"Vartannat barn får för lite sömn"

Barn och ungdomar saknar återhämtningspauser i sina liv. De säger själva att de sover för lite, tittar för mycket på tv och sitter för ofta vid datorn. De har ofta mycket att göra och måste skynda sig, ändå hinner de inte med allt. Vila är svårt eftersom de tänker på något hela tiden.

Införd i: Dagens Nyheter

Vartannat barn säger att det sover för lite varje natt och att det stressar dem. Barn födda i Sverige uppger mycket oftare än barn födda i ett annat land att de får för lite sömn. Hälften av eleverna känner sig stressade varje dag eller flera gånger i veckan.

”Du stressar dig igenom allt och planerar för att hinna med allt du måste göra. Man får ont i huvudet. Ibland vill man bara försvinna för man hinner inte med det man vill göra.” Så beskriver ett barn sin vardag.

Barnombudsmannen har de senaste åren uppmärksammat den negativa stressen bland barn och ungdomar genom undersökningar, seminarier och konferenser. Under förra året ställde vi frågor om stress direkt till våra kontaktklasser. Vi fick in 400 enkätsvar från elever i åldrarna 9-16 år i 20 skolor belägna i 17 olika kommuner runt om i Sverige. Eleverna är inte utvalda enligt statistisk urvalsmetodik, men svaren ger ändå en bra bild av vad barn och ungdomar själva tycker.

Resultaten som presenteras i Barnombudsmannens rapport ”Barn och unga berättar om stress” är i många fall alarmerande. De bekräftar en bild som vuxit fram de senaste åren genom våra egna och andras undersökningar, samt genom kontakter och möten med barn och ungdomar. Det höga tempot och den negativa stressen tar en allt större plats i många barns liv. Återhämtning har blivit en bristvara. Barn och ungdomar vill minska den negativa stress som blivit en del av deras vardag hemma, i skolan och på fritiden. De har egna förslag på förändringar och vill att vuxna hjälper dem att sätta gränser.

Barnen i vår enkätunderökning ser tydligt hur det höga tempot i vardagen påverkar dem själva, kompisar, syskon, föräldrar och andra vuxna runtomkring dem. De beskriver att vuxna jobbar för mycket och blir utbrända. Barnen skriver att de blir stressade av att vuxna inte hittar nycklar, har möten att passa eller inte verkar hinna i tid till sina jobb.

Hemmet och relationen till föräldrarna påverkar barnens välbefinnande. Det är därför oroväckande att vart femte barn svarar att det är familjen och hemmet som i första hand ger upphov till stress. Fler flickor än pojkar och barn med funktionshinder tycker detta är en stressfaktor.

Barnen skriver att de tittar för mycket på tv, ofta sitter framför datorn och går och lägger sig för sent. Särskilt flickorna tycker att de får ta för mycket ansvar hemma. Föräldrars höga krav upplevs också som en stressfaktor bland barn. Barn som är födda i Sverige svarar detta dubbelt så ofta som barn födda utomlands.
 
Vartannat barn säger att de får för lite sömn varje natt och här dominerar tonåringarna. De säger själva att de blir stressade av att de sover för lite. Det visar att barnen själva inser att sömnen är viktig, men att de har svårt att själva sätta gränser. De säger att de vill ta det lite lugnare och sänka kraven. De vill ha mer tid för sig själva och koppla av mer. Här behöver vuxna kliva fram och våga ta ett föräldraansvar. Barn har inte samma referensramar som vuxna och har svårt att inse konsekvenserna av för lite sömn.

En egen plats hemma vill alla ha, barn som är födda utomlands uppger dubbelt så ofta som barnen som är födda i Sverige att de saknar en sådan plats. De äldre barnen svara oftare än de yngre att de aldrig stänger av mobiltelefonen.

Bråk med föräldrar och bråk mellan de vuxna hemma upplevs som stressfaktorer. Det är också tydligt att barnen vill att mamma och pappa ska visa intresse för sina barn och för hur de mår.

I första hand är det skolan som ger upphov till den negativa stressen. Främsta orsaken är för mycket läxor. Var tredje elev – och särskilt flickorna – tycker att för många prov stressar dem. Eleverna föreslår att lärarna borde planera läxor och prov bättre och att projekten i skolan borde vara mindre omfattande.

Barnen ställer höga krav på sig själva, visar enkäten. De tycker också att lärarna ställer höga krav. Särskilt tonåringarna anser att de höga krav som de har på sig själva bidrar till att de känner sig stressade i skolan. Flickorna säger oftare än pojkarna att de ställer höga krav på sig själva och hälften av de funktionshindrade eleverna säger samma sak.

Arbetsmiljön i skolan är en återkommande faktor som skapar onödig stress. Korta raster bidrar till detta, liksom buller och stök i skolmatsalar och på raster. Fyra av tio elever säger att de har för lite tid att byta om före och efter idrottslektionerna, särskilt flickorna påpekar detta.

Skolmåltiden är viktig för barnens hälsa och deras förmåga att lära sig. Var femte flicka och var tionde pojke uppger att de sällan äter maten i skolan. En fjärdedel anser att matrasten är för kort.

En annan bidragande orsak till att barnen känner sig stressade är att det inte är lugn och ro i klassen. Särskilt de yngre eleverna tar upp detta. Barn med funktionshinder framhåller oftare än andra att stöket i klassrummet skapar stress. Vi har inte kunnat ställa svaren från eleverna i relation till klasstorlek eller antal lärare och känner inte till omständigheterna i de klasser som svarat på enkäten om stress. Men det är ändå oroväckande att en så stor andel barn saknar lugn och ro i skolan.

Skolan tar även en stor del av barnens fritid. Det tycker framförallt flickorna som går i högstadiet. Men förutom läxor tar alla aktiviteter och umgänget med kompisar mycket tid. Fritiden är inrutad. Träningstider och aktiviteter verkar stressa pojkar mer än flickor, enligt enkätsvaren. Barnen vill hinna med så många saker som möjligt på fritiden. Men de beskriver att alla krav gör att även fritiden gör dem stressade. En orsak till stress är idrottsaktiviteterna.

Kompisar kan också bidra till stress. Konflikter med kompisar tar både kraft och energi och särskilt flickorna säger att de blir stressade på grund av bråk med kompisar. Flickor uppger också dubbelt så ofta som pojkarna att kompisarna inte lyssnar på dem. Funktionshindrade elever upplever att de har färre kompisar än andra i skolan och de skriver att ensamheten bidrar till att de känner sig stressade.

Eleverna fick beskriva hur de känner sig i stressade situationer och deras svar visar att de har symtom som har likheter med den forskning som finns om kroppens reaktioner på negativ stress. En beskriver det med följande ord:
”Nervöst, hjärtat slår hårdare, man kan inte tänka klart, man blir sur på den minsta lilla grej och man försöker göra saker så snabbt som möjligt.”

Barnen beskriver att de mår illa och tappar aptiten när de blir stressade. De svettas och får hjärtklappning, får svårt att andas, ont i huvudet, nacken och magen. De blir darriga, det pirrar och kryper i kroppen. De beskriver att de blir oroliga, deprimerade, arga, upphetsade, irriterade och nervösa och reagerar med trötthet och huvudvärk. De beskriver att de får svårt att koncentrera sig, glömmer saker och mest vill vara i fred. De känner sig rastlösa och några skriver att de får panik och ångest.

Vuxna kan minska den negativa stressen genom att försöka skapa balans i barns och ungdomars vardag tillsammans med dem. Det är allas vårt ansvar. Föräldrar, förskolepersonal, fritidspersonal, lärare, ledare inom organisationer och idrottsrörelser och alla andra vuxna omkring barnen och ungdomarna måste arbeta mot samma mål.

Förra året kom Barnombudsmannen med rapporten ”Stress i barns och ungas vardag”. Rapporten lämnades till regeringen och innehöll en rad förslag. Med svaren från våra kontaktklasser blir behovet av att motverka den negativa stressen ännu tydligare.

Regeringen bör:

  • ge en myndighet ansvar för att samverka mot den negativa stressen
  • göra en kunskapsöversikt av befintlig forskning om barns och ungdomars negativa stress
  • ta initiativ till tvärvetenskaplig forskning.

    Barn gör inte som vuxna säger, utan som vi vuxna gör. Vi kan inte säga åt våra barn att stressa mindre om inte vi vuxna föregår med gott exempel!

    Lena Nyberg
    Barnombudsman
  •