt att den sammanlagda ökade belastningen för adopterade i en homosexuell familj skulle innebära en förhöjd risk för psykisk ohälsa. Ingen vet hur stora marginalerna är. Vi anser därmed att det inte är till barnets bästa att adopteras av ett homosexuellt föräldrapar.

Styvbarnsadoption
I avsnitt 13.4.3 behandlar utredningen styvbarnsadoption. Utredningen föreslår att det införs en möjlighet för en registrerad partner att adoptera den andre partnerns barn.

Vi instämmer i utredningens förslag när det gäller möjligheten för en registrerad partner att adoptera den andre partnerns biologiska barn. Vi anser däremot inte att en registrerad partner bör ges möjlighet att styvbarnsadoptera den andre partnerns adopterade barn.

I familjer där ena parten är biologisk förälder har barnet redan sitt ursprung klart. Det har för det mesta redan sina relationer, anknytning och bakgrund uppbyggda med åtminstone en biologisk förälder. Samhället har då en skyldighet att underlätta, inte motverka och försvåra, dessa barns uppväxt.

Regler skall alltså inte förhindra att barnet adopteras av partnern till den biologiske föräldern om det skulle bedömas vara till fördel för barnet. Vi anser att det inte bör göras någon åtskillnad om föräldrarna är homosexuella eller heterosexuella. En individuell prövning skall göras på samma sätt som redan görs. Det är således fortfarande barnets bästa som skall vara utslagsgivande. En viktig aspekt är att barn som fyllt tolv år inte får adopteras utan eget samtycke 4 kap. 5 § (FB). Även yngre barns åsikter skall beaktas om barnets ålder och mognad ger skäl för det 4 kap. 6 § (FB). Detta är i överensstämmelse med barnets rätt att komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen. Barnets rätt att komma till tals betonas vidare särskilt i bl.a. artikel 21 om adoption. Enligt vilken de personer som berörs skall ha ”givit sitt fulla samtycke till adoptionen”.

Vi anser däremot inte att en registrerad partner bör ges möjlighet att styvbarnsadoptera den andre partnerns adopterade barn. Problematiken för detta barn blir densamma som vi redovisat vid gemensam adoption.

Vi föreslår att adoptionslagstiftningen ses över
Homosexuellas möjlighet att adoptera uppfattas av många som en rättvise- och diskrimineringsfråga. Homosexuella pars möjlighet till adoption måste emellertid ses i ett vidare sammanhang. Frågor om adoption väcker starka känslor och åsikterna går isär. Några uppfattar adoption som en fortsättning av imperialismen och anser därför att samtliga internationella adoptioner borde upphöra. Andra ser det som en demokratisk rättighet och menar att alla bör ges möjlighet till en individuell prövning. Samhället tar ett mycket stort ansvar när barn omplaceras, inte minst vid internationella adoptioner.

Utredningens uppdrag har enbart avsett frågor rörande homosexuellas möjlighet till adoption m.m. Vi menar att de svenska adoptionsreglerna bör ses över i ett större perspektiv. Det är viktigt att utvärdera den befintliga verksamheten innan den utvidgas ytterligare. Det kan idag förefalla märkligt att ett gift par eller en ensamstående kan adoptera barn men däremot inte sambor. Det kan i sammanhanget nämnas att bestämmelsen om ensamståendes rätt till prövning för adoption kom 1917.
En översyn av adoptionslagstiftningen måste göras i samspel med aktuell forskning om adoptivbarn och de adopterades egna berättelser, för att undersöka om lagstiftningen är anpassad till dagens barnperspektiv. Vid denna översyn bör undersökas vad som är det bästa för barnet enligt forskarna och vilken familjekonstellation som är till fördel för barnet.

Avslutande kommentar
I sin regeringsförklaring september 2000 uttalade statsministern bl.a. att ”FN:s barnkonvention skall efterlevas” och att ”barnen skall stå främst”. Om Sverige menar allvar med sitt åtagande att följa barnkonventionen och att barnen skall stå främst så skall barnets intresse och inte de vuxnas stå i fokus.

Lena Nyberg
Barnombudsman

1) SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet, s.136-137. Betänkande av den parlamentariskt sammansatta Barnkommittén som tillsattes 1996 för att klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd kommer till uttryck i svensk lag och praxis
2) SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet, s136
3) SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet, s.252
4) Se fotnot 1
5) SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet, s135
6) SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet, s.138
7) FSI:s rapport ”Svenska befolkningens attityd till homosexuella och homosexualitet” Se kap. 12 i betänkandet.