Gör om föräldrabalken till en barnbalk

Dagens regler i föräldrabalken utgår mer från föräldrarnas behov än från barnens. Det är fel, enligt Barnombudsmannen Lena Nyberg. Barnets bästa måste alltid sättas främst när två föräldrar separerar. Barnombudsmannen föreslår därför att föräldrabalken görs om till en barnbalk.

Införd i: Göteborgs Posten

Varje år upplever cirka 55 000 barn i Sverige att deras föräldrar separerar. Vårdnadsreformen och ändringar i föräldrabalken 1998 har huvudsakligen haft positiva effekter. Gemensam vårdnad om ett barn är i de flesta fall bäst för barnet när föräldrarna flyttar isär. Det innebär förhoppningsvis att de tar ett gemensamt ansvar för barnet och att de finns till när barnet behöver sina föräldrar.
Men den nuvarande lagstiftningen har svagheter. Den tar mer hänsyn till föräldrarnas intressen än till barnens och det överensstämmer inte med grundtanken i FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Ett syfte med den nuvarande lagstiftningen är att nå samförståndslösningar kring barnen vid en separation. Samtidigt är det tänkt att gemensam vårdnad ska bli vanligare och bidra till en större jämställdhet mellan könen. Enligt BO ska familjelagstiftningens regler om vårdnad, boende och umgänge utgå från att barnets vilja och behov ska stå i fokus, inte jämställdhet mellan föräldrarna.
BO anser inte att samförståndslösningar och gemensam vårdnad ska vara syftet med lagen, utan endast medel för att uppnå det enda viktiga: att tillgodose barnets bästa.
På regeringens uppdrag ska vårdnadsreformen och föräldrabalken nu ses över. Det är positivt.

Men BO är kritisk till de direktiv som ska styra arbetet i kommittén som ska göra översynen. Direktiven saknar barnperspektiv och är skrivna med föräldrarnas rättigheter som utgångspunkt.
BO föreslår att namnet föräldrabalken byts ut till barnbalken. Det skulle ge en tydlig signal om att det är barnets rättigheter till sina föräldrar som ska stå i centrum.
I vissa situationer, till exempel när en förälder utsatt sitt barn för fysiskt eller psykiskt våld eller för sexuella övergrepp, kan det vara bäst för barnet att slippa umgås med den föräldern.

Dagens lagstiftning slår fast att barn har rätt att umgås med en förälder som han eller hon inte bor hos. I praktiken innebär det att en förälder kan kräva och få igenom ett umgänge med barnet mot barnets vilja. Det betyder i verkligheten att barnet har umgängesplikt. Men ett barn kan aldrig tvinga igenom ett umgänge med en förälder.
FN: s barnrättskommitté i Genève har dessutom sagt att även ett barn som blivit manipulerat av en förälder till att känna rädsla gentemot den andra föräldern, svårligen kan tvingas att umgås med den anklagade föräldern eftersom barnets rädsla ofta är verklig för barnet.

I regeringens direktiv till översynen av vårdnadsreformen sägs att regleringen vid gemensam vårdnad efter en separation, dvs. vad en förälder kan bestämma utan att tillfråga den andre, bör följa de regler som gäller när föräldrarna bor tillsammans. BO anser att det är ett felaktigt resonemang. Föräldrar som inte lever ihop har i de flesta fall större svårigheter att fatta gemensamma beslut om barnen än de som bor ihop. BO ser därför inte att samma regler ska gälla för båda typerna av familjer eftersom det riskerar att gå ut över barnen. Ett tydligt exempel på att barnets bästa får stå tillbaka till förmån för förälderns behov är att en förälder i dag kan motsätta sig att barnet, till exempel vid misstanke om övergrepp, ska få barnpsykiatrisk vård. BO anser därför att ett beslut om barnpsykiatrisk utredning bör kunna fattas utan att båda vårdnadshavarna godkänner detta.

En förutsättning för att domstolar och socialnämnder ska kunna avgöra vad som är det bästa för barnet vid en vårdnadstvist är att barnet får möjlighet att komma till tals under processens gång. Det finns svårigheter när barn hörs eftersom de ofta är lojala med sina föräldrar eller kan vara rädda för att föräldrarna ska straffa dem i efterhand på grund av vad de säger i vårdnadsfrågan. Det är därför viktigt att hitta och använda metoder för att prata med barn.

BO vill förändra den skrivning i 6 kap. föräldrabalken som talar om att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad. Det tolkas som att barnet måste ha en bestämd uppfattning om hur domstolen bör döma för att överhuvudtaget få komma till tals. Synsättet stämmer inte med artikel 12 i barnkonventionen. BO förslår istället att uttrycket vilja ersätts med åsikter som också är en mer korrekt översättning från engelskans views i barnkonventionen. Det bör vara förmågan att forma åsikter som ska vara avgörande i bedömningen. Det är ett faktum att barn redan vid en mycket tidig ålder kan bilda åsikter och också gör det.
När föräldrarna tvistar om vårdnad, boende och umgänge är det föräldrarna som är parter i rättegången. Barnet är inte part i målet och har därmed inte någon så kallad talerätt. Frågan om talerätt för barn bör nu prövas på nytt, när lagstiftningen ses över.

Men i direktiven till översynen finns inga skrivningar som tyder på att kommittén ska pröva frågan på nytt. BO anser att en sådan prövning bör göras. Den ska innehålla frågan om barns initiativrätt, argumentationsrätt och klagorätt. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kräver en sådan ordning. Konventionen ger var och en rätt att få sina rättigheter prövade i domstol. Det gäller även barn!

I dag kan en förälder som förhindrar en annan förälder från att utöva det umgänge med barn som domstolen beslutat (så kallat umgängessabotage) förlora vårdnaden om barnet. BO betonar att enskild vårdnad om ett barn aldrig får användas som ett sätt att straffa en förälder. Det drabbar nästan alltid barnet värst. Man måste också komma ihåg att ibland känner en förälder sig tvungen att hålla barnet hos sig för att skydda barnet för att utsättas för fara vid umgänge med den andra föräldern.

En annan viktig aspekt är att barnets rätt att uttrycka sig är absolut. Domstolar och socialnämnder får inte göra några egna bedömningar om det är till nytta för utredningen att barnet hörs. Men i förarbetena till dagens lagstiftning finns det ett utrymme för socialnämnderna att tolka lagen på så sätt att det i de flesta fall saknas anledning att höra små barn.

För att garantera att lagstiftningen utgår ifrån barnets bästa i vårdnadstvister behövs åtminstone följande förändringar:

- Föräldrabalken bör ändras och bli en barnbalk så att det framgår att lagen är till för barnets bästa.

- Det bör alltid göras en riskbedömning vid vårdnadstvister med en våldsbenägen förälder.

- Barn bör kunna föra talan om umgänge med en förälder.

- Barn bör få rätt till ett särskilt biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge.

- Sakkunniga bör alltid ingå i domstolen när denna avgör mål om vårdnad, boende och umgänge.

Lena Nyberg
Barnombudsman