"Gemensam vårdnad för vanligt vid tvister"

Barn som blir vittne till våld och övergrepp inom familjen är också brottsoffer. Det är en uppfattning som allt fler i samhället ställer sig bakom. Men de barn och ungdomar som lever i familjer där misshandel förekommer får fortfarande inte alltid den hjälp och det stöd som de behöver. De kan bära mycket inom sig och kan visa att de mår dåligt genom att de är aggressiva i skolan, att de mobbar andra barn eller blir mobbade själva.

Införd i: Dagens Nyheter

Vi måste se till att de här barnens situation uppmärksammas. Arbetet med att finna barn och föräldrar i riskzonen behöver börja redan på mödravården, på barnavårdscentralerna, inom förskolan och i skolan. En väl utbyggd elevhälsovård är också viktig för att vi ska lyckas fånga upp de barn och ungdomar som mår dåligt och behöver hjälp och stöd. Ett barn skyddar ofta instinktivt sina föräldrar, på bekostnad av sin egen hälsa.

Dagligen kommer vi i kontakt med enskilda barn, ungdomar, vuxna och familjer där misshandel är, eller har varit, en del av vardagen. Det finns ett stort mörkertal när det gäller brott mot barn inom familjen. Kommittén mot barnmisshandel har uppskattat att vart tionde barn i Sverige har upplevt våld inom familjen och att fem procent av alla barn upplever det ofta. Vi anser att det är ytterst viktigt att dessa brott utreds och klaras upp i mycket högra grad än vad som sker i dag. Det bör finnas tydligare skyddssystem så att barnet, i de fall när den misstänkte inte blir åtalad och dömd, inte riskerar att utsättas för ytterligare övergrepp.

Ett barn har enligt FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) alltid rätt till skydd mot föräldrars våld och övergrepp. Det innebär skydd mot både fysiska och psykiska övergrepp. Våld inom familjen blir ofta synligt för utomstående i samband med att en process om vårdnad, boende och umgänge dras igång.

I en skrivelse till 2002 års Vårdnadskommitté lyfter Barnombudsmannen fram ett antal punkter där vi anser att lagstiftningen bör skärpas. Kommittén arbetar just nu med att se över 1998 års vårdnadsreform. Vi anser i vår skrivelse att föräldrabalken bör byta namn till barnbalken för att markera att det är barnets rätt till sina föräldrar som ska stå i centrum.

Enligt barnkonventionen har ett barn rätt till en regelbunden kontakt med båda sina föräldrar så länge det är bäst för barnet. I föräldrabalken slås det fast att barn har rätt att umgås med den förälder som han eller hon inte bor hos. Men barnet kan inte tvinga fram ett umgänge med en förälder, något som en förälder däremot kan. I praktiken innebär det att en förälder kan kräva och få igenom ett umgänge mot barnets vilja.

När det i en process om vårdnad, boende och umgänge förekommer påståenden om våld ska domstolen göra en riskbedömning där barnets bästa vägs in. Barnet ska inte tvingas bo eller umgås med en förälder om inte barnets trygghet kan garanteras. Det finns föräldrar som är olämpliga som vårdnadshavare. Det kan gälla i de fall där den ene föräldern har gjort sig skyldig till våld, hot eller övergrepp mot barnet eller någon inom familjen. Då kan enskild vårdnad om barnet vara att föredra framför gemensam vårdnad.

Under perioden april 2003 till och med mars 2004 polisanmäldes drygt 22 500 fall av kvinnomisshandel. Barnombudsmannen, BRIS (Barnens rätt i samhället), Manliga Nätverket och Alla Kvinnors Hus vill med seminariet "Får vuxna slå?" den 6 maj följa upp de förslag som Nationella Rådet för Kvinnofrid gav till regeringen i juni 2003. Vad har regeringen gjort och vad kommer den att göra för att förhindra barn tvingas växa upp i familjer där det förekommer våld?

Vi delar i stort den allmänna uppfattningen i samhället att det ofta är bäst för barnet att föräldrarna själva når fram till en samförståndslösning om vårdnad, boende och umgänge. När lagen kom till stånd utgick man ifrån att föräldrarna utgår från vad som är bäst för barnet och därmed handlar därefter. Men så blir inte alltid fallet. Det finns en risk att överenskommelser är kompromisslösningar som utgår ifrån föräldrarnas behov och som syftar till att skapa millimeterrättvisa mellan föräldrarna, utan att ta hänsyn till barnets behov och önskemål.

Tanken med vårdnadsreformen 1998 var inte att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad om sitt barn när en förälder motsatte sig det på grund av att det fanns misshandel, trakasserier eller andra former av övergrepp från den andra förälderns sida med i bilden.

Men praxis har blivit en annan än det var tänkt. I en pågående studie hos Barnombudsmannen analyseras tingsrättsdomar för att se hur domstolarna har behandlat påståenden om våld i tvister om vårdnad, boende och umgänge. Resultaten är ännu preliminära, men tyder på att tingsrätterna i stor utsträckning dömer till gemensam vårdnad trots att en part motsätter sig detta eftersom det har förekommit våld i föräldrarnas relation.

Det är en tillämpning av lagreglerna som inte överensstämmer med ett barnperspektiv och inte heller med lagstiftarens intentioner när lagen trädde i kraft.
Ett annat exempel är från Svea Hovrätt i februari år där domstolen dömde till gemensam vårdnad mot den ene förälderns vilja, trots att den andre föräldern flera gånger fällts för misshandel och hot mot föräldern.
 
Vi anser inte att den lösningen sätter barnets bästa i främsta rummet, särskilt mot bakgrund av att ett barn som tvingas leva med våld inom familjen bör betraktas som ett brottsoffer. Det har bland annat Kommittén mot barnmisshandel framhållit till regeringen.
 
Grundtanken i vårdnadsreformen är att det bästa för barnet är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Vi delar den uppfattningen, men vill också understryka att gemensam vårdnad ska ses som en utgångspunkt och inte som en huvudregel som i praktiken är omöjlig att bryta!

Även barn utsätts själva för våld, hot och övergrepp från sina föräldrar. I dagens lagstiftning står det att när en domstol ska avgöra vad som är barnets bästa i frågor om vårdnad, boende och umgänge ska den ta hänsyn till om barnet riskerar att bli utsatt för våld eller riskerar att fara illa på annat sätt.
 
Det framgår tydligt av förarbetena till föräldrabalken att det inte behöver vara ställt utom allt rimligt tvivel att barnet kan komma att fara illa. När domstolen bedömer risken för att barnet ska utsätts för till exempel övergrepp ska den ta hänsyn till konkreta omständigheter som en förälders allmänna attityd till våld, tidigare övergrepp, hotelser, våld och övergrepp av psykisk natur.

Trots att lagen kan verka tydlig får vi varje år höra talas om fall där domstolar och socialnämnder inte tycks ha gjort någon bedömning av risken för att barnet utsätts för våld. Endast i undantagsfall görs en sådan bedömning. Det är djupt otillfredsställande. En utförlig bedömning av om det finns risk för att en förälder kan komma att utsätta barnet för fysisk eller psykisk misshandel måste alltid göras. Barnets egen berättelse, dess egna ord och känslor om föräldern måste också tillåtas väga tyngre än i dag.

Barn behöver och bör ha rätt till båda sina föräldrar även efter en separation och det är också allt vanligare att barn bor växelvis hos sina föräldrar. En grundförutsättning för att växelvis boende ska fungera är att föräldrarna kan samarbeta om barnet. I familjer där den ena parten har varit våldsam saknas ofta den förmågan till samarbete, särskilt om den ene föräldern är rädd för den andre. Om föräldrarna inte kan samarbeta medför det ofta brist på flexibilitet och det drabbar framförallt barnen.

Ett tydligt exempel på detta är att i dag kan en förälder motsätta sig att ett barn får barnpsykiatrisk hjälp eller vård. Föräldrarna måste vara överens. Det är ett tydligt exempel på att dagens lagstiftning inte sätter barnets bästa i främsta rummet. Vi anser att det ska räcka med att en av vårdnadshavarna anser att det behövs en barnpsykiatrisk eller medicinsk utredning för att den ska kunna genomföras. Det är djupt otillfredsställande att en förälder med stöd i föräldrabalken i dag kan förhindra att ett barn får adekvat hjälp, behandling och vård.

Nationellt Råd för Kvinnofrid konstaterade i sin slutrapport till regeringen för snart ett år sedan att forskning visar att hot och våld mot kvinnor har starka kopplingar till hot och våld mot barn. Förbättrade kunskaper behövs inom både socialtjänst och rättsväsende. Barnperspektivet måste alltid finnas med.

Nu har Vårdnadskommittén möjlighet att föreslå förbättringar som kan leda till att barnets behov sätts i centrum. Vi föreslår därför:
 
– att barn får rätt till ett särskilt biträde i alla mål om vårdnad, boende och umgänge
– att domstolen alltid ska göra en riskbedömning i mål när våld påstås ha förekommit
– att föräldrabalken byter namn till barnbalk
– att barn får rätt till medicinsk, psykiatrisk behandling eller vård även om en av föräldrarna motsätter sig det.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Lena Karlsson
ordförande Alla Kvinnors Hus

Ingvar Hjärtsjö
ordförande Föreningen Manliga Nätverket

Göran Harnesk
generalsekreterare BRIS