Sök alternativ till barnporrlag

"Har själv sedan sist varit i Thailand och Filippinerna och haft roligt. Trevliga länder. Ytterligare en video kan pigga upp och jag har även bekanta som är intresserade. Tacksam därför om du sänder en lista när det passar. Men det bör endast vara med mycket unga..."

Så kan det låta när pedofiler efterfrågar barnpornografi. Filmerna och deras innehåll specificeras som om det vore vilken vara som helst. I själva verket är det frågan om bilder som förutsätter sexuella övergrepp mot barn. Hemma i TV-soffan kan pedofilen sedan njuta av barnets plåga och förnedring i trygg förvissning om att han är oåtkomlig för den svenska lagen. Innehav av barnpornografi är inte förbjudet i Sverige. Det borde det vara i ett land som gör anspråk på att vara föregångare i barnrättsfrågor. I skuggan av de hemskheter som nu rullas upp i Belgiens pedofilhärva framstår detta som än mer angeläget.

Barn som utnyttjas i pornografiska filmer faller först offer för brottsliga handlingar. Men barnets lidande upphör inte där. Förutom de djupa sår som övergreppen lämnar efter sig, tvingas de utnyttjade barnen också att leva med vetskapen om att dokumentationen av kränkningarna lagligt kan innehas av pedofiler eller andra. Det stora flertalet människor har svårt att förstå att bilder som förutsätter sexuella övergrepp mot barn ska ha grundlagsskydd, som om de vore uttryck för vilka åsiktsyttringar som helst.

Enligt den svenska lagstiftningen kan ett barn under 15 år inte ge sitt samtycke till en sexuell förbindelse och inte heller samtycka till att användas som modell i pornografiska filmer. Det är även förbjudet att sprida sådana filmer. Däremot är det märkligt nog lagligt att inneha barnpornografi, vilket framstår som en logisk kullerbytta. Ett förbud skulle vara en tydlig markering att Sverige varken accepterar sexuella övergrepp eller någon form av befattning med dess visuella avbilder. Det är nu andra gången en kriminalisering av innehav utreds. Kommittén om åtgärder mot barnpornografi har dessutom ansett sig behöva förlängd tid, i sex månader, för att kunna komma med ett förslag. Men vad är det då för lagförslag som vi kan förvänta? I en tidningsartikel för några dagar sedan uttryckte justitieminister Laila Freivalds: "Eftersom vi fått den här tiden ska vi se till att det förslag som läggs till riksdagen är det bästa tänkbara.". För min del känner jag en betydande oro för att justitieministern kan få svårt att leva upp till sitt löfte.
Kommittén om åtgärder mot barnpornografi ger minst sagt oroväckande signaler ifrån sig. På ett informationsmöte för barnrättsföreträdare den 4 juni förespråkade kommittén endast en möjlig lösning, den s k stencilregeln. Jag är kritisk till detta förslag då det inte är heltäckande eftersom det bara träffar videogram och inte annat barnpornografiskt material. Dessutom kan det få till följd att man använder sig av bulvaner.

Det börjar nu bli bråttom. En grundlagsändring förutsätter att lagförslaget anmäls i riksdagen nio månader före 1998 års val, dvs i december 1997. Grundlagsändringar är komplicerade vilket inte minst kommitténs invändningar mot det vilande grundlagsförslaget visar. Kommitténs förslag kommer naturligtvis att synas ingående och varje brist lyftas fram. Risken är påtaglig för att förslaget som i bästa fall läggs i december 1996 förkastas av remissinstanserna eller av lagrådet. Tiden blir då olycksbådande kort för regeringen eller en ny kommitté att hinna utarbeta ett nytt förslag före den sista december 1997.

Jag menar därför att det är av största vikt att kommittén presenterar flera tänkbara alternativ. Annars är risken stor att tidsnöden ännu en gång sätter käppar i hjulet för en kriminalisering. I det perspektivet är det märkligt att kommittén inte tar upp professor Madeleine Leijonhufvuds förslag som en tänkbar lagteknisk lösning. Förslaget går ut på att all befattning med bilder vars framställning förutsätter ett sexualbrott mot ett barn förs bort från grundlagen och förbjuds i vanlig lag. Förslaget fick när det presenterades stor uppslutning av bl a RÅ, RPS och flertalet barnrättsföreträdare. Tryckfrihetsexperten docent Hans Gunnar Axberger har i ett yttrande från BRÅ framfört att: "Teoretiskt sett ligger det nära till hands att betrakta detta som en fråga vilken inte har med yttrandefriheten att göra. Det är värt att ytterligare undersöka om detta kan vara en framkomlig väg för att stävja den typ av barnpornografibrott som har denna egenskap."

Det vore anmärkningsvärt om kommittén helt förbigick denna möjlighet till lösning.

Jag vill betona att det jag anser ska vara förbjudet att inneha är bilder som förutsätter sexualbrott mot ett barn. Det betyder att texter och teckningar inte innefattas. Det bör också finnas en möjlighet till undantag för innehav av barnpornografi som är försvarlig. Jag tänker på sådant som nyhetsförmedling och vetenskapligt arbete. Ett särskilt problem i sammanhanget är att den tekniska utvecklingen går framåt i allt snabbare takt. Jag anser därför att det är av vikt att man slår fast att det förbud som införs avser all barnpornografi oavsett i vilken teknik det presenteras. Detta är för övrigt något som även Interpol rekommenderar för dess medlemsländer, således bl a Sverige.

Jag gör inte gällande att lagstiftning i sig gör slut på barnpornografin. Det krävs också polisiära resurser och engagemang för att röja upp i detta träsk och dess internationella förgreningar. Det som hjälper i längden är att alltfler pedofiler och barnpornografiprofitörer avslöjas och tas om hand inom kriminalvården samt att utsatta barn kan spåras och få hjälp. Men utan ett förbud mot innehav av barnpornografi går inte den kampen att föra fullt ut.

De internationella kraven på Sverige att vi för vår egen del löser denna fråga i samklang med vår omvärld är mycket tunga. I olika dokument från internationella organ uppmanas de stater som saknar lagstiftning att införa ett förbud mot innehav av barnpornografi. Inför världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn som äger rum i Stockholm nästa vecka har det producerats en deklaration som följs av en aktionsplan. Den tar bl a upp att man ska skydda barn genom att stärka lagstiftningen mot barnprostitution, handel med barn och barnpornografi, vilket även gäller innehav av barnpornografi.
Det är beklämmande att Sverige som värdland för världskongressen inte kan efterleva handlingsplanen. Många kongressdelegater har anmält intresse att besöka BO-kansliet och få information om BO. De uppfattar ämbetet som ett uttryck för Sveriges starka betoning av barns rättigheter. Jag tror jag får svårt att förklara för dem att i detta land är rätten att inneha bilder på övergrepp mot barn en fråga om yttrandefrihet. Det är hög tid att Sverige på ett kraftfullt sätt tar ställning för barnen i denna fråga och inför ett effektivt förbud mot innehav av barnpornografi.

Louise Sylwander
Barnombudsman