Lena Nyberg: "Barn med funktionshinder diskrimineras"

Inget barn får diskrimineras enligt FN: s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. En grundläggande princip som borde vara en självklarhet i Sverige, ett land som arbetar med att öka kunskapen och efterlevnaden av barnkonventionen. Men många barn och ungdomar med funktionshinder får dagligen kämpa för samma rättigheter som deras kompisar utan funktionshinder har.

Införd i: Tidningen Rörelse

Som ny barnombudsman 2001 ville jag ta upp hur barn och unga med funktionshinder uppfattar sin vardag. BO gjorde en undersökning som presenterades i årsrapporten till regeringen. Vi frågade vad barnen och ungdomarna själva tyckte om sin vardag. Barn och ungdomar med funktionshinder blev temat i årsrapporten, som fick namnet ”Många syns inte men finns ändå”. Intresset för rapporten och våra förslag blev stort. Vi nådde kanske därmed en förståelse bland många för hur barnen, ungdomarna och deras föräldrar har det i sin vardag.

Svårt att vara spontan. Den bild vi fick av barnens vardagsliv var talande. Barn med funktionshinder tyckte i större utsträckning än andra barn att de fick beröm av sina lärare och ansåg att vuxna i skolan lyssnade på dem. Men samtidigt gav många bilden av att de diskriminerades i skolan och på fritiden.
Den som har ett funktionshinder blir i större utsträckning mobbad än ett barn som inte har något funktionshinder. Särskilt tydligt är detta för dem som har osynliga funktionshinder som Damp eller ADHD.
Fritiden för många barn och ungdomar med funktionshinder blir ofta torftigare än för andra barn. Färdtjänsten fungerar kanske inte som den ska. De har färre kompisar att umgås med efter skolan och saknar möjlighet att göra spontana besök hos kompisar.

Men barn med funktionshinder är precis som alla andra – barn i första hand. Barnkonventionens rättigheter gäller för alla barn: Rätten att inte diskrimineras, rätten att bli lyssnad till.
Det krävs många förbättringar för att Sveriges ska leva upp till barnkonventionens intentioner. Barn med funktionshinder för tillsammans med sina föräldrar ofta en tuff kamp för att få de stöd eller hjälpmedel som de enligt lag har rätt till. Många föräldrar vittnar om att ändlösa telefonsamtal och brevväxlingar med myndigheter.
I årsrapporten till regeringen kom vi med en rad förslag: Anpassa färdtjänstlagen efter barns behov. Inför lämplighetsprövning av personliga assistenter. Föreningsbidrag kopplas till krav på tillgänglighet.
Barnens behov är utgångspunkten för hur deras vardag ska vara och hur de vill förändra och förbättra den. Vi vuxna bär ansvaret att genomföra de förändringar som behövs.
Barn räknas här och nu och inte i framtiden när de blir vuxna.

Lena Nyberg
Barnombudsman