Arbetslösa vuxna kan minska våldet i skolan

Statsminister Göran Persson uttalade i en radiointervju på nyåret att arbetslösa i större utsträckning skulle kunna komma in som kvalitetshöjare i vård och omsorg.


Publicerad i Aftonbladet 1997-01-12

Statsministern var beredd att låta den s k Kalmarmodellen spridas till fler platser i landet. Jag tycker det finns all anledning att även ta med skolan i de planerna. Att kvaliteten sviktar betänkligt i skolan har blivit allt tydligare. BO och andra har lyft fram problemen med allt större grupper, minskad lärartäthet och minskade stödresurser till elever med särskilda behov.

Men nu kommer också mycket oroväckande tecken på att vissa skolor till och med har svårt att upprätthålla elevernas trygghet. Ett par gymnasieskolor i Stockholmsområdet ställde in den traditionsenliga julavslutningen för att skolledningen inte kunde garantera säkerheten.

En ny undersökning från Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet visar att nära var tionde elev i nionde klass drabbats av våld i skolan under förra året, enligt Svenska Dagbladet häromdagen. Varje år är cirka 100 000 elever inblandade i mobbning och vi ser ingen avmattning, snarare tvärtom. BO brevkampanj om mobbning med landets 13-åringar fick massivt gensvar. Behovet av vuxna som har tid och engagemang var det genomgående budskapet i många brev.

Det finns inte en enkel lösning på våld och mobbning. Jag har tidigare pekat på att lärarnas sociala kompetens måste lyftas i samband med att lärarutbildningen ses över. Jag har föreslagit att rektors ansvar förtydligas genom att skolpersonal blir skyldig att anmäla till rektor när en elev utsätts för mobbning eller våld. Förebyggande åtgärdsprogram i skolan och samverkan med föräldrar, socialtjänst och polis är andra viktiga inslag.

Men ska åtgärderna fungera krävs det att det finns tillräckligt med vuxna i skolan som kan agera. Som jag ser det är barns och ungdomars tillgång till vuxna ett av de avgörande kvalitetskriterierna. Barn behöver vuxna som har tid och ork att lyssna och som har kraft att ingripa mot övergrepp och våld. Under senare år har besparingarna slagit hårt mot skolan och personalens möjlighet att upprätthålla kvaliteten. Lärarna slits mellan undervisningen och sin sociala roll i allt större grupper.

I den fortsatta debatten om skolans kvalitet måste personalens avgörande betydelse få en central plats. Det behövs en genomtänkt och långsiktig strategi för skolans utveckling som bygger på grundliga konsekvensanalyser av besparingarnas effekter. Personligen har jag svårt att förstå hur skolans kvalitet ska kunna klaras på lång sikt utan att friska resurser tillförs.

Men något måste också göras på kort sikt. Barns behov tar inte paus i väntan på budgetbalans. Varje dag är en viktig dag i ett skolbarns utveckling. Jag är medveten om att Kalmarmodellen är kontroversiell, av bl a fackliga skäl. Den är inte heller idealisk ur alla synvinklar och får t ex inte uppfattas som en acceptans av en oansvarigt låg ordinarie bemanning. Men frågan är om den på kort sikt kan hjälpa till att förbättra elevernas upplevelse av trygghet och vuxenkontakt i skolan. Jag tror det och då menar jag att andra invändningar får stå tillbaka.

Med dagens system är det framför allt arbetslösa över 55 år som kan fungera som extraresurs i skola. Det är bra men det finns så många fler som kan göra en insats som t ex hjälplärare, skolvärdar, rastvakter och kamratstödjare. För närvarande är cirka 10 000 lärare och förskollärare arbetslösa. Dessutom står cirka 70 000 unga människor mellan 20 och 24 år utan arbete.

En av förutsättningarna för att dessa människors kraft och engagemang ska kunna tas tillvara i större utsträckning inom skolan är att staten ger större möjlighet till förlängning av den sexmånadersgräns som i dag gäller för ALU. I praktiken blir den ofta en spärr för skolorna. Alltför stor del av tiden får läggas på introduktion och kontaktskapande åtgärder varje halvår. Att arbeta med barn och ungdomar kräver kontinuitet. Därför föreslår jag att regeringen ändrar reglerna så att systemet kan utsträckas till åtminstone ett läsår.

Det är givetvis viktigt att personer som arbetar med barn och ungdomar är lämpade för arbetet. Systemet får inte leda till att kompetensen inom barn- och ungdomsverksamheter urvattnas. I första hand anser jag att man bör försöka lotsa in redan utbildad personal för dessa arbetsuppgifter. Men även unga människor utan utbildning bör kunna komma i fråga efter prövning av lämpligheten. Utvärderingar av kamratstödjarverksamhet visar att barn och ungdomar gärna ser unga människor som extraresurs och kontaktkanaler in i vuxenvärlden. Lyssna på barns och ungdomars röster. Se till att det blir fler vuxna i skolan.

Louise Sylwander
Barnombudsman