"Funktionshindrade barn mobbas"

Nästan 30 procent av barnen med funktionshinder blir retade av sina skolkamrater. Vart femte barn som är funktionshindrat råkar ut för fysisk misshandel i skolan. Barn med damp är mest utsatta för mobbning.

Införd i: Dagens Nyheter

Det visar en ny undersökning som barnombudsmannen Lena Nyberg presenterar i sin årsrapport till regeringen i dag. Den visar också att den nya färdtjänstlagen har gjort det sämre för barnen. Vissa kommuner beviljar inte ens färdtjänst för barn, utan anser att det är föräldrarnas sak att lämna och hämta dem.

I höst ska den svenska regeringen rapportera till FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève om hur Sverige lever upp till Barnkonventionen.
Barn och ungdomar i Sverige har i ett internationellt perspektiv en god fysisk hälsa och en bra materiell standard.
Men under de senaste åren har vi sett att den psykosociala miljön runt våra barn och ungdomar har försämrats. De ekonomiska klyftorna har samtidigt ökat och det har framförallt barnfamiljerna fått känna av. Det finns en rad brister i välfärdssamhället som vi gemensamt måste arbeta för att råda bot på.
I Barnombudsmannens (BO:s) årsrapport som lämnas till regeringen den 26 mars lyfter vi fram behoven hos barn med funktionshinder; barn till ensamstående föräldrar och barn som är med om föräldrars separationer och vårdnadstvister.
I ”Många syns inte men finns ändå” presenterar BO en rad förslag på hur dessa barns och ungdomars rättigheter kan stärkas.
Huvudtemat för BO:s årsapport är barn och unga med funktionshinder.
Barn är alltid barn i första hand. Barnkonventionen är tydlig – alla har lika värde. Ingen får diskrimineras på grund av sitt ursprung eller för att man till exempel har ett funktionshinder.
I vårt arbete ser vi att barn med funktionshinder ofta utestängs från aktiviteter både i skolan och på fritiden. Elever kan ofta inte vara med på vissa lektioner eftersom de helt enkelt inte kan komma in i klassrummet med sin rullstol. En del elever kan aldrig åka med på utflykter eller göra yrkespraktik som sina klasskamrater eftersom de inte får det stöd som de har rätt till.
Många barn och ungdomar med funktionshinder berättar att de har svårare än sina kompisar att göra något roligt på fritiden. De vill idrotta, dansa eller rida som alla andra barn. Några berättar att det saknas aktiviteter för dem där de bor. Men det kan lika ofta handla om att det inte finns möjlighet att få assistans till och från fritidsaktiviteten, som att färdtjänsten inte fungerar.

Hösten 2001 genomförde BO en enkätundersökning bland mellan- och högstadieelever med och utan funktionshinder för att få reda på hur de ser på sina rättigheter. Frågorna ställdes till BO:s kontaktklasser och till elever med funktionshinder.
De rättigheter som kan anses som självklara för barn generellt visar sig inte vara lika självklara för barn med funktionshinder.
Barnkonventionen slår fast att alla barn har likvärdiga rättigheter. Den betonar att inga barn får diskrimineras, att barnets bästa ska sättas i främsta rummet och att alla barn har rätt till liv och utveckling. Den slår också fast att alla barn har rätt att uttrycka sina åsikter och att vuxna ska respektera dessa.
Så ser inte verkligheten ut för barn och ungdomar med funktionshinder. De diskrimineras i vardagen och på fritiden. De finns sällan med i tv, radio eller i tidningsreportage som helt vanliga barn. Om de är med är det oftast själva funktionshindret som sätts i fokus.
Barn med funktionshinder ska ha samma rätt till fritid och utveckling som andra barn, men verkligheten är ofta en helt annan.

En stor brist är att det i dag är svårt att veta hur de funktionshindrade barnens och ungdomarnas behov ser ut eftersom de är osynliga i den officiella statistiken. I Statistiska Centralbyråns (SCB) levnadsnivåundersökningar (ULF) går det inte att se hur livsvillkoren ser ut för barn med olika slags funktionshinder och för deras familjer.
De statistiska uppgifter som tas fram på annat håll är ofta osäkra eller gäller enbart begränsade grupper. BO anser att barns behov måste göras synliga med hjälp av tillförlitlig statistik.
Barn och ungdomar med funktionshinder är inte en homogen grupp. Många har flera funktionshinder och det finns många barn med osynliga funktionshinder av både psykisk och fysisk karaktär, samt de som har mycket sällsynta funktionshinder.

Det visar sig att många barn och tonåringar med funktionshinder inte får de hjälpmedel som de behöver i skolan. Det har rätt till särskilt stöd enligt Barnkonventionen.
Fler barn med funktionshinder är inte med i vissa skolämnen jämfört med andra barn. De har rätt till samma utbildning som alla andra enligt Barnkonventionen.
Barn med funktionshinder har mindre kännedom om Barnkonventionen än andra barn. För att kunna hävda sina rättigheter måste man känna till dem!

De funktionshindrade barnen blir betydligt oftare retade än andra barn. De är också oftare ensamma på rasterna än andra barn. De med osynliga eller lättare funktionshinder verkar oftare råka ut för kommentarer än vad barn med synliga funktionshinder gör. De som verkar vara minst utsatta är de som går i särskilda hörselklasser.

Händer det att du blir retad i skolan?
Andel som svarat ”Ja, ofta” eller ”Ja, ibland”
Barn i BO:s kontaktklasser 14 %
Barn med funktionshinder 27 %
varav:
med Damp/ADHD 35 %
med hörselskador 28 %
med synskador 23 %
med rörelsehinder 24 %
(BO:s Internetenkät hösten 2001)

Barn med Damp/ADHD ger exempel på vilka kommentarer de får på rasterna:
”Dampunge, du är inte riktigt klok.”, ”Åh, så du går också i mongoklassen”.
Barn med synskador får kommentarer som:
”Blindbock” och ”Tjockis, blindbock. Är du blind?”
Barn med rörelsehinder ger exempel på vad de får höra:
”Kan du inte gå normalt, eller? och ”Dom kallar mig för CP och rullstolsunge.”

Vart femte barn med funktionshinder i BO:s undersökning har utsatts för fysisk misshandel i någon form. Siffran för elever utan funktionshinder är ännu högre.

Har det hänt att du har blivit slagen i skolan det senaste året?
Andel som svarat ”Ja, många gånger” eller ”Ja, någon gång”
Barn i BO:s kontaktklasser 32 %
Barn med funktionshinder 20 %
varav med hörselskador 29 %
med Damp/ADHD 38 %
med synskador 13 %
med rörelsehinder 10 %

Barn och ungdomar med funktionshinder har inte en lika stimulerande fritid som andra barn.
På frågan om de har något ställe att träffa kompisar på där de bor svarade nästan hälften, 48 procent, att de inte hade det. Motsvarande siffra för barn utan funktionshinder var 20 procent..

BO ställde även frågor till de funktionshindrade barnens föräldrar. Färdtjänsten visade sig vara ett problem. Föräldrarna beskrev den som en stel inrättning som begränsar barnens och familjernas liv. Den kör bara vissa tider och barnen måste ibland samåka, vilket innebär att färdtjänstbilen ofta åker en lång sträcka för att lämna eller hämta andra barn. Reglerna varierar mycket mellan kommunerna och det finns också regler som innebär att barnen inte får resa från en kommun till en annan. Möjligheten att vara spontan försvinner med ett stelbent regelsystem och gör barnens möjlighet till en rik fritid ännu mindre. Dagens färdtjänst är inte anpassad efter barnets behov. Det är dags att samordna alla insatser och att se hela barnet.

Den nya färdtjänstlagen från 1998 saknar barnperspektiv. Barn beaktas inte i lagen och inte heller i förarbetena. Barnen har fått det sämre med den nya lagen. En utvärdering som Vägverket har gjort visar att barn som tidigare beviljades färdtjänst numera får avslag på sina ansökningar. Det finns till och med kommuner som inte alls beviljar färdtjänst för barn. De anser att föräldrarna alltid ska ansvara för att lämna och hämta sina barn. Detta är inte i enlighet med Barnkonventionen. Den slår fast att barn inte får diskrimineras.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) innebär, om den tillämpas som det var tänkt, att många funktionshindrade får livsviktigt stöd och service. LSS är också till för de funktionshindrade barnen, men det finns en rad brister i den och i tillämpningen.
I många kommuner saknas det helt riktlinjer för hur ansökningar om insatser enligt LSS ska handläggas. Bedömningarna blir därmed långt ifrån enhetliga. Det är också en allvarlig brist att barn och ungdomar sällan får komma till tals i samband med en LSS-ansökan.

Barnkonventionen ställer krav på samarbete och helhetssyn i alla verksamheter som berör barn och ungdomar. BO anser att en myndighet bör få ansvar och skyldighet att informera föräldrar om de rättigheter som barn med funktionshinder har.

För att barn och unga med funktionshinder ska få det bättre föreslår BO att:
· Rätten till färdtjänst stärks för barn och ungdomar med funktionshinder i lagen om färdtjänst.
· En översyn av reglerna i LSS görs för att lagen bättre ska kunna möta funktionshindrade barns och ungas behov av insatser.
· De personliga assistenterna lämplighetsprövas innan de anställs hos barn eller unga.
· Reglerna för de kommunala bidragen till kultur- och fritidsverksamheter ska innehålla krav om att verksamheterna ska vara tillgängliga för barn och ungdomar med funktionshinder.
· Kommunerna bör öka sina insatser för att utveckla fritids- och idrottsverksamheter riktade till barn och ungdomar med funktionshinder, särskilt viktigt är att se flickornas behov.
· Lagen anpassas för att bättre möta föräldrars och syskons behov av avlastning och miljöombyte.

Barnfamiljernas ekonomi urholkades under hela 90-talet, det har BO:s och SCB:s statistik ”Upp till 18” visat. Den grupp som har det sämst socialt och ekonomiskt ställt av alla är ensamstående föräldrar födda i ett annat land.
De ensamstående mammorna och papporna är nutidens vardagshjältar. De ska få pengarna att räcka, klara av allt praktiskt på egen hand och få livet att gå ihop med alla ”måsten”. De har ofta bara råd med det allra nödvändigaste och många har inte råd att resa hemifrån på semestern. Dessa familjer behöver både ekonomiskt stöd och praktisk avlastning. De kan dessutom behöva stöd i sitt föräldraskap.

För att förbättra situationen för barn med ensamstående föräldrar föreslår BO att:
· Underhållsstödet höjs till minst 2 000 kronor i månaden.
· Nivån på föräldraförsäkringen höjs ytterligare för föräldrar som står utanför arbetsmarknaden och att taket i föräldraförsäkringen höjs.
· Kortare arbetstid införs med full lön för föräldrar upp till att barnet har fyllt fyra år.
· Arbetsgivare blir skyldiga att ge ensamföräldrar rätt till flexibel arbetstid.
· Inrättande av särskilda föräldrastödsmottagningar över hela landet utreds.
· Kollo- eller sommarlovsverksamhet ska kunna erbjudas alla barn.

Varje år upplever cirka 55 000 barn att deras föräldrar flyttar isär. I många fall leder en separation till en vårdnadstvist där barnen riskerar att bli de stora förlorarna om inte föräldrarna lyssnar till barnens behov. BO får både samtal och brev från barn och ungdomar som beskriver hur svårt det är att hamna mellan två vuxnas viljor. De tycker inte att mamma eller pappa bryr sig om vad de egentligen vill.
Domstolarna ser alltför sällan till barnets bästa i samband med vårdnadstvister.

För att bättre se till barnens behov när föräldrar flyttar isär föreslår BO att:
· Barnets rätt att komma till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge stärks.
· Ett juridiskt biträde förordnas för barn i dessa mål..
· En bestämmelse i föräldrabalken införs om att domstolen i mål som dessa ska höra lämplig sakkunnig.
· Domare som handlägger mål som dessa bör ha erforderlig kompetens om barn och deras behov.

Barns rättigheter i Sverige kan ytterligare stärkas genom de förslag som BO lägger fram.
Många av de orättvisor bland barn och ungdomar kan avhjälpas om politiker och beslutsfattare på alla nivåer mer aktivt sätter barn och ungdomar främst.
Var femte person i Sverige är under 18 år och saknar rösträtt. Låt höstens val handla om våra barns och ungdomars vardag och om hur Sverige bättre kan leva upp till Barnkonventionen.

Lena Nyberg, barnombudsman