Krönika för Growingpeople

I år fyller FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, 15 år. Sverige är ett av de länder som har kommit långt i fråga om barns rättigheter. Var femte invånare i Sverige är ett barn under 18 år och Barnombudsmannen är deras myndighet.

Krönika införd på Growingpeoples webbplats

Många barn har det bra ställt, materiellt sett. De har tak över huvudet och kan äta sig mätta. De går i skolan, har ofta en rik fritid, har ofta eget rum och många har både egen mobiltelefon, tv och dator.

Vuxnas situation påverkar barnen
Men vi kan inte slå oss till ro och nöja oss med det. Det finns många brister och problem i barns vardag även i vårt välfärdssamhälle. De ekonomiska klyftorna ökar och det märker även barnen av, trots att de flesta föräldrar hellre sätter barns behov framför sina egna. Det finns även många utsatta barn vars problem vi inte vill eller orkar se. Det gäller barn i familjer där våld, missbruk eller psykisk sjukdom hör till vardagen. Vi möter ofta att det finns ett behov av stöd till föräldrar som försöker klara av sin och sina barns vardag. Det kan gälla stöd och utbildning till unga föräldrar eller hjälp till ensamstående som inte har en annan vuxen bredvid sig i sin föräldraroll.

Vi ser allt oftare att de vuxnas stress också har blivit barnens. För våra barn och ungdomar gäller det kanske att välja skola och fritidsaktiviteter. På fritiden och på skolloven gäller det att välja och ha råd med "rätt" aktivitet. Stressen har blivit en del av allas vardag. Det riskerar att försämra hälsan både hos oss och hos våra barn.

Det finns barn och unga som växer upp under stor materiell och social fattigdom. Barn som aldrig kan delta i aktiviteter som kostar pengar, aldrig får lämna sitt bostadsområde för att uppleva något under en ledighet och som ständigt känner sig utanför. Det finns barn som inte vill gå hem för att det finns våld eller missbruk hemma, föräldrar kan vara psykiskt sjuka eller långtidsarbetslösa som gör familjelivet svårt.

Många myndigheter och förvaltningar saknar barnperspektiv
Vi ser ofta tecken på att Sveriges två miljoner barn och ungdomar inte ses som fullvärdiga medborgare. De "glöms bort" i en rad olika sammanhang där de har rätt att bli lyssnade till. Riksdagen har vid två tillfällen ställt sig bakom en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige. Strategin sätter upp tydliga krav på att allt statligt beslutsfattande som rör barn och ungdomar ska utgå från barnkonventionen. Barnkonsekvensanalyser ska också göras vid alla beslut som rör barn.

Strategin gäller såväl myndigheter som kommuner och landsting, som i mycket hög grad påverkar barns och ungas vardag. I vår senaste rapport Mer plats för mindre medborgare svarade flera myndigheter att barnkonventionen inte var relevant för deras verksamhet, trots att de alla har barn och unga som en viktig målgrupp i sin verksamhet.

Vi drar därför slutsatsen att barn och unga fortfarande inte riktigt räknas som fullvärdiga medborgare. Arbetet med att föra in ett barnperspektiv i myndigheternas verksamheter går i en för långsam takt.

Barnombudsmannen bevakar barnens rätt
Vår uppgift är bland annat att driva på och bevaka att barnkonventionen tillämpas i Sverige. De myndigheter som har svarat att konventionen inte har någon betydelse för dem kommer att bjudas in till oss så att vi kan få reda vad de har gjort för att genomföra barns och ungas rättigheter.

Barnkonventionen har genom åren inom flera områden införlivats i delar av den svenska lagstiftningen. Men även om en lag är bra kan det finnas stora brister i hur den tillämpas i verkligheten.

Under hösten har vi haft en debatt i medierna om barnaga. Den visade tydligt att vi aldrig får slå oss till ro i den frågan. Bakgrunden var ett rättsfall där en styvfar gav sin styvdotter en örfil och en knuff och därefter friades efter en prövning i rätten. Både tingsrätten och några debattörer tycktes mena att det kan uppstå situationer när en förälder behöver ta till våld när man uppfostrar barn. Det är ofattbart och ovärdigt att resonera så. Men det visar tydligt att vi ständigt måste underhålla det som vi har byggt upp, tala om det och inte ta någonting vi uppnått för givet. Ett argument som hörts i debatten är att de som själva blivit slagna som barn inte har tagit skada av det. De säger ofta själva att de kan tänka sig att slå sina barn i uppfostringssyfte. Ett slag en gång följs ofta av två slag nästa gång. Vi vet att våld föder våld.

Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga, det var 1979. Jag är stolt över den svenska lagstiftningen och önskar att fler länder följer efter. Men en lagstiftning räcker inte, det handlar om att informera om detta på mödravården, barnavårdscentralerna, inom förskolan och skolan samt självklart genom att vända sig till föräldrarna. Fortfarande är det bara några få länder som har följt vårt exempel att förbjuda barnaga. De har förbundit sig att följa barnkonventionen, men tillåter vuxna att slå barn!

Ett barn är fysiskt svagare än en vuxen och dessutom i en beroendeställning till den vuxne. Det borde i alla sammanhang vara otänkbart att slå någon som är svagare än en själv.

Mycket av arbetet för barns rättigheter i dagens Sverige handlar också om att förändra attityder. Det låter kanske som en självklarhet. Men vi ser i vårt arbete och vid våra möten med barn och unga och vuxna att det är långt kvar innan deras vardag genomsyras av barnkonventionen. Det finns en rad områden där barn borde få komma till tals och bli lyssnade till, men där de inte har någons chans att påverka sin situation. Det kan gälla i skolan, i samband med en vårdnadstvist eller om en person inte kan bo hemma hos sina föräldrar och måste bo i till exempel fosterhem. Det handlar inte om att barn och unga alltid ska få sin vilja igenom, det handlar om att deras åsikter ska tas på allvar och bli respekterade!

Barn och unga har rätt att göra sina röster hörda enligt barnkonventionen och svensk lagstiftning. Men långt ifrån alla känner till detta.


Barnombudsmannen tar hjälp av barnen
Ett viktigt mål i mitt arbete som barnombudsman är att göra barnkonventionen känd bland barn och unga och lära ut hur de kan omsätta sina rättigheter att bli lyssnade till i praktiken. Vi har fått möjlighet att göra ett informationsmaterial som vänder sig till barn i låg- och mellanstadiet och snart ska vi även utforma ett material till äldre barn. Det heter Jag vill säja något! och är utarbetat tillsammans med barn och unga. Det ska inspirera till att lära både barn och vuxna mer om barnkonventionen, om värderingar och rättigheter i största allmänhet.

Vi som ska företräda barn och ungdomar behöver givetvis möta dem där de befinner sig. Vi kan inte bara läsa om barn och unga, vi måste möta dem i deras vardag. En viktig del av mitt arbete är att resa och möta barn och ungdomar. Vi har ett ungdomsråd och en grupp olika barnråd till hjälp i vårt arbete. Vi ställer frågor till dem och ber dem komma med idéer till vilka frågor som vi bör ta upp och föra fram till beslutsfattare i samhället.

Vi har också kontaktklasser i skolor runt om i Sverige som svarar på enkäter varje termin. Det kan handla om skolans arbetsmiljö, droger, barn och brott eller mobbning. Allt detta bildar viktiga underlag till arbete vi gör på vårt kansli. När jag möter elever i skolor är det ofta tre saker som beskrivs av som återkommande problem - mobbning, arbetsmiljön i skolan och stressen.

Vi vuxna måste bli bättre på att ta barnen på allvar. Vi måste ge våra barn och unga tid och möjlighet till "ladda batterierna". Det gäller inte minst inför årets kanske stressigaste period, julen, när många förväntningar lätt kan växa till berg som är omöjliga att bestiga.

Föräldrar är den viktigaste förebilderna i de flesta barns liv. Tid är ofta en bristvara i våra fullbokade liv. Men i julstressen kan det vara bra att tänka på att när vi har frågat barn och ungdomar vad de skulle vilja ha mer av har de inte svarat att de vill ha en ny dator eller en ny mobiltelefon. De har önskat sig mer tid med föräldrarna.

Lena Nyberg,
barnombudsman