"Lagstifta mot pedofilerna"

"När pojkarna gick i andra klass hade de en manlig lärare. När barnen skulle lära sig räkna tog han fram de pojkar som hade svårt att förstå. De fick sitta i lärarens knä och räkna. Samtidigt som pojkarna satt där i hans knä stoppade han handen innanför deras byxor och smekte deras penisar. Lärarens övergrepp syntes inte ut i klassen ."

Publicerad på DN-debatt 1996-11-28

"Den smeksamme magistern" heter ett kapitel i boken Pojkmottagningen skriven av psykolog Anders Nyman och psykoterapeut Börje Svensson som arbetar med sexuellt utnyttjade barn. I nästan två års tid förgrep sig läraren på cirka tio barn. Ett av barnen berättade om övergreppen vilket ledde till att de andra barnen också vågade bekräfta det som hade hänt. Läraren lämnade skolan och saken tystades ner. Kvar fanns barnen, men ingen vuxen på skolan talade med dem om deras upplevelser.

Tyvärr är detta fall inte unikt. Samtal till BO och information från personer som arbetar med att behandla utsatta barn har också pekat på problemet med personal som utsätter barn för övergrepp. Denna bild förstärktes ytterligare av två reportage i programmet Striptease som nyligen sändes i Sveriges Television. Reportagen visade bl a lärare som dömts för sexualbrott mot barn. Trots detta gavs de fina vitsord, kunde byta skola och fortsätta att undervisa. Det framkom även tydligt att de möjligheter till sanktioner kommunerna har att ta till mot olämpliga lärare används i väldigt liten omfattning, t ex varning, uppsägning och avskedande.

Barn med utvecklingsstörning och barn med rörelsehinder är en särskilt utsatt grupp. Den 16 och 19 september i år visades filmen "Jag älskar barn - särskilt småpojkar" på SVT 2. I filmen mötte vi bl a Patrik, en ung pedofil som sitter på sluten psykiatrisk klinik i Sverige. Patrik berättar att han började att förgripa sig på barn sexuellt då han arbetade med barn med utvecklingsstörning. Han tänkte då att "jag skadar dom nog inte ändå och ingen kommer att få reda på det." Senare under filmen säger han att han inte skulle klara av att kontrollera sig själv och sluta utnyttja barn sexuellt om han inte hade blivit inlåst.

Det kan inte nog understrykas att de allra flesta som arbetar med barn gör det för att de respekterar barn och tycker om dem på ett sunt sätt. De gör ett oerhört viktigt jobb och ett stort problem i dag är att det saknas tillräckligt med vuxna runt barnen, inte minst behövs fler män. Tyvärr finns det i alla yrkesgrupper personer som av olika skäl är mindre lämpade. Hur vanligt det är att personal begår övergrepp saknas fortfarande aktuellt underlag om. Däremot är det väl dokumenterat att sexuella övergrepp får långtgående konsekvenser för varje enskilt barn.

I likhet med andra brott finns det även inom sexualbrotten återfallsförbrytare. En person som är yrkesverksam ett helt liv kan komma att skada många barn. Även om det skulle vara fråga om ett litet antal personer med sådan läggning utgör de en allvarlig riskfaktor. Det är alltså angeläget att handla snabbt i den här frågan.

Enligt artikel 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) skall utbildningen syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och psykisk förmåga. Artikel 34 ålägger konventionsstaterna att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Sverige har ratificerat barnkonventionen och är därmed skyldig att följa den. Men i dag saknar barn ett tillräckligt effektivt skydd mot att utsättas för övergrepp av personer som arbetar med barn eller arbetar i miljöer där barn vistas.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgivaren inom skolan inte använder sig av de metoder som finns. Att "lösa problemet" på den egna arbetsplatsen med att skriva vackra vitsord för att bli av med olämplig personal borde vara otänkbart för alla ansvarskännande arbetsgivare. Den olämplige kan söka ett nytt arbete och fortsätta med sitt olämpliga beteende på andra barns bekostnad.

Inom Barnombudsmannen arbetar vi sedan en tid med att se över om möjligheterna att ingripa mot personal som på olika sätt beter sig olämpligt i barn- och ungdomsverksamheter är tillräckliga.

Att hindra personer som dömts för övergrepp mot barn att fortsätta i yrket är mycket komplicerat. Jag anser att regeringen måste ta initiativ till en grundlig översyn och kartläggning. Hur utbrett är problemet? Vilka brott och yrkesgrupper ska omfattas? Hur länge ska en spärr gälla? Det är några av de frågor som måste studeras ingående. Att hindra personer från att fortsätta i sitt yrke om de döms för brott eller på annat sätt anses olämpliga är inget nytt, det gäller redan på flera områden i Sverige. 1986 kom en särskild lag om näringsförbud vars syfte är att personer som orsakar stora skador genom sin verksamhet inte ska kunna fortsätta att driva den. Förbudet kan gälla upp till tio år. I förarbetena kan man läsa att lagen ger en möjlighet att ingripa med ett förbud "i fall då det framstår som stötande att en person som begått allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet fortsätter med denna."

Jag har personligen svårt att tänka mig fall som är mer stötande än när personer som är dömda för sexualbrott mot barn byter arbetsplats och kan fortsätta att arbeta med barn. Det som är särskilt allvarligt är att barn befinner sig i en så stark beroendeställning till den vuxne. I en rad andra yrken krävs i stället tillstånd, legitimation, registrering e dyl för att man ska ha kontroll över yrkesutövarnas vandel. Det gäller t ex läkare, fastighetsmäklare, advokater och personer som driver yrkesmässig trafik. Om man är olämplig eller inte anses redbar återkallas rätten att utöva yrket. Om omständigheterna är förmildrande utdelas i stället en varning. Utomlands finns redan skyddsregler mot olämplig personal inom barn- och ungdomsverksamheter. I Norge är den som söker arbete vid ett daghem skyldig att visa upp en "politiattest", vilket ungefär motsvarar ett utdrag ur polisregistret. Polisintyget lämnas även av dem som kommer att anställas som kökspersonal, civil personal och långvariga vikarier. Det kan i sammanhanget nämnas att man i Norge just nu utreder om man ska utvidga förbudet till att omfatta skolpersonal och familjehem. I USA är varje verksamhet som bedrivs av eller beställs av staten på federal nivå skyldig att kontrollera personer som arbetar med barn under 18 år. Arbetsgivaren måste göra en bakgrundskontroll (criminal history background check) av befintlig personal och framtida arbetssökande. I lagen exemplifieras bl a yrken inom barnomsorg, skola, familjehem och ungdomsfängelse. Det är helt oacceptabelt att personer som dömts för övergrepp på barn får fortsätta att arbeta med barn. Jag anser att det också i Sverige bör införas någon form av spärr mot sådana personer. Arbetsgivarnas möjligheter och skyldigheter att kontrollera personer vid anställning måste skärpas.

Jag är medveten om att barnets rätt till skydd mot övergrepp står mot den anställdes rätt till integritet och anställningsskydd. Strävan måste vara att hitta en lösning som så långt som möjligt tar hänsyn till båda men barnets rätt till skydd mot övergrepp måste väga tyngst. I verksamheter som syftar till barns utveckling och stimulans får det inte råda någon tvekan om att samhället tar fullt ansvar för deras trygghet och skydd. Skolminister Ylva Johansson slog i Striptease fast att: "Det är självklart så att det är oacceptabelt att lärare som begår övergrepp på barn och unga får arbeta i skolan."

För min del anser jag att detta inte bara gäller skolan och lärare utan även andra verksamheter och yrkesgrupper, t ex förskollärare och personal som arbetar med barn med utvecklingsstörning eller med rörelsehinder.

En enda person kan skada många barn i en klass eller grupp. Barnen har rätt att förvänta sig att samhället försöker skydda dem mot personal som begår övergrepp. Det är hög tid att ge barn ett liknande skydd som ansetts vara nödvändigt på flera andra områden.

Louise Sylwander
Barnombudsman