Domstolarna brister i kunskaper om barn

Det behövs ett bättre barnperspektiv i domstolarna. Utbildning av domare och nämndemän och en rekrytering av yngre nämndemän skulle förbättra barnens rättsliga ställning.

Införd i: Domkretsen (Personaltidning för anställda inom domstolsväsendet)

I dagarna utser de politiska partierna de nya nämndemän som ska sitta i domstolarna de kommande fyra åren. Barnombudsmannen (BO) ser en rad brister i dagens system och har i dagarna lämnat in vårt remissvar till utredningen Framtidens nämndemän (SOU:2002:61)

Det förekommer en snedrekrytering av nämndemän i dag. Det är viktigt att komma till rätta med detta för att stärka barns och ungdomars ställning i domstolarna. Nämndemannakåren är i dag inte representativ i förhållande till befolkningen i fråga om ålder, social bakgrund och etnisk tillhörighet. Enligt den senaste statistiken är endast åtta procent av nämndemännen yngre än 40 år och 66 procent är äldre än 56 år. Medelåldern för nämndemän är 58 år.

BO anser att yngre personer har en bättre insikt i och kunskap om barns och ungdomars livssituation. De har nyligen själva varit unga och har kanske själva barn och kan därmed lättare identifiera sig med och fånga upp barns och ungdomars behov. Med en yngre nämndemannakår skulle barns och ungdomars intressen förhoppningsvis bättre tas tillvara i domstolarna.

Artikel 3 i barnkonventionen säger att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. I bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det bland annat tas hänsyn till barnets egen uppfattning om sin situation.

Kommittén bakom utredningen Framtidens nämndemän skriver att det är viktigt att nämndemännen speglar ett genomsnitt av befolkningen.
Barn och ungdomar utgör en femtedel av Sveriges befolkning. Av naturliga skäl kan barn inte uppträda som nämndemän. Mot bakgrund av detta är det anmärkningsvärt att kommittén överhuvudtaget inte tar upp på vilket sätt barnperspektivet kan finnas med i nämndemännens arbete.
Från domarhåll har funnits invändningar mot utbildning av domare om barnkonventionen och barns behov och utveckling då sådan utbildning skulle rubba domstolens oberoende. När inte det övriga samhället lyckats skydda barnet får inte domstolarna i sista hand också svika det.

Barnperspektivet måste säkerställas i domstolarnas verksamhet. Det kan ske genom att yngre nämndemän rekryteras i större utsträckning och genom att höja barnkompetensen bland domare och nämndemän.

I domstolarnas utbildning av nämndemän saknas, enligt uppgifter till BO, i stort sett information om att de bör anlägga ett barnperspektiv i mål och ärenden som rör barn och ungdomar. Nämndemännen har själva efterlyst utbildning i barnkonventionen. Det är anmärkningsvärt att de inte för längesedan har fått det. Nya resurser måste avsättas för att Domstolsverket och domstolarna ska få möjlighet att utbilda såväl domare som nämndemän i barnperspektiv och i barnkonventionen. Nämndemän behöver bland annat bli uppmärksamma på det faktum att vuxna lättare identifierar sig med andra vuxnas situation och känslor än med barns situation och behov.
En introduktionsutbildning om barns behov och utveckling bör bli obligatorisk för en nämndeman. Den ska också genomföras innan man börjar sin tjänst.

De senaste veckorna har två misshandelsdomar där mycket små barn misshandlats grovt väckt uppmärksamhet i medierna och bland allmänheten. I det ena fallet avled barnet efter den grova misshandeln.
BO har fått ta emot många telefonsamtal och brev om fallen där den allmänna uppfattningen har varit att straffen som utdömts för dessa brott har varit för låga.
Påföljderna har också diskuterats och kritiserats av juridiska experter och av barnrättsorganisationer.

I debatten har det framförts misstankar om att påföljderna för barnmisshandel är lägre än påföljderna för samma brott mot en vuxen. Om så är fallet är det ytterst allvarligt. I så fall måste praxis i första hand ändras.
Det är glädjande att justitieminister Thomas Bodström utlovar ett förslag från regeringen som ska göra lagen tydligare när det gäller brott som begås av en vuxen mot ett barn.
BO anser att våld mot ett barn alltid bör betraktas som grövre än om samma våld utövas mot en vuxen. Barnet har en försvarslös ställning gentemot en vuxen person och om det är föräldern, styvföräldern eller en annan närstående person som utför våldet, står barnet dessutom i ett beroendeförhållande till den personen.

BO anser att bristen på kunskap om barn bland domare och nämndemän riskerar att leda till att de inte i tillräckligt hög grad beaktar barnets livssituation eller identifierar sig med barnet som brottsoffer.
En sådan avsaknad av barnperspektiv kan leda till domar som inte på något sätt återspeglar ett modernt samhälles uppfattning om respekten för barns rätt till liv och hälsa.

Lena Nyberg
Barnombudsman