Upp till två års väntetid till barn- och ungdomspsykiatrin

På tio år har antalet sökande till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökat kraftigt, på flera håll i landet har det skett en fördubbling. Samtidigt har väntetiderna för att få hjälp och stöd blivit allt längre. Det kan ta två år innan man får hjälp visar en kartläggning som Barnombudsmannen (BO) har genomfört.

Införd i: Göteborgs Posten

I Göteborg rapporterar stadsdelen Frölunda en väntetid på 104 veckor för att få komma till BUP för behandling och i Partille är väntetiden 58 veckor. Borlänge rapporterar 52 veckors väntetid och Sollefteå 56 veckor för det barn eller den tonåring som söker hjälp.

BO: s genomgång visar tydligt att situationen för BUP på många håll är alarmerande. Det är mycket oroande att kötiden varierar stort beroende på var man råkar bo. Så ska det inte behöva vara i ett samhälle där vi säger oss sätta barnens och ungdomarnas hälsa främst!

Under 2001 uppmärksammade BO de långa väntetiderna till BUP. En rundringning till ett mindre antal mottagningar visade då tydligt att besparingarna inom vården hade gått ut över barn- och ungdomspsykiatrin. Det föranledde BO att göra en större kartläggning av hur läget ser ut.
Väntetiderna varierar mycket beroende på var man råkar bo. Det kan gå snabbt att få ett första bedömningssamtal hos BUP, men i extremfall kan barnet eller tonåringen få vänta i två år innan de får komma till BUP för första gången. Även om första besöket kan bli av relativt snabbt, kan väntan på själva behandlingen bli lång, från ett halvår upp till ett år är fortfarande vanligt.

Mönstren bakom varför man söker hjälp har delvis förändrats de senaste fem åren. Verksamhetscheferna ser att fler idag söker för tillstånd som oro, ångest, depressioner och självdestruktivitet än tidigare.
Med långa väntetider riskerar barnens och ungdomarnas psykiska tillstånd att förvärras.
Minskade resurser till skolhälsovården under hela 90-talet har bidragit till att fler barn och ungdomar inte har fått hjälp och stöd i tid. Tidiga insatser hade sparat mycket mänskligt lidande för familjerna och deras barn. Det hade samtidigt kunnat minska samhällets vårdkostnader.
Men trots att tidiga insatser är av största vikt har ändå besparingarna gjorts just på områden som skolhälsovården, framförallt på kuratorer och psykologer. Skolsköterskorna har samtidigt fått mer att göra när psykologer och kuratorer dragits in.

Regeringen avsatte under 2001 nio miljarder kronor som landstingen/regionerna i samarbete med kommunerna under tre år skulle använda till att förstärka vård och omsorg.
BO riktade då en uppmaning till ansvariga politiker att i sina handlingsplaner för vården verkligen avsätta pengar till att förstärka barn- och ungdomspsykiatrin.
BO:s kartläggning visar att det finns mycket att göra och tillsammans med Landstingsförbundets nationella databas över väntetider framtonar en tydlig bild av hur illa det är ställt på många håll.
Många landsting/regioner rapporterar ännu inte till registret, vilket gör det svårt att idag få en heltäckande bild av hur det ser ut i landet. Därför har BO på eget initiativ gjort en undersökning för att ta reda på läget.

Våren 2002 kontaktade BO BUP: s verksamhetschefer i Sveriges 21 landsting/regioner för att skaffa oss en bild av hur läget med bland annat kötider ser ut och om det har fördelats resurser till barn- och ungdomspsykiatrin.
Hittills har svar från 18 av dessa kommit in, varav 12 representerar hela landstinget/regionen och de övriga något eller några av sjukvårdsdistrikten. Väntetiderna skiftar mycket över landet och svaren visar att det är olika långa kötider beroende på var man bor. Det råder olika köprinciper beroende på vilket sjukvårdsdistrikt man tillhör.

Hälften av de verksamhetschefer som BO har varit i kontakt med talar om ett förändrat mönster bland dem som kommer till deras mottagningar. Fler barn och ungdomar söker för ångestsymtom och depressioner än tidigare och fler flickor än tidigare söker för depressioner, ångest, ätstörningar och oro. En tendens är att även yngre barn söker för depressioner. Det är nytt jämfört med för bara fem år sedan, enligt verksamhetscheferna.

En av orsakerna bakom de ökade kötiderna till BUP är nedskärningarna inom skolhälsovården. Barn och ungdomar får inte hjälp i tid och ju längre de får gå med sina symtom, desto allvarligare blir tillstånden.
Till sist hamnar barnen och ungdomarna i kön till BUP, fast de borde ha kunnat få hjälp mycket tidigare. Men när det inte finns någon annanstans att vända sig får barn- och ungdomspsykiatrin ta hand om dem och då möts de av orimliga väntetider!
Det behövs en rejäl satsning på skolhälsovården för att bespara familjer och deras barn ett långvarigt onödigt lidande. Målet måste vara att färre barn och ungdomar ska hamna inom BUP. Barn- och ungdomspsykiatrin ska vara till för dem som är i behov av specialisthjälp.

Av de nio miljarder kronor som regeringen har sagt ska läggas på vård och omsorg de närmaste tre åren kommer i bästa fall några enstaka miljoner kronor att komma barn- och ungdomspsykiatrin till del. Men på några håll, på Gotland och i Kalmar, satsas det på en rejäl utbyggnad.
I några landsting satsas det inte alls på nya resurser till BUP. I Värmland drabbas BUP av neddragningar med 2 miljoner kronor under 2002 och 2003. Det sker samtidigt som antalet besök till BUP i Värmland ökat med 300 procent sedan 1996.
På flera håll förklarar verksamhetscheferna att det ska satsas på barn- och ungdomspsykiatrin, men att satsningen kan utebli eftersom det är svårt att rekrytera personal med de specialistkunskaper som krävs.

På orter med flyktingförläggningar vittnar man om att detta i många fall medför en ökad belastning på ortens barn- och ungdomspsykiatrimottagningar. Barn i asylsökande familjer och ensamkommande flyktingbarn har ofta ett behov av att bearbeta upplevelser som de har med sig till Sverige. Det kan röra sig om ångest, bearbetning av traumatiska upplevelser, depressioner och krigsproblematik som de behöver hjälp och stöd med.

Psykiatrisk vård har alltid varit lägre prioriterad än den somatiska vården. Inom psykiatrin har dessutom barn och unga hamnat långt ned på listan över prioriteringar. Nu krävs det en förändring.
Det går att bygga bort köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Målet måste vara att det ska vara lika självklart att få tidig och adekvat hjälp när barn och ungdomar mår psykiskt dåligt som när de gör sig fysiskt illa.
Det får inte fortsätta vara så stora skillnader i hur och när man får adekvat hjälp som det är idag.
Ingen familj, barn eller tonåring ska behöva få vänta när man söker hjälp för psykiska problem!

En förändring kan bara komma till stånd om kommuner och landsting samverkar. Barn och ungdomar ska inte behöva hamna i kläm för att det är oklart vem som bär ansvaret!
I exempelvis Gävleborgs län arbetar elevvård, elevhälsa, socialtjänst och habilitering konsekvent tillsammans. På många håll har man upptäckt att familjecentraler med stöd till blivande föräldrar och nyblivna föräldrar är bra.

Vi ser att barns och ungdomars psykosociala hälsa blir allt sämre. Vi måste bryta den utvecklingen och satsa pengarna på förebyggande hälsoarbete.
Barns och ungdomars psykiska hälsa måste sättas främst. Det är de som är framtiden.

Lena Nyberg
Barnombudsman