Två av tre jagas av stress

Sverige håller på att få en arbetsmarknad som inte gynnar barnfamiljerna. Barn anses vara en black om foten för kvinnor på arbetsmarknaden. Småbarnsföräldrar särbehandlas negativt i arbetslivet.

Barnfamiljer har det senaste årtiondet haft en avsevärt sämre utveckling av köpkraften än andra hushåll. Barnombudsmannen och TCO presenterar idag nya undersökningar som visar på ökade svårigheter att leva med barn i Sverige.

Och när partiledarna idag möts för debatt i riksdagen hoppas vi att de inte bara ägnar sig åt den i och för sig angelägna diskussionen om de pågående oroligheterna i världen. Det finns också viktiga problem att ta itu med på hemmaplan, problem som - om de nonchaleras - kan visa sig ytterst kostsamma inom några år.

Sverige är inte så barnvänligt som vi kanske föreställer oss. Det visar sig ytterst genom att många skjuter upp barnafödandet till en senare, obestämd tidpunkt. Egentligen fullföljer de bara det val som omvärlden redan bäddat för. Arbetslivet ställer helt enkelt krav som är oförenliga med föräldraskap. Men detta riskerar att på sikt leda till allvarliga samhällsproblem.

1990-talet blev knappast barnens årtionde. Många barn upplevde påfrestningar i vardagen när deras föräldrar i samband med lågkonjunkturen drabbades av arbetslöshet och en försämrad privatekonomi.

Barn och ungdomar betalade också ett högt pris i samband med budgetsaneringen genom att stora besparingar gjordes inom förskola, skola och fritidsverksamheter för dessa grupper. Barngrupperna växte kraftigt inom barnomsorg och skola och allt färre vuxna fick ta hand om allt fler barn.

I nedskärningarnas kölvatten upplever allt fler barn och ungdomar stress. 40 procent av svenska högstadie- och gymnasieelever säger i BOs och SCBs statistiska bok Upp till 18, att de ofta eller alltid känner sig stressade. Det är en mycket oroande siffra.

Enligt Barnombudsmannens erfarenheter beror detta främst på förhållanden inom barnsomsorg och skola, inte i hemmen. Barnens vardagsmiljö är ofta bullrig, otrivsam och överbefolkad. Många barn känner sig ensamma och upplever att de vuxna inte har tid med dem. Det är väl känt att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin vuxit kraftigt, samtidigt som resurserna har skurits ner. Barnombudsmannen kommer att hålla ett seminarium om stress hos barn och ungdomar den 28 november i Stockholm.

Vi ser idag hur svårt det är att kombinera yrkesliv med familj. Livspusslet går helt enkelt inte ihop för många människor. Stressen ökar, sjuktalen stiger och allt fler upplever att de inte räcker till för vardagens krav.

Sifo har på uppdrag av TCO frågat 1 000 personer hur stressig en normal vardag är. En majoritet upplever att vardagen är ganska eller mycket stressig. Mest stressade är småbarnsföräldrar och de som jobbar övertid.

Personer med yngre barn stressar mer än de som har äldre barn och de som saknar barn. Av de med barn upp till fjorton års ålder anger två av tre att de har en mycket eller ganska stressig vardag. Bland de som inte har barn är motsvarande siffra fyra av tio.

Yngre personer stressar också mer än äldre. I åldrarna upp till 49 år anger knappt två av tre att de har en mycket eller ganska stressig vardag.

En annan TCO-undersökning från Gallup med cirka 1 400 intervjupersoner understryker problemen för småbarnsföräldrar att kombinera arbetsliv och familj. Få tillfrågade i undersökningen betraktar föräldraskapet som en tillgång för kvinnor i dagens arbetsliv:
· Endast 7 procent tror att barn har en positiv effekt för kvinnans möjligheter på arbetsmarknaden. Motsvarande siffra för män är 17 procent.
· Två av tre gör bedömningen att kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden påverkas negativt att ha barn. Det tror bara en av tio, 11 procent, om mäns möjligheter.
· Knappt två av tre, 64 procent, anser att mäns möjligheter inte påverkas alls av barn. Motsvarande siffra när det gäller kvinnors möjligheter är en av fem, 19 procent.

Samtidigt visar Gallups undersökning att jämställdheten inom familjerna låter vänta på sig. När kraven från arbetsliv och familj krockar, tar kvinnan oftast smällen. Det upplever såväl män som kvinnor.
· 43 procent av kvinnorna uppger att de själva tar ett större ansvar än mannen. Endast 10 procent av männen upplever att de tar större ansvar.
· 3 procent av kvinnorna svarar att deras partner tar ett större ansvar. 29 procent av männen upplever att partnern tar ett större ansvar.
· Männen bedömer dock i större utsträckning än kvinnorna att man delar lika på ansvaret, 47 respektive 41 procent.

Vilka faktorer är då viktiga för att man ska våga skaffa barn? Den tidigare nämnda Sifoundersökningen visar också vilken betydelse till exempel privatekonomin, bostadssituationen, barnomsorgen och positionen på arbetsmarknaden har.

Följande fyra faktorer bedöms av flest intervjupersoner ha ganska eller mycket stor betydelse för ett eventuellt föräldraskap:

Fast anställning, 83 procent. Hela 90 procent i åldersgruppen 15-29 år anser detta.
Anställningstrygghet, 81 procent. Detta är något viktigare för kvinnor.
Privatekonomi, 80 procent. Detta har större betydelse för kvinnor, 85 procent, än för män, 76 procent. Även de yngsta, 15-29 år, tillmäter privatekonomin stor betydelse, 86 procent.
Bostadssituation, 71 procent. Detta har större betydelse för kvinnor, 76 procent, än för män, 66 procent. 76 procent i den yngsta åldersgruppen, 15-29 år, anser detta.

Dessa faktorer bedöms långt viktigare än ålder, hur barnomsorgen och BB fungerar, hur långt man kommit i karriären och hur man har det på jobbet. Det gäller områden där många unga människor fått försämrade villkor under 1990-talet. Och undersökningen bekräftar därmed hur grundläggande förhållandena i arbetslivet är för om vi vågar bilda familj.

Vi vet att de tillfälliga anställningarna framför allt är vanliga bland de yngre och allra vanligast bland unga kvinnor. Vi vet att det blivit allt vanligare att kvinnor sägs upp under sin föräldraledighet. Vi vet att yngre människor i högre grad än äldre fick försämrade ekonomiska villkor under lågkonjunkturen. Och häromveckan kom ännu en undersökning som visade hur besvärligt det är för yngre att få tag på en bostad.

En av de viktigaste faktorerna för att skaffa barn anses alltså privatekonomin vara. Samtidigt har ett antal undersökningar, bland annat BOs och SCBs statistiska bok Upp till 18 och Välfärdsbokslutet, visat att barnfamiljerna var 1990-talets förlorare, ekonomiskt sett.

Den nya undersökning som TCO nu presenterar visar län för län hur köpkraften i hushåll med barn utvecklats under det senaste årtiondet jämfört med i hushåll utan barn. Sämst utveckling hade Gävleborgs län, där barnfamiljerna tappade nio procent i köpkraft jämfört med övriga. Bäst gick det för barnfamiljerna i Västerbottens län som till och med fick en förbättring av köpkraften på två procent sett i relation till övriga.

Hushåll med barn har generellt högre disponibla inkomster än hushåll utan barn. Vid en första anblick kan barnfamiljernas ekonomiska situation alltså tyckas oproblematisk. Sett i relation till försörjningsbördan förändras dock bilden.

· Sammanboende med barn hade 1991 en disponibel inkomst per person motsvarande två tredjedelar, 67 procent, av inkomsten per person för sammanboende utan barn. 2001 har siffran sjunkit till 63 procent.
· Ensamstående med barn hade 1991 en disponibel inkomst per person motsvarande knappt tre fjärdedelar, 72 procent, av inkomsten per person för ensamstående utan barn. 2001 har siffran sjunkit till 68 procent.

Att hushållen med barn har inkomster som är minst lika höga som hushåll utan barn tyder på små skillnader i hur mycket man förvärvsarbetar. En tidigare TCO-studie visade mycket riktigt att småbarnsföräldrar förvärvsarbetar mer idag än för tio år sedan. Ändå har deras köpkraft försämrats jämfört med andra gruppers.

Den bild vi målar upp är komplicerad. Men vi är övertygade om att den kan påverkas av politiska beslut. Därför vill vi att partiledarna idag talar om barnens och barnfamiljernas situation.

· Utvidga arbetsmiljölagen så att den omfattar förskola och fritidshem. Tillför ett barnperspektiv genom att ge elevskyddsombuden en starkare roll
· Komplettera nuvarande skyddsorganisation inom skola, förskola och fritidshem med dels en rätt för eleverna att utse elevskyddsombud från och med förskoleklass och upp till årskurs sex. Inför vuxna barnskyddsombud som representerar barnen och ges samma ställning som skyddsombud.
· Höj taket i socialförsäkringarna. Alla har rätt till 80 procents ersättning för inkomstbortfall vid föräldraledighet eller barns sjukdom – även de som har en månadsinkomst över 23 000 kr.
· Förnya arbetstidslagen så att den anställde får ökat inflytande över sin arbetstid.
· Ändra lagen om anställningsskydd så att risken för att bli uppsagd under föräldraledigheten minskar.

Sture Nordh, TCO
Lena Nyberg, BO