"Vart tionde barn söker psykhjälp"

Internationellt sett har svenska barn det bra. Men det finns stora skillnader i livsvillkor mellan dem - och klyftorna växer. Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar är en tydlig varningssignal som nu måste tas på allvar. Mellan 10 och 15 procent av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation under uppväxttiden. Mellan 1999 och 2003 fördubblades försäljningen av antidepressiva läkemedel till 15-19-åringar. Jämfört med mitten av 1980-talet har psykiska besvär som irritation, nervositet och sömnsvårigheter ökat, främst bland flickorna.Det visar ny SCB-statistik som presenteras av barnombudsmannen Lena Nyberg.

Införd i: Dagens Nyheter 

Var femte medborgare i Sverige är ett barn under 18 år och i mer än hälften av alla hushåll finns det barn. I morgon, på den internationella barndagen, presenterar barnombudsmannen och Statistiska centralbyrån (SCB) uppslagsboken "Upp till 18 - fakta om barn och ungdom". Den ger en fyllig bild av hur barn och ungdomar har det i Sverige. Bilden som tonar fram är både ljus och mörk.
Det föds allt fler barn igen och den förra babyboomens barnkullar är i dag tonåringar. De flesta lever fortfarande med sin mamma och pappa i en traditionell kärnfamilj. Men nästan vart femte barn bor med sin ensamstående mamma.

Efter den ekonomiska nedgången i mitten av 1990-talet har nu allt fler barnfamiljer en bättre ekonomi. Många barn säger att de har det mycket bra och trivs med livet, är nöjda med sina föräldrar, gillar skolan och ser ljust på framtiden.

Vid en internationell jämförelse har Sveriges nära två miljoner barn och ungdomar det bra ställt, men det finns stora skillnader i livsvillkor mellan dem. De bor i ett land med låg spädbarnsdödlighet, generellt sett har de en bra fysisk hälsa och bra tandhälsa, hög läskunnighet, bra bostäder och en hög materiell standard. De flesta barn och ungdomar lever i de mellersta och södra delarna av landet, främst i områdena kring Stockholm och Göteborg. Bara vart tionde barn bor i Norrland.

Av alla barn i Sverige är 15 procent antingen födda utomlands eller har föräldrar som båda är födda i ett annat land. Barn med utländsk bakgrund bor främst i storstäderna och deras förorter. I Malmö har 40 procent av barnen utländsk bakgrund, i Botkyrka utanför Stockholm har nästan 50 procent av alla barn utländsk bakgrund. Men i hälften av landets kommuner är andelen barn med utländsk bakgrund mindre än 8 procent, framför allt i norra Sverige.

Många barn är nöjda med att de kan säga vad de tycker. Men ju äldre de blir, desto mer missnöjda blir de. De tycker inte att vuxna lyssnar och tar dem på allvar. Barn med funktionshinder har svårare än andra att påverka sin situation i skolan och på fritiden, de har fortfarande svårt att få gehör för sina behov och åsikter.

Familjer med både "mina, dina och våra barn" är inte så vanliga som man kan tro. I folkbokföringen har bara 3 procent av barnfamiljerna registrerat sina gemensamma barn och egna barn från tidigare förhållanden på samma folkbokföringsadress. Men antalet barn som bor i ombildade familjer är troligen högre. Alla ändrar inte sina barns folkbokföringsadress när de separerar.

Mer än 50 000 barn och unga var 2002 med om att deras föräldrar separerade. I Sverige och övriga nordiska länder är skilsmässonivån hög. Hälften av alla giftermål slutar i skilsmässa. Men det innebär inte att hälften av alla barn och ungdomar har skilda föräldrar. Skilsmässor är fortfarande vanligare bland barnlösa par. Skilsmässofrekvensen bland par med barn sjunker också i takt med att familjen skaffar flera barn. Barn med funktionshinder har oftare än andra barn ensamstående föräldrar.

En halv miljon barn bor i dag inte med både mamma och pappa. Men efter separationen har föräldrarna oftast gemensam vårdnad om barnen; av de gifta som flyttade isär 2002 hade 96 procent gemensam vårdnad om barnen efter skilsmässan.

Växelvis boende efter en separarion har blivit allt vanligare under 2000-talet. I början av 1990-talet bodde fyra procent av barn med separerade föräldrar
omväxlande halva tiden hos mamman och pappan, vid 2000-talets början är siffran 18 procent.

En elvaårig flicka beskriver sitt liv på följande sätt: "Jag har skilda föräldrar. Det betyder att man måste planera. PLANERA."

Det har blivit allt vanligare att föräldrar heltidsarbetar eller studerar. I början av 90-talet hade 30 procent av alla barn två heltidsarbetande föräldrar, i början av 2000-talet är andelen uppe i 43 procent. Kvinnorna arbetar oftare heltid i dag än tidigare. Bland ensamstående mammor har andelen ökat från 44 till 57 procent. Papporna arbetar heltid i nästan samma omfattning som tidigare. Men om papporna är sammanboende och har små barn har de nu förkortat sin arbetsdag med 40 minuter jämfört med i början av 90-talet.

Klyftan mellan dem som har det bra och dem som har det mindre bra fortsätter att öka. Ensamstående föräldrar och föräldrar med utländsk bakgrund har det tuffast sett till ekonomin.

Antalet omhändertagna barn har ökat under 1990-talet och barnen upplevs ha allt svårare problem.

För omkring en tredjedel av barnen som under 2003 var placerade utanför sitt hem hade placeringen skett med tvång. I en riksomfattande studie framkommer att mellan 30 och 37 procent av placeringarna för tonåringar avbryts innan den var tänkt att avslutas. Orsakerna bakom detta borde analyseras.

Barns och ungas hälsa skiljer sig åt beroende på vilken socioekonomisk grupp de tillhör. Det är en oroande utveckling, samtidigt som det fortfarande saknas heltäckande hälsodata om barn i Sverige.

Dålig fysisk och psykisk hälsa är mycket vanligare bland barn i socialt mindre gynnade grupper än i mer gynnade. Fetma och övervikt är vanligare bland barn i de mest utsatta grupperna. I bostadsområden med lägst inkomst i Stockholm är nästan var tredje tonåring överviktig eller fet. I de mest välbärgade områdena är andelen enbart 5 procent.

Yngre barn mår bättre än de äldre. I tonåren får fler och fler fysiska och psykiska besvär samtidigt som de uppger att de inte trivs med livet lika bra som förut. I tonåren mår flickor sämre än pojkar. Nästan hälften av alla 15-åriga flickor har huvudvärk minst en gång i veckan. Ofta har samma individ flera olika besvär.

I dag anses den psykiska ohälsan vara ett av de största folkhälsoproblemen. Mellan 10 och 15 procent av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation under uppväxttiden. Mellan 1999 och 2003 fördubblades försäljningen av antidepressiva läkemedel till 15-19-åringar. Jämfört med mitten av 1980-talet har psykiska besvär som irritation, nervositet och sömnsvårigheter ökat. Ungefär en tred-jedel av alla barn mellan 10 och17 år har svårt att somna en eller flera gånger i veckan. Omkring 70 procent av 13-15-åringarna är trötta under skoldagen en eller flera gånger i veckan, bland de äldre flickorna är den andelen över 90 procent.

Den psykiska ohälsan är en tydlig varningssignal som vi vuxna en gång för alla måste ta på allvar. Vi måste bli bättre på att hitta strukturer och resurser för att hejda utvecklingen. Ett högt tempo utan tid för vila och återhämtningspauser i barns, ungas och vuxnas liv ökar risken för psykisk ohälsa.

Rapporter om barns och ungas ökade konsumtion av snabbmat, godis och läsk förtjänar också att tas på allvar. De många framgångsrika åren med ständigt förbättrad tandhälsa bland barn har börjat mattas av. Det finns ingen skillnad i tandhälsan mellan flickor och pojkar, men i områden med familjer där många har utländsk bakgrund, låg utbildning och arbetslösheten är hög är också tandhälsan sämre bland barnen än i andra områden.

Men barns matvanor verkar inte alltid vara så dåliga som man ibland kan tro. Middagen som samlingspunkt tycks inte vara på väg att försvinna. I en studie av elever i årskurs tre i Stockholms län år 2002 åt barnen nio av tio middagar i hemmet, åtta av tio middagar åts ihop med en vuxen och tre fjärdedelar av alla middagar var lagade.

Bland tredjeklassarna åt också nio av tio frukostar varje dag. Men däremot var bara en av tio frukostar näringsmässigt komplett. Nästan hälften av frukostarna innehöll mat och dryck med mycket socker. Fler ungdomar än tidigare är i dag vegetarianer. Dagens unga vegetarianer röker och dricker alkohol lika ofta som and-ra. Det är ett nytt mönster. Tidigare levde vegetarianer ofta hälsosammare än andra.

Å ena sidan har barn och unga en bättre syn på hälsa och motion än de som var unga för trettio år sedan. Många har sin lediga tid späckad med fritidsaktiviteter. Men i dag har å andra sidan en stor del av vardagsmotionen försvunnit. Färre går och cyklar till skolan och på fritiden sitter många framför tv:n eller datorn.

Många barn behöver extra stöd och hjälp och behovet ökar. Nära 60 procent av kommunerna ansåg 2002 att fler barn än tidigare behöver särskilt stöd i någon form. Det är särskilt tydligt i storstadsområdena och det tycks finnas ett samband i kommuner där grupperna inom förskola, skola och fritis har blivit större.

Storleken på grupperna i förskolan nådde rekordnivåer under 1990-talet, men på senare år har ökningen avstannat. Men på fritidshemmen har storleken på barngrupperna fördubblats sedan 1990. I genomsnitt finns det i dag 30 barn per grupp, att jämföra med 18 barn per grupp 1990. De lokala variationerna är dock stora. Grupperna kan på sina håll vara ännu större. Fritidshemmen kan många gånger inte ge det stöd och den trygghet som barnen behöver.

Barnomsorg och skolor som drivs i enskild regi blir allt vanligare. Barn med båda föräldrarna födda utomlands går oftare i kommunala förskolor och mer sällan i familjedaghem eller i enskilda förskolor än andra barn.

Barn och ungdomar i Sverige har det ofta bra och trivs med livet. Men det finns barn och ungdomar som behöver stöd och hjälp från samhället när den egna familjen kanske inte förmår eller kan ge dem detta. Det stödet måste sättas in i tid. Varje förslag till besparing som kan drabba barn och ungdomar bör förses med en barnkonsekvensanalys så att beslutsfattare kan se de mer långsiktiga verkningarna av ett beslut.

Klyftorna mellan dem som har det mycket bra ekonomiskt ställt och dem som har det allra sämst växer. Psykisk ohälsa och övervikt är två exempel på att allt fler behöver information, stöd och hjälp för att leva ett hälsosamt liv. Elevhälsovården är en viktig pusselbit i det arbetet.

Sverige borde ha förutsättningar att kunna ge alla barn och unga en möjlighet att få en bra start i livet.

Lena Nyberg
Barnombudsman