I fokus för Barnombudsmannen

Förutom det uppdrag som Barnombudsmannen får varje år från regeringen, fokuserar vi på ett begränsat antal angelägna frågor som rör barns och ungas rättigheter och intressen. Några av dem är på Barnombudsmannens eget initiativ och andra är uppdrag från regeringen.

Två tjejer och en kille står tätt ihop i en skolkorridor eller liknande. Koncentrerade, allvarsamma blickar.

Frågor vi jobbar med

  • Men även i Sverige utsätts barn för våld. På en rad områden brister skyddet av barn och de åtgärder som vidtas i dag är inte tillräckliga. Barnombudsmannen kräver därför en samlad handlingsplan för att motverka våld mot barn.

    Allt våld mot barn, både fysiskt och psykiskt, är förbjudet enligt barnkonventionens artikel 19.  Alla former av våld mot barn, hur lindriga de än är, är oacceptabla. FN:s barnrättskommitté lyfter i en allmän kommentar särskilt fram att ”inget våld mot barn är motiverat, allt våld mot barn kan förbyggas”.

    I ett internationellt perspektiv är Sverige på många sätt långt framme vad gäller våld mot barn, men barn utsätts fortfarande för olika former av våld i exempelvis hemmet, i skolan och på institution. Det kan handla om sexuella övergrepp, misshandel, isolering som används som bestraffning och om att giftas bort mot sin vilja genom barnäktenskap.

    I en nationell kartläggning av  Carolina Jernbro och Staffan Janson som publicerades under 2017 uppgav 44 procent av barnen att de utsatts för någon typ av våld av en vuxen person någon gång under livet. Det kan handla om fysiskt våld, psykiskt våld, försummelse, upplevt våld mellan vuxna i familjen eller sexuella övergrepp. Det är vanligt att den vuxne är någon i barnets familj: 36 procent av barnen har utsatts för någon typ av våld av föräldrar, styvföräldrar eller familjehemsföräldrar under uppväxten.

    Den vanligaste formen av våld är fysiskt våld som vart fjärde barn utsatts för av en vuxen person, 14 procent av föräldrar. Både mammor och pappor utsätter barn för fysiskt våld, men det är vanligare att pappor gör det. Utanför familjen är det vanligast att antingen någon helt okänd eller en lärare/förskollärare står för våldet.

    Kartläggningen visar även att de olika formerna av våld i stor utsträckning överlappar varandra och man konstaterar att de barn som riskerar att fara allra mest illa är de som är utsatta för flera olika typer av våld eller våld vid upprepade tillfällen. Forskarna visar också att drygt hälften av de barn som blivit utsatta för någon form av våld från vuxna också hade blivit utsatta för mobbning i skolan. De utsatta eleverna mobbade också i större utsträckning andra. Sammantaget visar forskningen på att många barn i Sverige fortfarande utsätts för olika former av våld, såväl i sin familj som i samhället, samt både av vuxna och andra barn.

    Det är staten som har ansvaret för att skydda barnet genom exempelvis lagstiftning, sociala åtgärder och utbildningsinsatser. Våld mot barn ska enligt strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige förebyggas och bekämpas med alla till buds stående medel. Skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen nämns som aktörer med ansvar att ge barn det skydd de har rätt till. Enligt strategin krävs också samverkan mellan ansvariga aktörer med utgångspunkt i barnets bästa för att effektivt bekämpa våld mot barn. Eftersom våld mot barn förekommer brett i vårt samhälle, och våldet kan se ut på olika sätt är det av yttersta vikt att vi ser våld mot barn som ett samhällsövergripande problem som måste angripas med breda insatser.

    Men det saknas i dag en samlad nationell handlingsplan mot våld mot barn som syftar till att belysa och förebygga, identifiera, utreda, rehabilitera och följa upp våld mot barn. Barnombudsmannen anser att barns utsatthet för våld måste tas på allvar. Vi anser därför att regeringen bör ta fram en samlad nationell handlingsplan för att förebygga och stoppa våld mot barn inom alla delar av samhället. Detta har vi lyft i en rapport som överlämnats till regeringen i januari 2018.

    Varje barn som befinner sig i Sverige har enligt barnkonventionen rätt att skyddas mot alla former av våld och övergrepp. Det är tydligt att Sverige inte lever upp till detta. 

    Vi menar att en handlingsplan mot våld mot barn måste ta ett brett grepp och fokusera på barns och ungas situation och rätten till skydd mot alla former av våld.

    De myndigheter som tilldelas uppdrag inom en handlingsplan mot våld mot barn, måste involvera barn och unga i planering och genomförande av såväl reaktiva som förebyggande åtgärder. Detta eftersom barn och unga är experter på sin egen situation och har rätt att komma till tals och vara delaktiga både i samhället och i sina egna liv.

    För att handlingsplanen ska bli verkningsfull krävs att åtgärderna är genomförbara, granskningsbara, och att handlingsplanen går att följa upp och utvärdera. Det behöver också finnas en nationell samordning av alla åtgärder rörande våld mot barn.

    Barnombudsmannens fokusområden

    Genom våra granskningar av barns upplevelser och erfarenheter av våld har Barnombudsmannen på en lång rad områden identifierat utsatta situationer där det krävs förändring genom en samlad nationell handlingsplan:

    • Barn och unga kan ha erfarenheter av olika former av våld i nära relationer: psykiskt våld, fysiskt våld och sexuella övergrepp.

      Trots förbudet mot barnaga utsätts barn för kroppslig bestraffning. I en nationell kartläggning rapporterade 14 procent av barnen att de utsatts för kroppslig bestraffning någon gång i livet av sina föräldrar och drygt fem procent har upplevt grövre och/eller upprepad misshandel.

      Samtidigt finns det brister i rättsliga skyddet. Om ett barn inte kan beskriva att slagen gjort ont så kan föräldrar frias i en brottmålsrättegång på grund av ”smärtrekvisitet” i brottsbalken.

      Barn som Barnombudsmannen har mött berättar att trots att de har signalerat om sin situation, har vuxenvärlden inte alltid uppfattat det eller bemödat sig om att ta det på allvar.

      Viktor säger: ”Den vanligaste kommentaren när jag har berättat något på socialtjänsten är: men var det verkligen så farligt? Pappa kanske inte menade så illa.”

    • Skyddet mot barnäktenskap brister. Barn som kommer till Sverige och är gifta betraktas i nuläget främst som gifta och inte som barn. 

      Det är inte heller tydligt att socialtjänsten alltid ska starta en utredning och att barnet ska separeras från sin ”make/maka” under utredningstiden.

      38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för någon typ av könsstympning, varav 7 000 är flickor under 18 år. Kvinnlig könsstympning är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och skyddet är inte tillräckligt starkt.

      Barn och unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck berättar om en stor utsatthet där barnets hela närmsta nätverk kan ha varit delaktiga i kontrollen och förtrycket. Samtidigt beskriver många barn som vi träffat en stor okunskap hos vuxna. En flicka beskriver sitt möte med socialtjänsten:

      ”Så gick jag till socialkontoret, och jag sa nej nu måste ni ta mig härifrån, för jag kommer bli dödad om ni inte gör det. Då träffade jag två socialsekreterare som tyckte – oj då, äh lite överdrivet i deras ögon och öron, så allvarligt är det väl inte.”

    • Barn som anmäler att de utsatts för sexuella övergrepp kan få vänta länge på att få komma på ett första förhör.

      Forskning visar att barn och unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp över nätet uppvisar psykisk ohälsa och posttraumatisk stress minst lika ofta som övergrepp som sker utanför nätet (där förövare och offer möts) och värst mår de barn som varit med om sexuella övergrepp utanför nätet där dessa dokumenterats och spridits.

      Barn och unga beskriver att de ofta möts av en otillgänglig vuxenvärld när de försöker berätta om sexuella övergrepp. 

      En av de ungdomar vi träffat berättar:

      ”Jag kände att de inte tog mig på allvar, att de inte trodde på mig och att jag ändå kanske … att det inte var så allvarligt som jag tyckte att det var.

    • Barn med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld än andra barn, visar den nationella kartläggningen. 

      28 % av barnen med funktionsnedsättning svarade att de utsatts för fysiskt våld (17 % bland övriga).

      Barnombudsmannens egna granskningar visar att det krävs genomgripande förändringar i attityder, kunskap och lagstiftning om barnkonventionen ska förverkligas för barn med funktionsnedsättning. I grunden handlar det om att barn med funktionsnedsättning har samma rätt till en egen identitet, till utveckling och till skydd som alla andra barn.

      Barn med funktionsnedsättning som Barnombudsmannen lyssnat till beskriver att de ofta utsatts för kränkningar, trakasserier och diskriminering:

      En flicka beskriver att hon har blivit knuffad av en vuxen. Det gjorde att hon inte kände sig trygg i skolan. Så här berättar hon:

      "Till slut så kände jag att jag är lite rädd för att gå ensam i korridoren, jag undviker det utan nån kompis. Så det känns inte bra. Man ska ju vara trygg i skolan."

    • Barns skydd mot kränkningar brister. När Barnombudsmannen granskat situationen i skolan och förskolan vittnar barn om att kränkningar är en del av deras vardag i skolan. 

      De upplever att skolpersonalen är passiv och osäker på var gränsen går för kränkningar.

      Elliott berättar:

      ”Så efter ett tag så fick vi nog, så började vi putta till­baka och var lite mer aggressiva för att få bort dom. Och då började det bli värre. Då blev saken värre, till slut så slogs vi och då blev det allvarligt. Och då fick vi, det var då lärarna sa, reagerade. Oftast ska det hända något allvarligt för att någon ska agera. Men ibland kan det vara för sent”.

      Många barn saknar kunskap om sina rättigheter och om var de ska vända sig om kränkningarna inte upphör. Barnen berättar också att skolan inte alltid tar tag i kränkningarna och när skolan väl gör det är barnen inte alltid delaktiga i diskussionerna. Barn berättar om att de utsätts för våld både av andra elever och av vuxna på skolan. Även barn i förskolan berättar om att de vuxna inte alltid stoppar pojkars våld mot andra barn.

    • Barn kan även utsättas för våld i sin närmiljö. Barnen som lever i socioekonomiskt utsatta områden beskriver en utsatthet som beror på våld, kriminalitet och svåra familjeförhållanden, men också utanförskap, rasism och uppgivenhet inför framtiden.

      Barnombudsmannens rapport som överlämnades till regeringen i januari 2018 visar att våld i barns och ungas vardag kan öka risken för att de involveras i våldsbejakande islamistisk extremism.. Enligt barnen kan detta leda till ett sökande efter tillhörighet, vilket gör att barn kan lockas av våldsbejakande islamistiska gruppers propaganda med löften om gemenskap och ett bättre liv. I samband överlämnandet krävde Barnombudsmannen en samlad nationell handlingsplan mot våld mot barn.

      I våra samtal med barn och unga har ett återkommande tema varit det våld och den kriminalitet som många har upplevt i sitt närområde. I princip alla barn vi har pratat med har sett eller hört talas om skottlossningar, bilbränder och stenkastning i området. Flera barn berättar att de hört skott eller sett när någon legat skjuten och skadad. Fahyim berättar:

      ”Vi har sett … Alltså, jag har sett. Jag har sett någon bli skjuten. Alltså, jag såg inte när den blev skjuten, men jag såg när personen var så här på marken och så här”.

    • Barn som placerats på statliga ungdomshem kan utsättas för isolering. Barn har berättat att det använts som en bestraffning.

      Det är en form av förnedrande, omänsklig behandling. All isolering av barn ska förbjudas i Sverige anser FN:s barnrättskommitté i sina senaste rekommendationer.

      Barnombudsmannen har i tio års tid granskat frågan om barn och unga på institution. En del av de barn och unga som vi träffat har erfarenhet av isolering och avskiljningar.

      Så här beskriver 17-årige Rasmus de två gånger som han har isolerats:

       ”Första gången blev jag misshandlad i samband med det. Det har jag polisanmält men inget hände. Det blev tjafs mellan mig och personalen. Två personer höll fast mig, en slog och knäade mig. Jag var helt uppsvullen över ena ögat och läppen, ögonvitan var blodsprängd. Andra gången gick jag i princip in i isoleringen och var väldigt lugn. Det fanns ingen anledning att hålla mig där så länge. Jag blev ännu mer arg inombords och tänkte vad håller de på med. Jag vet att de inte får göra så här.”

    • 1736 ensamkommande barn försvann mellan 2014 och 2017, det motsvarar 60 skolklasser. Vi vet fortfarande inte var 1456 befinner sig.

      Vi har träffat ensamkommande barn som försvunnit i arbetet med regeringsuppdraget ”Ensamkommande barn som försvinner”. Under tiden de varit försvunna berättar de om en tillvaro fylld av våld och utsatthet. Bland annat berättar barnen om hur de utnyttjats i sexhandel och kriminalitet, och hur de sovit ute på gatan och inte haft något att äta på flera dagar.

      Aasim beskriver hur han blev utnyttjad när han sökte efter hjälp:

      ”Saker och ting som jag behöver, jag har träffat någon människa som vill hjälpa mig. Och jag vet jag blivit utnyttjad till sex, liksom”.

  • Barn och unga kan ha erfarenheter av olika former av våld i nära relationer: psykiskt våld, fysiskt våld och sexuella övergrepp.

    Trots förbudet mot barnaga utsätts barn för kroppslig bestraffning. I en nationell kartläggning rapporterade 14 procent av barnen att de utsatts för kroppslig bestraffning någon gång i livet av sina föräldrar och drygt fem procent har upplevt grövre och/eller upprepad misshandel.

    Samtidigt finns det brister i rättsliga skyddet. Om ett barn inte kan beskriva att slagen gjort ont så kan föräldrar frias i en brottmålsrättegång på grund av ”smärtrekvisitet” i brottsbalken.

    Barn som Barnombudsmannen har mött berättar att trots att de har signalerat om sin situation, har vuxenvärlden inte alltid uppfattat det eller bemödat sig om att ta det på allvar.

    Viktor säger: ”Den vanligaste kommentaren när jag har berättat något på socialtjänsten är: men var det verkligen så farligt? Pappa kanske inte menade så illa.”

  • Skyddet mot barnäktenskap brister. Barn som kommer till Sverige och är gifta betraktas i nuläget främst som gifta och inte som barn. 

    Det är inte heller tydligt att socialtjänsten alltid ska starta en utredning och att barnet ska separeras från sin ”make/maka” under utredningstiden.

    38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för någon typ av könsstympning, varav 7 000 är flickor under 18 år. Kvinnlig könsstympning är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och skyddet är inte tillräckligt starkt.

    Barn och unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck berättar om en stor utsatthet där barnets hela närmsta nätverk kan ha varit delaktiga i kontrollen och förtrycket. Samtidigt beskriver många barn som vi träffat en stor okunskap hos vuxna. En flicka beskriver sitt möte med socialtjänsten:

    ”Så gick jag till socialkontoret, och jag sa nej nu måste ni ta mig härifrån, för jag kommer bli dödad om ni inte gör det. Då träffade jag två socialsekreterare som tyckte – oj då, äh lite överdrivet i deras ögon och öron, så allvarligt är det väl inte.”

  • Barn som anmäler att de utsatts för sexuella övergrepp kan få vänta länge på att få komma på ett första förhör.

    Forskning visar att barn och unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp över nätet uppvisar psykisk ohälsa och posttraumatisk stress minst lika ofta som övergrepp som sker utanför nätet (där förövare och offer möts) och värst mår de barn som varit med om sexuella övergrepp utanför nätet där dessa dokumenterats och spridits.

    Barn och unga beskriver att de ofta möts av en otillgänglig vuxenvärld när de försöker berätta om sexuella övergrepp. 

    En av de ungdomar vi träffat berättar:

    ”Jag kände att de inte tog mig på allvar, att de inte trodde på mig och att jag ändå kanske … att det inte var så allvarligt som jag tyckte att det var.

  • Barn med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld än andra barn, visar den nationella kartläggningen. 

    28 % av barnen med funktionsnedsättning svarade att de utsatts för fysiskt våld (17 % bland övriga).

    Barnombudsmannens egna granskningar visar att det krävs genomgripande förändringar i attityder, kunskap och lagstiftning om barnkonventionen ska förverkligas för barn med funktionsnedsättning. I grunden handlar det om att barn med funktionsnedsättning har samma rätt till en egen identitet, till utveckling och till skydd som alla andra barn.

    Barn med funktionsnedsättning som Barnombudsmannen lyssnat till beskriver att de ofta utsatts för kränkningar, trakasserier och diskriminering:

    En flicka beskriver att hon har blivit knuffad av en vuxen. Det gjorde att hon inte kände sig trygg i skolan. Så här berättar hon:

    "Till slut så kände jag att jag är lite rädd för att gå ensam i korridoren, jag undviker det utan nån kompis. Så det känns inte bra. Man ska ju vara trygg i skolan."

  • Barns skydd mot kränkningar brister. När Barnombudsmannen granskat situationen i skolan och förskolan vittnar barn om att kränkningar är en del av deras vardag i skolan. 

    De upplever att skolpersonalen är passiv och osäker på var gränsen går för kränkningar.

    Elliott berättar:

    ”Så efter ett tag så fick vi nog, så började vi putta till­baka och var lite mer aggressiva för att få bort dom. Och då började det bli värre. Då blev saken värre, till slut så slogs vi och då blev det allvarligt. Och då fick vi, det var då lärarna sa, reagerade. Oftast ska det hända något allvarligt för att någon ska agera. Men ibland kan det vara för sent”.

    Många barn saknar kunskap om sina rättigheter och om var de ska vända sig om kränkningarna inte upphör. Barnen berättar också att skolan inte alltid tar tag i kränkningarna och när skolan väl gör det är barnen inte alltid delaktiga i diskussionerna. Barn berättar om att de utsätts för våld både av andra elever och av vuxna på skolan. Även barn i förskolan berättar om att de vuxna inte alltid stoppar pojkars våld mot andra barn.

  • Barn kan även utsättas för våld i sin närmiljö. Barnen som lever i socioekonomiskt utsatta områden beskriver en utsatthet som beror på våld, kriminalitet och svåra familjeförhållanden, men också utanförskap, rasism och uppgivenhet inför framtiden.

    Barnombudsmannens rapport som överlämnades till regeringen i januari 2018 visar att våld i barns och ungas vardag kan öka risken för att de involveras i våldsbejakande islamistisk extremism.. Enligt barnen kan detta leda till ett sökande efter tillhörighet, vilket gör att barn kan lockas av våldsbejakande islamistiska gruppers propaganda med löften om gemenskap och ett bättre liv. I samband överlämnandet krävde Barnombudsmannen en samlad nationell handlingsplan mot våld mot barn.

    I våra samtal med barn och unga har ett återkommande tema varit det våld och den kriminalitet som många har upplevt i sitt närområde. I princip alla barn vi har pratat med har sett eller hört talas om skottlossningar, bilbränder och stenkastning i området. Flera barn berättar att de hört skott eller sett när någon legat skjuten och skadad. Fahyim berättar:

    ”Vi har sett … Alltså, jag har sett. Jag har sett någon bli skjuten. Alltså, jag såg inte när den blev skjuten, men jag såg när personen var så här på marken och så här”.

  • Barn som placerats på statliga ungdomshem kan utsättas för isolering. Barn har berättat att det använts som en bestraffning.

    Det är en form av förnedrande, omänsklig behandling. All isolering av barn ska förbjudas i Sverige anser FN:s barnrättskommitté i sina senaste rekommendationer.

    Barnombudsmannen har i tio års tid granskat frågan om barn och unga på institution. En del av de barn och unga som vi träffat har erfarenhet av isolering och avskiljningar.

    Så här beskriver 17-årige Rasmus de två gånger som han har isolerats:

     ”Första gången blev jag misshandlad i samband med det. Det har jag polisanmält men inget hände. Det blev tjafs mellan mig och personalen. Två personer höll fast mig, en slog och knäade mig. Jag var helt uppsvullen över ena ögat och läppen, ögonvitan var blodsprängd. Andra gången gick jag i princip in i isoleringen och var väldigt lugn. Det fanns ingen anledning att hålla mig där så länge. Jag blev ännu mer arg inombords och tänkte vad håller de på med. Jag vet att de inte får göra så här.”

  • 1736 ensamkommande barn försvann mellan 2014 och 2017, det motsvarar 60 skolklasser. Vi vet fortfarande inte var 1456 befinner sig.

    Vi har träffat ensamkommande barn som försvunnit i arbetet med regeringsuppdraget ”Ensamkommande barn som försvinner”. Under tiden de varit försvunna berättar de om en tillvaro fylld av våld och utsatthet. Bland annat berättar barnen om hur de utnyttjats i sexhandel och kriminalitet, och hur de sovit ute på gatan och inte haft något att äta på flera dagar.

    Aasim beskriver hur han blev utnyttjad när han sökte efter hjälp:

    ”Saker och ting som jag behöver, jag har träffat någon människa som vill hjälpa mig. Och jag vet jag blivit utnyttjad till sex, liksom”.

  • Regeringsuppdraget grundar sig i ett förslag från barnrättighetsutredningen, som överlämnade sitt betänkande till barnminister Åsa Regnér i mars 2016. Utifrån utredningen har regeringen i juli 2017 beslutat om en lagrådsremiss med förslag om att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

    Läs mer om uppdraget här.

  • Vår granskning bygger på expertmöten, intervjuer och möten med barn som kommit till Sverige som ensamkommande eller i familj. Under 2015 mötte Barnombudsmannens medarbetare drygt 450 ensamkommande barn mellan 9-18 år. Detta följdes upp av ytterligare samtal med 145 barn under 2016, ensamkommande samt barn som kommit hit tillsammans med sina familjer.

    I årsrapporten tar vi upp frågor som rör asylutredningen, barns egna asylskäl, barns rätt till utbildning och hur mottagandet har fungerat. Utgångspunkten för granskningen är de rättigheter barn har enligt barnkonventionen.

    I vårt arbete som rör barn på flykt har vi tidigare släppt delrapporter där vi fördjupat oss i särskilda aspekter som rör rättigheterna för barn som är på flykt.

    Den första delrapporten handlade om mottagandet av ensamkommande och släpptes i början av 2016. Den andra delrapporten, som fokuserade på nyanlända barns hälsa, släpptes i februari 2017.

    Barnombudsmannens rapporter om barn på flykt

    Årsrapport 2017: "Vi lämnade allting och kom hit" 

    Omslag för Barnombudsmannens rapport "Vi lämnade allting och kom hit"Vi har lyssnat på barn och unga som berättat om svåra upplevelser i hemlandet och under resan till Sverige. Men också om en osäker tillvaro i Sverige och de prövningar som asylprocessen innebär – framförallt den långa väntan på ett besked.

    Barnrättsperspektivet måste stärkas i utlänningslagen. Det är en av de fyra viktigaste slutsatserna som Barnombudsmannen drar efter våra möten. Vi konstaterar också att barnperspektivet måste stärkas i asylutredningen. Dessutom krävs åtgärder för att säkerställa trygghet och skydd i barnens boende och vardag, och barnets rätt till utbildning.

    Läs rapporten "Vi lämnade allting och kom hit" och våra förslag här

    Delrapport: Nyanlända barns hälsa

    Omslag för rapporten Nyanlända barns hälsaI februari 2017 släppte vi vår andra delrapport ”Nyanlända barns hälsa”. Rapporten bygger på en omfattande enkät till skolsköterskor samt de samtal vi har haft med barn om hur de tänker kring sin hälsosituation. Både barn och elevhälsa beskriver problem med psykisk ohälsa som ibland kan vara av allvarlig karaktär.

    Rapporten visar också att barns tillstånd riskerar att förvärras av en utdragen asylprocess, brister i mottagandet och oro inför en oviss framtid. Samverkan mellan elevhälsa och barn-  och ungdomspsykiatrisk vård beskrivs också som ett problem. Elevhälsan har tagit ett stort ansvar och engagemanget hos skolsköterskor och annan personal runt barnen beskrivs som stort, men mandatet är inte alltid tydligt och omständigheterna runt barnen sätter verksamheterna på stora prov.

    Läs rapporten "Nyanlända barns hälsa" och våra förslag här

    Delrapport: Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande

    Omslag för rapporten Barn på flykt - Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande

    I början av 2016 släppte vi delrapporten ”Barn på flykt – Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande”. I rapporten beskriver barn och unga hur mottagandet har fungerat – både bra och dåliga aspekter lyfts fram. Barnen berättar om sina framtidsdrömmar, om lättnaden att vara framme, men också om sysslolöshet, brist på trygga vuxna, otillräckligt med kläder och en otillgänglig sjukvård. Barnombudsmannen mötte ca 450 ensamkommande barn och unga i ankomstboenden runt om i Sverige.

    Läs rapporten "Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande" och våra förslag här

    Övriga rapporter

    Barnombudsmannen ingår i ett nätverk med barnombudsmän i Europa. Tillsammans med våra europeiska kollegor tog vi fram en rapport om de risker som barn utsätts för på flykten till Europa, inom Europa och i de länder barnen till sist söker skydd, Vi tar upp hur allt mer restriktiva åtgärder drabbar barnen och går ut över deras rättigheter. Rapporten är på engelska.

    Till ENOC's rapport "Safety and fundamental rights at stake for children on the move"

    Taggtråd

    Möte med makten

    Inför att rapporten släpptes fick några av de barn och unga vi träffat i vårt arbete chansen att dela med sig av sina berättelser och råd direkt till justitieminister Morgan Johansson och barnminister Åsa Regnér.

    Här kan du höra ministrarna berätta om sina intryck före och efter mötena.

    Podcaster

    Avsnitt 1: Nyanländas hälsa

    Nya uppgifter från Barnombudsmannen visar att det vanligaste problemet hos nyanlända barn är psykisk ohälsa och att ohälsan riskerar att förvärras under asylprocessen i Sverige. Varför är det så och vem har ansvar för att hjälpa dessa barn? Lyssna på första avsnittet av Barnombudsmannens podcast nedan!

    Avsnitt 2: Barn på flykt

    I det andra avsnittet förs ett samtal om barn på flykt. Under 2015 kom det 70 000 barn till Sverige för att söka asyl. Vilka rättigheter har dessa barn? Varför får barnen inte sina rättigheter tillgodosedda och vad kan göras för att stärka deras skydd?

    Material till barn och unga från Barnombudsmannen

    Vi har tagit fram affischer om barnkonventionen och vårt arbete samt foldrar på de vanligaste språken för asylsökande barn.

    Ladda ner och beställ barnkonventionen på olika språk här.

    Överläggningar om asylsökande barn och ungas psykiska hälsa

    Barnombudsmannen kallade den 15 februari 2017 Migrationsverket, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg, IVO, till överläggning kring uppgifter om asylsökande barn och unga som uppges planera organiserade självmord.

    – Vi hade en konstruktiv diskussion och vi är alla överens om att situationen är allvarlig och akut. Det krävs åtgärder här och nu från berörda myndigheter, säger barnombudsman Fredrik Malmberg.

    Mötet resulterade bland annat i framtagandet av två informationsfilmer som vänder sig direkt till barnen och personer i deras närhet. 

    Läs mer om mötet och vad det resulterade i här.

    Remissvar och synpunkter från Barnombudsmannen om förslag som rör barn på flykt

    Barnombudsmannen är remissinstans och kommenterar förslag utifrån barnkonventionen. Under 2016 har Barnombudsmannen svarat på ett stort antal remisser som rör barn på flykt, där vi har lagt fram våra åsikter på de förslag som kommit från regeringen och myndigheter. Här följer ett urval av dessa remissvar och en kort sammanfattning av våra ståndpunkter. För att läsa alla Barnombudsmannens remissvar, gå in här:

    Utkast till lagrådsremiss Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige 

    De förslag som lämnas i remissen är genomgripande och får mycket omfattande konsekvenser för enskilda individer. I sin helhet kan förslagen, som i flera avseenden slår särskilt hårt mot just barn, inte beskrivas på annat sätt än att de är barnfientliga och står i bjärt kontrast mot de åtaganden Sverige har enligt barnkonventionen. Barnombudsmannen anser att barn och barnfamiljer helt borde undantas från den föreslagna tillfälliga lagen.

    Migrationsverkets Processbeskrivning BUV Initialprocessen för barn utan vårdnadshavare i den omarbetade skyddsprocessen 

    Barnombudsmannen är positiv till att en särskild processbeskrivning tas fram för ensamkommande barn. Barnombudsmannen betonar vikten av att de som utreder ärenden som rör barn har specialkomptens för denna grupp, att barn får information om processen och att Migrationsverkets riktlinjer om anvisning inom 48 timmar säkerställs.

    Departementspromemoria Ändringar i fråga om sysselsättning för asylsökande och kommunplacering av ensamkommande barn 

    Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om begränsning av möjligheten att placera ensamkommande barn i annan kommun än den anvisade men enbart under förutsättning att förslaget tillämpas för de barn som ännu inte har anvisats. För de barn som sedan tidigare redan är anvisade måste en individuell bedömning av barnets bästa göras och där ska det placerade barnets behov av kontinuitet och långsiktighet väga tyngre än anvisningskommunens eventuella intresse att upphäva placeringen av barnet i en annan kommun. För att säkerställa att barnkonventionen efterlevs anser Barnombudsmannen att ett beslut om placering av barnet i en annan kommun inte ska få tas utan att barnet har blivit hörd, dess åsikt blivit beaktad och en barnkonsekvensanalys har gjorts. Beslutet, vare sig det är ett positivt eller negativt beslut, ska också kunna överklagas av barnet genom dennes gode man.

    EU-kommissionens förslag till asylprocedursförordning 

    Barnombudsmannen välkomnar att förslaget tydliggör rätten till förmyndare för ensamkommande barn samt har ett visst barnrättsperspektiv. Barnombudsmannen är dock orolig för konsekvenserna av vissa av förslagen för barn och hur deras rättigheter säkerställs. Till exempel gäller detta regleringarna om gränsförfarandet, säkra första asylländer, säkra tredjeländer och kravet på att godkänna medicinska åldersbedömningar gjorda i andra medlemsstater.

    Betänkandet EU-kommissionens förslag skyddsgrundsförordning 

    Barnombudsmannen ställer sig bakom ambitionen att få till stånd en starkare harmonisering av kriterierna för internationellt skydd i Europa och därmed säkerställa att internationella åttagande som alla EU-länder gjort följs. Barnombudsmannen är dock kritisk till att det inte finns någon möjlighet till generösare hållning i frågor om uppehållstillståndens längd, inklusive möjligheten att utfärda permanenta uppehållstillstånd för barn. Barnombudsmannen är kritisk till avsaknaden av ett barnrättsperspektiv i förslaget, och de stora skillnader som görs mellan personer som är klassade som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande.

    EU-kommissionens förslag till reviderat mottagardirektiv 

    Barnombudsmannen välkomnar att direktivet till stor del har ett tydligt barnrättsperspektiv med referenser till såväl barnkonventionen som artikel 24 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. När det gäller förvar vill Barnombudsmannen understryka att huvudregeln ska vara att inget barn ska placeras i förvar, oavsett om det är ensamkommande eller kommer med sina föräldrar.

    Betänkandet (SOU 2016:19) Barnkonventionen blir svensk lag 

    Barnombudsmannen ställer sig bakom förslagen i betänkandet i sin helhet. Bland annat ställer sig Barnombudsmannen bakom förslagen till nya skrivningar i utlänningslagen om barnets bästa, barnets rätt till information och barnets rätt att bli hörd. Barnombudsmannen tar också upp en oro för att den tillfälliga utlänningslagen inte kommer att tillämpas i enlighet med barnkonventionen, och hoppas att barnkonventionen som lag kommer att tjäna som vägledning i detta.

    Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) 

    Barnombudsmannen är positiv till att en åldersbedömning ska göras tidigare i asylprocessen, men anser att denna inte ska träda ikraft förrän personen haft möjlighet att överklaga detta beslut. Barnombudsmannen är oroad över informationen om den skönsmässiga bedömningen av ålder i asylärenden. Barnombudsmannen ställer sig bakom Sveriges Advokatsamfunds yttrande där det framgår att den rättsliga regleringen av åldersbedömningar är otillfredsställande och att detta leder till en bristande rättssäkerhet för asylsökande. Barnombudsmannen understryker vikten av att prinicpen om ”benefit of the doubt” alltid ska tillämpas. Barnombudsmannen anser att en uppskrivning av ålder till 18 år även vid ett positivt beslut om uppehållstillstånd ska kunna överklagas.

    Utkast till lagrådsremiss Uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå 

    Barnombudsmannen är positiv till att det ges en möjlighet till längre uppehållstillstånd så att ungdomar som inlett sina studier på gymnasial nivå kan fullfölja dessa och ha en möjlighet att få arbete och därmed permanent uppehållstillstånd. Barnombudsmannen föreslår att det ska vara en 16-årsgräns för att kunna få dessa uppehållstillstånd, istället för förslagets 17-årsgräns. Barnombudsmannen anser också att Migrationsverkets handläggare måste ha kunskap om hur traumatiska händelser påverkar en persons möjligheter att tillgodogöra sig studier, då personerna måste visa upp intyg på att skolgången fullföljs enligt plan.

    Taggtråd

    Information om Sverige för nyanlända

    Portalen vänder sig till dig som är ny i Sverige och enkelt och snabbt vill hitta information om det svenska samhället. Här finns allt samlat på flera olika språk, på en och samma plats.

     

  • Det är första gången man kan se samlad statistik över hur barn och unga har det i Sverige.

    Max18 vänder sig främst till beslutsfattare och tjänstemän för att förbättra möjligheten att följa utvecklingen av barnrättsarbetet i kommuner, landsting och inom olika myndigheter. Med god kunskap om barns levnadsvillkor på lokal, regional och nationell nivå blir det lättare att göra prioriteringar och fatta beslut som rör barn.

    En del av Max18 riktar sig direkt till barn och unga för att öka deras kännedom om hur barn har det i Sverige. Där kan man göra egna jämförelser mellan kön och åldrar och får svar på frågor som ställts direkt till barn och unga.

    Max18 är baserat på sex områden som är kopplade till barnkonventionen, dessa områden är indelade i ytterligare ett 40-tal indikatorer. Statistiken kan i flera fall jämföras mellan län och kommuner.

  • Här kan du ladda ner material

    Att leva med barn är inte så lätt alla gånger. Att alltid veta vad som är bäst. Att ta ansvar, att vara lugn och klok. Alla föräldrar har väl dagar då man inte känner sig så lyckad. Barnkonventionen är ingen föräldrahandbok, men den ger värderingar att bygga på. Med dem och sitt eget förnuft klarar man sig långt.

    Barnombudsmannen har på regeringens uppdrag tagit fram tre filmer om barnets rättigheter i familjen. De riktar sig till blivande föräldrar och föräldrar med barn i åldern 0-5 år. De är i första hand gjorda för att visas i föräldragrupper på mödra- och barnavårdscentraler. Där kan deltagarna tillsammans prata om vad man sett och hur det berör ens eget liv med barn. För den som leder föräldragrupper finns en handledning till filmerna.


    Vi har också samlat information om samhällets stöd till föräldrar och barnets rättigheter i familjen. 

    I barnkonventionen om föräldrar:

    • Föräldrarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Det är både en rättighet och en skyldighet.
    • Föräldrarna ska ge barnet vägledning och råd, men också lyssna på barnet och ta hänsyn till hans eller hennes tankar.
    • Båda föräldrarna har ansvar gemensamt. De ska sätta barnets bästa främst.
    • Föräldrar har rätt till stöd från samhället.

    Textad Film 1 En egen vilja

    Textad Film 2 Utforskaren av världen

    Textad Film 3 Den behövande människan

  • Kommande evenemang