"Brister i Sverige göms undan"

Sverige lever inte upp till kraven i barnkonventionen. Den slutsatsen drar barnombudsman Lena Nyberg efter att ha granskat den redovisning till FN:s barnrättskommitté som regeringen i dag beslutar om. De problem svenska barn har tydliggörs inte i rapporten. I vissa fall nämns de inte alls.

Införd i: Dagens Nyheter

Barnombudsmannen (BO) harsom enda myndighet fått kommentera ett utkast till rapporten och ge sin bild av hur Sverige har levt upp till barnkonventionen. Även barnombudsmannens yttrande lämnas till FN:s barnrättskommitté.

I ett internationellt perspektiv har barn och unga i Sverige det generellt sett bra. Den materiella standarden är hög och barns fysiska hälsa är god. Föräldrarna bryr sig som sina barn, respekterar deras åsikter och barnen har en rik fritid.

Sedan den senaste rapporten till FN 1997 har arbetet med att införliva barnkonventionen i Sverige förbättrats. Det är positivt att regeringen i sin rapport tydligt tar upp betydelsen av den nationella strategi för att förverkliga barnkonventionen som riksdagen fattade beslut om 1999. Fler kommuner, landsting och statliga myndigheter känner till barnkonventionen och försöker få in ett bättre barnperspektiv när de fattar beslut. Strategiarbetet som har pågått under tre år är unikt för Sverige och har gett många goda erfarenheter.

Men mycket återstår att uträtta. Det finns ett antal områden där regeringens rapport inte tillräckligt tydligt beskriver problemen för barn och unga i Sverige och områden där beslutsfattare på olika nivåer i Sverige ännu inte vidtagit nödvändiga åtgärder.

Barnrättskommittén uppmanade redan 1997 regeringen att öka ansträngningarna för att säkerställa kommunernas efterlevnad av och respekt för barnkonventionen. Man pekade då på risken för att barn och familjer får olika tillgång till samhällets service. I årets regeringsrapport anges som en lösning på detta problem att regeringen erbjuder kommuner och landsting stöd, bland annat genom det arbete som barnombudsmannen bedriver.

Detta avhjälper inte förhållandet att regeringen har bristande möjlighet att påverka kvaliteten i den kommunala verksamheten på flera områden som har betydelse för barn och unga.

Barnombudsmannen ser till exempel med stor oro på barngruppernas storlek och personaltätheten i förskola och fritidshem. Personaltätheten är lägre än tidigare och storlekarna på barngrupperna är på en nivå som tidigare var otänkbar. De minskade resurserna syns tydligt inom fritidshemsverksamheten. Där fördubblades antalet barn per årsarbetare under 1990-talet.

Kommunernas skyldighet att anordna fritidshemsverksamhet sträcker sig fram till det att barnet är 12 år. Ändå är det endast cirka 7 procent av barnen i åldrarna 10-12 år som är i fritidshem och familjedaghem. Endast cirka 5 procent deltar i öppna fritidsverksamheter. Fler än hälften av barnen i dessa åldrar får klara sig ensamma på eftermiddagarna efter skolans slut.

Regeringen framhåller vidare i sin rapport att nedskärningarna och besparingarna under 1990-talet i stor utsträckning drabbade barnen och deras familjer, men att man nu i stort sett har återställt bland annat nivåerna i bidragssystemen.

Däremot berör inte regeringen det faktum att klassklyftorna har ökat och skillnaderna mellan fattig och rik har blivit större. Den förbättrade konjunkturen innebar att levnadsstandarden förbättrades för en del, medan barn som växte upp med arbetslösa eller ensamstående föräldrar inte fick samma standardförbättring. Alltför många barn lever i dag under svåra ekonomiska förhållanden.

Översynen av vårdnadsreformen från 1998 tas upp i regeringens rapport. I juni 2002 tog regeringen beslut om de direktiv som ska styra översynen. Barnombudsmannen är kritisk till direktiven. Även vid översynen av vårdnadsreformen tycks föräldrarnas rättigheter och behov vara utgångspunkten, vilket är mycket olyckligt.

Dagens lagstiftning slår fast att barn har rätt att umgås med en förälder som han eller hon inte bor hos. I praktiken innebär det att en förälder kan kräva och få igenom ett umgänge med barnet mot barnets vilja. I vissa situationer, till exempel när en förälder utsatt sitt barn för fysiskt eller psykiskt våld eller för sexuella övergrepp, kan det vara bäst för barnet att slippa umgås med den föräldern. Barnombudsmannen föreslår att namnet föräldrabalken byts ut till barnbalken. Det skulle ge en tydlig signal om att det är barnets rättigheter till sina föräldrar som ska stå i centrum.

Barnombudsmannen uppmärksammar i sitt yttrande regeringen på att ett stort antal barn i Sverige är skuldsatta och har betalningsanmärkningar redan i unga år, något som inte nämns i regeringens rapport. Enligt Konsumentverket finns det omkring 7 400 barn i kronofogdens register som tillsammans har skulder på över 36 miljoner kronor. Det finns till och med barn i femårsåldern som har betalningsanmärkningar.

Skulderna kan gälla inköp av olika slag, men även skolavgifter och parkeringsböter. Det är i dag juridiskt möjligt för föräldrar att registrera sina bilar i barnens namn, trots att åldersgränsen för körkort är 18 år. Följden kan därmed bli att barnen får skulden för ansvarslösa föräldrars parkeringsböter.

Regeringen berör inte detta problem i sin rapport. Barnombudsmannen anser det är viktigt att regeringen agerar snabbt för att förhindra att barn blir skuldsatta och får betalningsanmärkningar. Exempelvis kan en skyldighet för kreditupplysningsföretag att anmäla varje registrering av ett barns skuld till överförmyndaren införas. Dessutom bör klarare regler ställas upp för att avgöra i vilka fall det är barnet som är skuldsatt och i vilka fall det är barnets föräldrar eller förmyndare som är det.

Regeringen skriver i sin rapport att en utredning är tillsatt för att se över adoptionsprocessen. Barnombudsmannen anser att svensk adoptionslagstiftning behöver en total genomgång och ett förändrat perspektiv. I dag utgår lagstiftningen från vuxnas rätt till att bli föräldrar, inte utifrån barns rätt till en bra barndom och uppväxt. De senaste utredningarna angående föräldrars samtycke till adoption och angående homosexuella pars möjlighet att prövas för adoption samt den pågående utredningen om internationella adoptioner är, enligt barnombudsmannens uppfattning, otillräckliga.

Det är särskilt viktigt att kunskapen ökar om vad en adoption innebär för det enskilda barnet. Barnombudsmannen anser att det finns ett behov av ett nationellt kunskapscentrum för att öka och samla kunskap om adoptivbarnens situation.

I Sverige finns ett okänt antal barn och unga som i en eller annan bemärkelse är hemlösa, en fråga som inte berörs i regeringens rapport. Det finns en mängd olika orsaker till barns och ungas hemlöshet: Barnfamiljer vräks från sin bostad. Barnfamiljer placeras tillfälligt på hotell utan möjlighet för barnen att knyta an till omgivningen eller ta hem kompisar. Det kan också handla om att en förälder har mist sin bostad under ett fängelsestraff och inte har en fast adress där han eller hon kan träffa sina barn.

I dag saknas det officiell statistik över hur många barn och unga som är hemlösa. Uppgifterna kommer från olika frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa och som i sitt arbete möter dessa barn. Att kartlägga hemlöshet som drabbar barn och unga kräver kunskap om och nära kontakt med dem. Särskilda metoder krävs för att komma åt mörkertalen. Barnombudsmannen anser att det är mycket viktigt att hemlösa barn och unga uppmärksammas även i den officiella statistiken och att stora insatser görs för att säkerställa dessa barns och ungas överlevnad och utveckling.

Alla utländska personer oavsett ålder har rätt att söka asyl enligt folkrättsliga principer, 1951 års flyktingkonvention och barnkonventionens artikel 22. Detta bör klarläggas och föras in i svensk lag. Regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder kring detta ännu och barnombudsmannen har anledning att i sitt yttrande åter påtala detta.

Även de barn som hålls gömda i Sverige för att undgå utvisning ur landet ska ha tillgång till de rättigheter som finns i barnkonventionen. Enligt svensk lag omfattas inte barn som vistas illegalt i Sverige av alla de rättigheter andra barn har, även om de genom en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen ges rätt till hälso- och sjukvård. Risken är stor att dessa barns psykiska hälsotillstånd allvarligt försämras. Deras emotionella och sociala utveckling försvåras och riskerar att avstanna när de lever i isolering och rädsla, utan tillgång till väl fungerande vuxna eller samhällsstöd.

Lagändringar tar tid och därför har barnombudsmannen även påtalat vikten av omedelbara insatser så att de ensamkommande asylsökande barnen får likvärdiga rättigheter med andra barn i Sverige. Ett av flera konkreta förslag är att utse en företrädare för asylsökande barn utan känd vårdnadshavare i Sverige inom 24 timmar efter att barnet har anlänt till Sverige och som får ett övergripande vårdnadsansvar för barnet.
Barnombudsmannen konstaterar att inget av de förslag som lämnats ännu lett till åtgärder som konkret förbättrar situationen för dessa barn.

Även om situationen för barn och unga i Sverige generellt sett är bra finns det som synes stora utmaningar kvar. Avrapporteringen till FN:s barnrättskommitté måste framför allt ses som en utgångspunkt för fortsatt arbete och beslut om åtgärder som gör att Sverige i än högre utsträckning lever upp till barnkonventionens intentioner och krav.

Lena Nyberg
Barnombudsman