"Ingen människa under 18 år borde sitta i fängelse"

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, november -03


Allt fler frågor som rör barn och ungdomar avgörs idag på Europanivå. För att stärka barns och ungas inflytande i Europapolitiken är ENOC, Europas nätverk för barnombudsmän, ett viktigt verktyg. I mitten av oktober samlades nätverket i Stockholm. Bland annat diskuterade vi barn i fängelser.

Samtliga deltagare var överens om nödvändigheten i att beslutsfattare på olika nivåer lyssnar till barn och unga. Vi frågade oss bland annat hur detta kan och bör gå till i praktiken. En annan fråga var hur vi kan motverka en sänkt straffrättsålder i de länder som diskuterar en sådan. Vi enades om att ingen människa under 18 år borde sitta i fängelse. Istället bör alla barn och unga som har begått brott få vård och behandling.

Det finns idag 21 medlemmar i ENOC och till vår stora glädje växer nätverket hela tiden. Nya medlemmar är bland annat Luxemburg och Grekland, och nätverket ser fram emot fler kollegor i till exempel England och Skottland. Men tyvärr finns det fortfarande länder, som Finland och Tyskland, där det inte finns några konkreta planer på att tillsätta någon som bevakar barns och ungas rättigheter.

ENOC ger utrymme att diskutera frågor som är gemensamma för alla våra länder, eller som är angelägna ur ett europeiskt perspektiv. Reklam till barn och unga är en sådan fråga som diskuterades på mötet i oktober. Vi enades om att barn är en grupp som i reklamsammanhang kan behöva skyddas.

Det finns många frågor i EU där barns rättigheter behöver lyftas fram. Därför är det viktigt att barnperspektivet finns med i den nya grundlag för unionen som medlemsländerna just nu förhandlar om. Inte minst gäller detta alkohol- och narkotikafrågor, där den svenska drogpolitiken på senare år har naggats i kanten. Under lång tid har försäljningsmonopolet försvårat för unga personer att konsumera alkohol. Men man behöver inte prata med särskilt många ungdomar som varit på språkresa i Europa för att inse hur lätt det varit för dem att köpa alkohol i matvarubutiker med sämre ålderskontroll.

Frågan om att införa sprutbytesprogram i Sverige är en annan idé som hämtats från Europa och som gör svensk narkotikapolitik mer vag än tidigare. Budskapet till landets ungdomar, när det gäller narkotika, måste vara tydligt.

Det är inte bara i Europa som det behövs ett ökat barnperspektiv. När den ekonomiska svångremmen dras åt i Sverige kan vi konstatera att det till mycket stor del drabbar barn och ungdomar. Just nu får Barnombudsmannen åtskilliga brev från barn och föräldrar som beskriver hur verksamheter för barn och unga lagts ner i kommuner, landsting och regioner. Det är ofta på skolor, fritidsaktiviteter, sjukvård och lokala barnföreträdare som sparbetingen läggs.

När ska vi vuxna lära oss att det är lönsamt, både ekonomiskt och i termer av minskat lidande, att arbeta förebyggande och vidta tidiga åtgärder? Både som mamma och barnombudsman blir jag upprörd när jag hör hårt arbetande men uppgiven personal inom barnverksamheter säga att ”vi vet vilka barn som kan få problem när de blir äldre, men vi har inga resurser att sätta in”.

Större barngrupper i förskola och skola, försämrad elevhälsovård, färre vuxna på ”fritids” och minskade stödresurser i skolan leder till att problemen ökar på sikt. Beslutsfattare på kommunal och regional nivå måste därför göra barnkonsekvensanalyser innan de beslutar om stora besparingar för barn och ungdomar. Visst är det brist på pengar, men besparingar som både riskerar barns välbefinnande och långsiktigt försämrar ekonomin är inte försvarbara.

Lena Nyberg
Barnombudsman