BO Lena Nyberg: ”Öka stödet till barn med ensamföräldrar”

Under 1990-talet ökade arbetslösheten samtidigt som ersättnings- och bidragsnivåerna till barnfamiljerna minskade. Det drabbade inte minst barn i familjer med ensamstående föräldrar. De förbättringar som skett för barnfamiljerna under senare år har inte alltid kommit de ensamståendes barn till del. Det är därför dags för åtgärder som ger alla barn i Sverige, oavsett familjekonstellation, likvärdiga förutsättningar.

Införd i: Göteborgs Posten

Skillnaderna mellan barn som har det ekonomiskt och socialt bra och de som har det mindre bra har ökat. Ett flertal rapporter från organisationer, utredningar och enskilda personer visar att barn till ensamföräldrar är en grupp som har fått det sämre.
350 000 eller en femtedel av Sveriges barn lever med bara en av sina ursprungliga föräldrar, oftast med modern. Naturligtvis är dessa familjer ingen homogen grupp. Många av enföräldersfamiljerna lever ett mycket gott liv, men vi vet att ensamma föräldrar ofta har det stressigare och lever med en tuffare ekonomisk situation än andra.

För att ge barn till ensamföräldrar likvärdiga möjligheter och förutsättningar som andra barn behövs en rad åtgärder från samhällets sida. Barnombudsmannen (BO) efterlyser därför en strategi för att minska skillnaderna mellan barn med en respektive två föräldrar. I barnkonventionens artikel 27 erkänns rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Artikel 2 stadgar att alla barn har samma rätt oavsett föräldrarnas sociala position eller ställning i övrigt. BO ger här några förslag till åtgärder som skulle kunna förbättra situationen för barn till de ensamstående föräldrar som har det stressigt eller tufft ekonomiskt.

Samhällets stöd har idag stor betydelse för alla barnfamiljers ekonomi och därmed för barnens levnadsstandard. Allra viktigast är stödet för de familjer där endast en vuxen står för försörjningen.
Barn som lever med en ensamstående förälder kan få ett underhållsstöd på maximalt 1 173 kronor. Summan för underhållsstödet har i stort sett varit densamma de senaste 20 åren. Med tanke på inflationen betyder det en rejäl standardsänkning och en försämring för barnen.
BO anser att underhållsstödet måste höjas till minst 2 000 kronor per månad. Samtidigt får inte den ekonomiska bördan för den underhållsskyldige föräldern bli så stor att han eller hon inte har råd att umgås med sitt barn.

BO föreslår att alla föräldrar ska erbjudas kortare arbetstid med full lön under barnens fyra första år. Det skulle betyda att de små barnen får umgås mer med sina föräldrar utan att familjerna utsätts för ytterligare ekonomisk press. En sådan reform skulle speciellt gynna barn till ensamstående.
Det är också viktigt att föräldrar får ökat inflytande över sin arbetstid så att de kan förlägga tiden på det sätt som är bäst för barnen.

I vissa kommuner, främst i storstäder, har man skurit ned kraftigt på kommunala sommarläger, kollon och annan sommarverksamhet för barn och unga. Möjligheten att åka bort tillsammans med sin förälder har också minskat. Dyra seglarläger, ridläger eller kommersiella semesteraktiviteter är sällan ekonomiskt möjliga för familjer med en ensam förälder.
För barnen är kollo eller sommarläger en sätt att komma bort från stan, prova på nya saker och ha kul tillsammans med jämnåriga under den tid av sommaren då föräldern arbetar. Alla barn behöver få uppleva en annan miljö och få nya erfarenheter som de kan berätta för kamraterna om när de kommer tillbaka till skolan efter lovet. Det är också betydelsefullt att få lära känna nya vuxna i form av kollopersonal.
BO anser att koloni- eller sommarlovsverksamhet ska kunna erbjudas alla barn. Dessutom borde lovverksamheter på sport-, påsk-, höst- och jullov erbjudas i större utsträckning. Teatrar, museer och annan kulturverksamhet som vänder sig till barn och unga borde ha en så låg avgift att barn och ensamstående föräldrar regelmässigt kan ta del av lokal verksamhet.

Det finns stora klasskillnader mellan barn till olika grupper av ensamstående. De som generellt sett har det sämst socialt och ekonomiskt är barn som lever med en mycket ung förälder, en arbetslös förälder eller en invandrarförälder med dålig förankring i det svenska samhället. Något som skulle förbättra situationen för dessa barn är att barnomsorgsgarantin uppfylls i praktiken. Arbetslösa och asylsökande måste informeras aktivt om att deras barn från den 1 januari 2002 har rätt till barnomsorgsplats och därmed till den stimulerande miljö som förskolan innebär.

Barn i nyss splittrade familjer kan hamna i kris och det är inte lätt för varken barn eller föräldrar att diskutera skilsmässor och andra familjeproblem.
Därför behöver den generella barn- och föräldrastödsverksamheten som bedrivs av kommuner och landsting kompletteras med öppnare rådgivningsformer. Hit skulle barn och föräldrar, tillsammans eller var för sig, kunna vända sig med frågor och funderingar. Naturligtvis skulle dessa mottagningar vara ett stöd för alla barn och föräldrar, inte bara till enföräldersfamiljerna. På många håll bedrivs redan sådan verksamhet med stor framgång.

Trots att allt fler barn lever med bara en av sina ursprungliga föräldrar finns det inte mycket forskning kring om familjen idag har en annan roll och ser annorlunda ut än tidigare.
BO anser att regeringen på djupet bör utreda frågan. Studien bör beröra på vilket sätt de nya strukturerna påverkar barnen och deras utveckling samt hur samhället kan stödja barn till ensamföräldrar.

Alla barn i Sverige ska ha likvärdiga förutsättningar till en bra barndom och en stimulerande uppväxt. Därför är det hög tid att utarbeta en strategi för hur man stödjer barn till ensamstående, både ekonomiskt och praktiskt. För att Sverige bättre ska leva upp till barnkonventionen, och för barnens skull, krävs snabba åtgärder både på lokal och på central nivå.

Lena Nyberg
Barnombudsman