"Handikappråden försummar barnen"

Barn och unga med funktionshinder får inte den hjälp de har rätt till. Det handlar om ren försummelse, trots tidigare påpekanden från bland annat barnombudsmannen. I femton av nitton landsting och i sju av tio kommuner saknar handikappråden till och med enkla instruktioner för rådens uppgifter beträffande barn med funktionshinder. I en ny riksomfattande enkät visar barnombudsmannen Lena Nyberg hur barnen är mer eller mindre bortglömda i flertalet av landets kommuner och landsting. Detta är oroande, nu måste barnen få sina egna handikappråd, skriver hon.

Införd i: Dagens Nyheter

Många barn och ungdomar med funktionshinder upplever att de är utanför det vardagliga livet varje dag. De kan inte göra det som kompisarna kan i förskolan och skolan. De kan inte vara med på alla lektioner i skolan eftersom skolsalarna är svårtillgängliga. De har svårigheter att vara med på idrottsdagar, utflykter, göra teaterbesök och praktik på arbetsplatser på samma sätt som klasskamraterna.

Många vill vara med på idrottslektionerna, men tvingas i stället att titta på eller göra annat eftersom undervisningen inte alltid är upplagd så att den passar olika barns behov.

Elever med funktionshinder går därmed miste om tillfällen att vara med sina klasskompisar.

Barn och ungdomar med funktionshinder kan inte vara med på olika fritidsaktiviteter och har mindre att göra på fritiden än andra. De har inte samma möjlighet till roliga fritidsaktiviteter som andra barn har på kvällar, helger och lov. De vill spela fotboll, rida, simma, spela teater och instrument som alla andra barn. De önskar precis som alla andra att det skulle finnas fritidsgårdar och ungdomskaféer där de bor.

Men de är oftare än andra barn och ungdomar beroende av att en vuxen kan följa med dem. Och det kräver tillgång till assistent och färdtjänst på fritiden, något som långtifrån alla har.

Det är i Sveriges kommuner, landsting och regioner som politiker och andra styr mycket av vardagsvillkoren för barn och unga. Här ska de lokala handikappråden fylla en viktig funktion. Deras arbete är att bevaka de funktionshindrades intressen och företräda dem. Råden är också en viktig påtryckargrupp i handikappolitiska frågor.
 
FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) slår fast att alla barn har lika rättigheter till goda uppväxtvillkor. I Barnombudsmannens årsrapport ”Många syns inte men finns ändå” (2002) belyste vi att villkoren för barn och ungdomar med funktionshinder är sämre än för andra. Vi uppmanade handikappråden att särskilt bevaka barns och ungas behov och intressen.

För att ta reda på hur råden arbetar med handikappfrågor skickade vi hösten 2003 ut en enkät till alla handikappråd i Sveriges kommuner, landsting och regioner. Resultaten är oroande och presenteras i rapporten Barnperspektiv i handikappråden.

Endast vart fjärde handikappråd i kommuner och landsting/regioner uppger att de har behandlat flera barnfrågor under 2002 och 2003.

Det saknas yngre ledamöter i råden. De flesta är över mellan 51 och 65 år och är antingen politiker eller representanter för handikapprörelsen, framförallt Synskadades Riksförbund och De Handikappades Riksförbund. Enbart nio procent av ledamöterna i kommunernas handikappråd och elva procent i landstingens handikappråd är under 40 år. Med yngre ledamöter skulle troligen barnperspektivet öka i rådens arbete, inte minst mot bakgrund av att medlemmarna kanske själva har barn som bor hemma. Yngre ledamöter kan också tänkas ha förmåga att sätta sig in i problem som barn och unga möter.
 
I de instruktioner som styr rådens arbete omnämns alltför sällan barn och unga, visar Barnombudsmannens enkät. En stor andel av de kommunala handikappråden – 67 procent – uppger att barn och unga inte nämns i deras instruktioner. Bara drygt 10 procent av råden svarar att de har en instruktion där barn och unga nämns. Vi anser att alla handikappråd borde ha en instruktion där barn och unga nämns.

Vi anser att både de lokala handikapplanerna och instruktionerna för handikappråden bör förses med ett tydligt barnperspektiv för att poängtera hur viktigt det arbetet är.

Ungdomsorganisationerna är mycket sällan med i handikappråden. En förklaring är att det är Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO, som för det mesta utser representanter via sina medlemsförbund. Ungdomsorganisationer är idag inte medlemmar i HSO. Råden har inte heller gjort det möjligt att delta eftersom mötena ofta förläggs till dagtid. Den vanligaste placeringen för ett handikappråd i kommunen är inom en facknämnd, 54 procent av råden är placerade i en sådan. Handikappråden inom landstinget är oftast placerade i Landstingstyrelsen.

Enbart sex procent av kommunernas handikappråd har haft direktkontakt med ungdomar för att höra vad de tycker i en aktuell fråga. När råden ställer frågor till barn så riktas de ofta till barnens föräldrar eller till handikapporganisationernas representanter i rådet.

Bara fem av nitton landsting/regioner – Västra Götalandsregionen, Dalarna, Halland, Uppsala, Jämtland –behandlade under 2002 och 2003 flera frågor som rörde barn och ungdomar. Det fanns även landsting som inte behandlade några frågor om barn under perioden.

Barns och ungas inflytande i handikappråden bör stärkas. Ett sätt kan vara att inrätta särskilda handikappråd för barn och unga. Det skulle öka möjligheten för dem att framföra egna krav till övriga handikappråd eller direkt till tjänstemän och politiker. Råden borde också arbeta för att barn och unga med funktionshinder finns representerade i till exempel kommunens ungdomsråd och skolans elevråd.

I Barnperspektiv i handikappråden finns också några goda exempel på hur vissa råd i dag arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Tanken är att det ska inspirera andra att göra detsamma.

Vilka frågor tas upp när råden diskuterar barn och ungas villkor? Sjukvård och habilitering står högst på listan över frågor som landsting och regioner tagit upp. Halland har tagit upp frågan om föräldrar vars barn med funktionshinder ligger på sjukhus ska ges möjlighet till assistans med vård och passning av barnet. Jämtland har arrangerat familjehelger i samverkan med barn- och ungdomshabiliteringen. I Halland och Örebro ska ungdomsmottagningar göras tillgängliga. I Västra Götaland har politiker träffat ungdomar med funktionshinder och haft en idédag om tillgängliga lekplatser.

De kommunala handikappråden behandlar framförallt frågor som rör tillgänglighet, stöd och service, skolfrågor samt fritids- och kulturverksamheter. I Svedala och Kalmar har det gjorts översyner av lekplatser, i Salem har man inventerat tillgängligheten inom förskola och skola, Haninge har sett över sim- och idrottshallarna och i Norrtälje har en daglig verksamhet för barn med autism diskuterats. I Kil har en elevundersökning om skolsituationen för elever med funktionshinder genomförts.
 
Barn och unga har enligt barnkonventionen möjlighet att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem. Beslutsfattare ska också ta hänsyn till åsikterna innan beslut fattas. Vartannat handikappråd inom landsting/regioner hade tagit in synpunkter från barn och unga i någon fråga, medan bara ett av fyra kommunala handikappråd hade gjort detsamma.

I Strängnäs finns ett ungdomsråd med representanter från alla gymnasieskolor. En av ungdomarna företräder särskilt de funktionshindrade och ska även ge dem stöd och hjälp. På sikt ska kommunen försöka få med en representant i ungdomsrådet med ett eget funktionshinder. När kommunens handikappråd sammanträder deltar även de funktionshindrades representant från kommunens ungdomsråd.

Handikappråden i Sverige måste ha ett tydligt barnperspektiv i sitt arbete. Vår rapport visar att det finns ett stort behov av att lyfta fram frågor som rör barn och unga med funktionshinder. Handikapprådens roll som bevakare och opinionsbildare för barns och ungas rättigheter behöver stärkas.

Barn och unga med funktionshinder har rätt att få ett ökat inflytande över sin vardag. Kommuner och landsting måste ge barn och ungdomar med funktionshinder ett direkt inflytande över verksamheter som de är berörda och beroende av.

Lena Nyberg
Barnombudsman