"Psykiska ohälsan ökar kraftigt"

Hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan har försämrats markant de senaste tio åren. Den psykiska ohälsan har försämrats uppger 9 av 10 tillfrågade skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor i rapporten Elevhälsa – en enkätundersökning beställd av Barnombudsmannen (BO), Vårdförbundet, Sveriges Psykologförbund och Akademikerförbundet SSR.

Införd i: Dagens Nyheter

Enkätundersökningen gjordes våren 2002 och syftet var att undersöka hur delar av den blivande elevhälsans personal i skolan uppfattar att elevernas hälsotillstånd och personalens arbetsvillkor har förändrats under den senaste tioårsperioden. I dag består den s k elevhälsan av elevvård och skolhälsovård.
Resultat av enkäten är tydligt. Eleverna mår sämre. De tillstånd som upplevs ha ökat mest är depressioner, ätstörningar, övervikt, ångeststörningar, tinnitus, allergier och astma.

Skolsköterskor, skolpsykologer och skolkuratorer ger en samstämmig bild. De möter regelbundet eleverna och uppger att elevernas hälsa på många olika sätt dramatiskt har försämrats på tio år. Den psykiska ohälsan bland flickor och pojkar har ökat.

Tabell 3/Fråga 31
”Hur uppfattar du att andelen elever på din arbetsplats förändrats jämfört med situationen för tio år sedan när det gäller nedanstående faktorer?”

>

Rapporten bekräftar den bild som bland annat BO, Arbetslivsinstitutet, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen tidigare visat.

Trycket på personalen inom hälsovård i skolan kan allmänt sägas ha ökat på senare år. Av de heltidsarbetande skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer som svarade på enkäten hade 51 procent ansvar för fler än 800 elever.
Endast 4 procent uppgav att de hade ansvar för 400 elever eller färre.
Ett för stort elevunderlag kan innebära svårigheter att fånga upp och möta alla de skiftande behoven som eleverna har. Många vittnar om att tiden inte räcker till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs i en tid med nya och mer komplicerade bakgrunder, allt ifrån erfarenheter från krig till komplicerade familjebildningar.
Personalen i enkäten har en avgörande kunskap om elevernas hälsotillstånd och har en nyckelfunktion i skolan. Men deras kunskap tas inte alltid tillvara och dessutom riskerar denna kunskap att försvinna ur skolan när en stor andel av dagens skolsköterskor och skolpsykologer går i pension om tio år.

Det är dags att ta ett samlat grepp. Det är en viktig nationell angelägenhet som ställer krav på ett samlat grepp från riksdag och regering. Hälsovården inom skolans ram borde vara likvärdig för alla elever, oavsett var man bor. Det borde inte handla om att eleverna ska ha tur att gå i en skola där den förebyggande hälsovården fungerar väl. Det får inte heller vara så att föräldrarnas ekonomi och utbildning avgör om barn och ungdomar får adekvat hjälp.

Vi vet att det finns ett betydande samband mellan barn och ungdomars hälsa och sociala faktorer.
En väl organiserad skolhälsovård och elevvård är en självklar förutsättning för att i tid kunna fånga upp behov hos eleverna. Minskade resurser till skolhälsovården under 90-talet bidrog till att fler barn och ungdomar inte fick hjälp och stöd i tid. Skolsköterskorna har fått mer att göra som en direkt följd. Men trots att tidiga insatser är viktiga gjordes besparingar framförallt på kuratorer och psykologer.

Trycket på socialtjänsten/socialkontoren och på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökade under samma tid. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan hade barn och ungdomars problem och behov kunnat identifieras tidigare.
Debatten om skolan handlar i dag nästan uteslutande om skolans pedagogik och om elevernas bristande kunskaper. Men debatten måste nu också fokusera på elevernas hälsa eftersom den har en direkt avgörande betydelse för hur mycket de lär sig under skolåren.

Vår undersökning visar att kuratorer, psykologer och skolsköterskor ofta har en stressig arbetssituation med ansvar för alltför många elever. Detta måste förändras. Med en mer komplicerad verklighet för våra barn och ungdomar måste antalet skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer öka eftersom behovet av deras professionella kunskap är tydligt.

Det är ett utpräglat ensamarbete att arbeta med elevers hälsa, visar enkäten. En majoritet uppger att arbetet är organiserat som ensamarbete medan många skulle vilja arbeta mer i team med olika yrkesgrupper inom skolan.
Rapporten visar att de som arbetar i team var mer tillfredsställda med arbetet än de som arbetade ensamma. En slutsats man kan dra är att samarbete gynnar såväl elevernas hälsa som det pedagogiska arbetet.
När barns problem förändras måste vi vuxna förändra våra insatser för att ge stöd och hjälp. Den psykosociala ohälsan ökar i snabb takt och vi vuxna har inte ändrat insatserna för att möta problemen.

Skollagskommittén, där samtliga riksdagspartier är representerade, har i höst en nyckelposition i det viktiga arbetet med att förändra skollagen. Det behövs ett tydligare uppdrag för hur den blivande elevhälsan ska vara uppbyggd. Kommittén måste ta den här frågan på allvar!

  • Ett minimikrav bör vara att varje elev och skola har tillgång till en elevhälsa som även har de kompetenser som skolkurator, skolsköterska och skolpsykolog kan bidra med.
  • Skolkuratorernas och skolpsykologernas uppdrag måste på samma sätt som skolsköterskorna skrivas in i skollagen.
  • Det bör tas fram rekommendationer för hur många elever skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer maximalt får ha ansvar för.
  • En myndighet bör få ansvar för tillsyn över den blivande elevhälsan för att säkerställa kvaliteten och hur hälsovården organiseras.

Riv gränserna i skolans värld. Det är dags att sätta elevens hälsa i centrum och se hela individen. Det är dags att skapa en nationell plan för hur folkhälsoarbetet ska bedrivas i våra skolor.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Christin Johansson
Akademikerförbundet SSR

Torgny Danielsson
Sveriges Psykologförbund

Eva Fernvall
Vårdförbundet