Lyssna mer på barn och ungdomar som bor på ungdomshem

Barn som är placerade för vård utanför hemmet hör till de mest utsatta barnen i vårt samhälle. De ses ofta som offer. Vi bör i stället se dem som överlevare. Framför allt måste vi betona att de har likvärdiga rättigheter som alla andra barn och unga. De har rätt att komma till tals, att uttrycka sina åsikter och att påverka sin egen situation och sitt liv. Vi måste därför satsa mera på att utveckla metoder för kommunikation med barn och unga som omhändertagits av samhället.

Införd i : Skånska Dagbladet

I dag fredag presenteras rapporten ”Vi har så mycket att säga!” i Malmö. Barnombudsmannen och Länsstyrelsen i Skåne har frågat ungdomar som bor på hem för vård eller boende och på särskilda ungdomshem om hur de själva uppfattar att de får komma till tals och påverka sin vardag. Alla barn har enligt FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) rätt att få komma till tals och få sina åsikter beaktade.

”Vi har så mycket att säga!” bygger på svar från 73 ungdomar mellan 11 och 18 år. Den tar bland annat upp hur de ser på beslutet att placera dem utanför det egna hemmet, situationen på ungdomshemmet, kontakten med familj och andra närstående, fritidsaktiviteter och hur kontakten med socialsekreteraren ser ut.

Ungdomarna ger en mycket varierad bild av vistelsen på ungdomshemmet och på sin livssituation. De flesta säger att de förstår varför de bor på ett ungdomshem. Många är även motiverade till att bo där och några tycker till och med att det är det bästa hem som de har haft. Flickorna är i något högre grad motiverade att bo på ungdomshem än pojkarna.
 
Men många av ungdomarna uppfattar att de inte kan påverka sin situation, att de inte har några rättigheter och att beslut fattas utan att de har fått ge sin syn på saken. Mer än hälften av ungdomarna uppger att personalen sällan eller aldrig frågar dem vad de tycker om vilka regler som ska gälla på ungdomshemmet. Ett problem som flera ungdomar nämner är att personalen följer olika regler eller tillämpar samma regler på olika sätt.

Drygt tre av tio uppger att personalen sällan eller aldrig frågar vad de tycker om sin skolgång. Fyra av tio säger att personalen sällan eller aldrig frågar vad de tycker om sin fritid och tre av tio ungdomar uppger att personalen sällan eller aldrig frågar dem om deras familj och vänner.

Varje barn har rätt till god vård. Tvångsvård utanför det egna hemmet kan endast legitimeras om det är sannolikt att barnets hälsa och utveckling blir bättre genom vård utanför hemmet än om barnet hade stannat kvar i sin hemmiljö. Detta förutsätter att vården sker enligt vetenskapliga metoder som är anpassade efter det enskilda barnets situation och behov. De unga bör involveras när man utvecklar dessa metoder.

Ungdomarnas kontakt med en socialsekreterare är mycket viktig eftersom socialsekreteraren har det avgörande inflytandet över beslut om vården ska fortsätta, avbrytas eller förändras. Rapporten visar att nästan var sjätte ungdom uppger att kontakten med socialsekreteraren sker mindre än en gång i halvåret eller att det inte sker någon kontakt överhuvudtaget.

Lagens krav på att det alltid ska finnas en vårdplan för den som vistas på ett ungdomshem och att den unges åsikt om vårdplanen ska redovisas följs inte alltid i praktiken.

Barnombudsmannen och Länsstyrelsen i Skåne län föreslår bland annat att:

 Större ansträngningar görs för att utveckla kommunikation och dialog med barn och unga som bor på en institution.

  Föreståndarna för ungdomshemmen får ansvar för att all personal på ett ungdomshem tillämpar samma regler på ett konsekvent sätt. 

  Den personal inom socialtjänsten som utför utredningar och bedömningar om barns och ungas behov av stöd och skydd får kompetensutveckling för att göra barn och unga mera delaktiga.
 
  Metoderna för vård av barn och unga väljs och anpassas efter det enskilda barnets behov och framgår av vårdplan och behandlingsplan. Barn och unga ska involveras när man utvecklar dessa metoder.

Lena Nyberg
barnombudsman