Tio steg för ett ökat barnperspektiv i kommunen

I november är det femton år sedan FN: s generalförsamling antog FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Sverige ställde sig tidigt bakom konventionen och redan 1999 antogs den första nationella strategin för hur vi i Sverige skulle kunna leva upp till barns rättigheter enligt konventionen. I våras kompletterades strategin och det står klart att regering och riksdag klart och tydligt vill att kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter ska öka barnperspektivet i allt beslutsfattande som rör barn och ungdomar upp till 18 år.

Införd i Gotlands Allehanda

Av Sveriges 291 kommuner har 173 – 64 procent – fattat beslut om att tillämpa barnkonventionen. Många kommuner har tagit fram olika metoder för att genomföra konventionens intentioner. En särskild barn- och ungdomspolicy som ska genomsyra kommunens verksamhet är en metod som används, barnkonsekvensanalyser, checklistor, barnbokslut och barnbudget är andra metoder som används för att lyfta fram barnperspektivet.

Barnombudsmannens rapport ”Från ord till handling” redovisar hur långt arbetet med barnkonventionen har kommit i kommuner, landsting och regioner. Generellt verkar kommunerna ha kommit något längre än vad landsting och regioner har gjort.

Gotland är en kommun som har kommit en bra bit på väg med bland annat ett barn- och ungdomspolitiskt program. Gotlands kommun har torsdagen den 21 oktober bjudit in mig för att ge politiker och tjänstemän barnombudsmannens bild av hur barnkonventionen kan införlivas i samhällsplaneringen.

Nästan alla Sveriges kommuner – 93 procent– uppger att det finns möjlighet till inflytande för barn och unga i den kommunala verksamheten. Den vanligaste formen för att påverka verkar vara elev- och ungdomsråd.
 
Sett ur ett internationellt perspektiv är Sverige på god väg och går stadigt framåt. Förändringar tar tid men den positiva utvecklingen beror till stor del på att det finns en nationell strategi för arbetet med barnkonventionen. Ett motsvarande strategiskt arbete finns på få andra ställen i världen.

Men det finns mycket kvar att göra för att leva upp till barns rättigheter enligt barnkonventionen. Barnperspektivet i verksamheter som berör barn och unga är inte tillräckligt klart och tydligt. Det saknas till exempel verktyg som ger svar på hur beslut och metoder fungerar i praktiken och vilka effekter de ger i barns och ungas tillvaro.

Det händer fortfarande att vi möter beslutsfattare som inte kan se hur barnkonventionen kan vara ett verktyg i arbetet för att förbättra barns villkor. Beslutsfattare ser inte alltid någon naturlig koppling mellan barnets vardag och barnets rättigheter enligt barnkonventionen.

Det finns många förslag på åtgärder som kan leda till bättre villkor för våra barn och unga och som även gör att vi bättre lever upp till de rättigheter som de har enligt barnkonventionen och som Sverige utfäst att vi ska leva upp till: 

1. Ge barn och unga ett verkligt inflytande över frågor och verksamheter som berör dem. Barn har rätten att bli lyssnade till. Vuxna måste väga in deras synpunkter i beslut som fattas. Det gäller alla barn, oavsett ålder, kön, bakgrund eller om barnet har ett funktionshinder.

2. Öka kunskapen om hur man samtalar med barn på ett bra sätt hos vuxna som arbetar med barn. Det behövs mer kunskap hos många yrkesgrupper som möter barn i situationer som kan vara avgörande för deras levnadsvillkor och vardag.
 
3. Låt barn och unga vara med i planeringen av bostadsområden, utemiljöer och när till exempel vägar planeras. Barn är själva experter på hur de använder en miljö men det är de vuxna som ansvarar för besluten.

4. Stödet till barn som lever i utsatta miljöer behöver lokalt samordnas på ett bättre sätt. Samhällets skyddsnät kan vara barn och ungas enda räddning. Vuxna får aldrig ge upp och låta barn till exempel bli ett led i en förälders rehabilitering.

5. Den psykiska ohälsan ser ut att öka bland unga. Skolhälsovården måste få resurser att möta dessa behov. Barn och ungdomspsykiatrin (BUP) ska hjälpa dem som har allvarligare problem omgående och därför är långa kötider till BUP inte acceptabelt.

6. Vi vill se nolltolerans när det gäller mobbning. Ingen elev ska behöva känna sig rädd eller otrygg i skolan. Här måste vuxna vara föredömen. Undersökningar visar att det är nästan lika vanligt att barn upplever att vuxna mobbar dem som att en jämnårig gör det.

7. Arbetsmiljön i skolan behöver bli bättre. Skoltoaletter ska ha fungerande lås, vara rena, ha tvål och toalettpapper. Många barn avstår ifrån att göra toalettbesök i skolan.

8. Skolluncherna är viktiga både för eleverna näringsmässigt, men även för att skapa ett bra arbetsklimat i skolan. Lunchen ska serveras vid normal lunchtid och i en trevlig miljö. När eleverna får vara med och påverka skolmåltiderna och miljön blir resultaten ofta mycket positiva.

9. Allt fler barn tvingas till att ha två daghemsplatser i samband med att föräldrar separerar och bosätter sig långt ifrån varandra. Vid växelvis boende är det inte rimligt att barn ska ha två helt olika vardagar. 

10. Skapa mötesplatser för barn och unga på deras fritid. Alla barn måste ha någonstans att träffa jämnåriga. Det gäller inte minst barn med funktionshinder som oftare än andra barn har en mindre stimulerande fritid.

Stärk barn och ungas möjligheter att göra sina röster hörda och bli lyssnade till i vardagen. Lokala barnombud kan vara ett bra sätt att fokusera på barn och ungas rättigheter i väntan på att barn och unga får möjlighet att som barnkonventionen föreskriver påverka allt som berör dem.

Lena Nyberg,
barnombudsman