"Viktigt med gömda barns rätt till skolgång"

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, oktober 2005

När jag möter barn och vuxna märker jag att det är många som tror att Sverige är det enda landet, eller i alla fall ett bland få länder, som har en barnombudsman. Så är det inte längre. Sverige var, efter Norge, ett av de första länderna att inrätta en barnombudsman, men utvecklingen har gått snabbt. I dag finns det fler än 25 barnombudsmän i Europa. Några av dem arbetar på regional nivå och andra på nationell nivå. Alla bevakar barns rättigheter och har FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som utgångspunkt i sitt arbete.

För dessa barnombudsmän har det bildats ett nätverk, ENOC, som träffas minst en gång per år. I slutet av september hade nätverket sitt årliga möte, denna gång möttes vi i Warszawa. Vid mötet diskuterades bland annat asylsökande barns rätt till en bra vardag. Situationen för asylsökande barn ser mycket olika ut i olika länder. En sak har dock alla dessa barn gemensamt: De tillhör de mest utsatta barnen i det land de befinner sig i.

En pojke i 15-årsåldern med ursprung i Tjetjenien, som nu levde som flykting i Polen, beskrev hur han upplevde sin situation. Han beskrev sin längtan tillbaka till det land som han bara delvis kunde komma ihåg, eftersom han var liten när hans familj blev tvungen att ge sig av. Han berättade om den otrygghet han upplevde och om bristen på hjälp som han och hans familj upplevde i Polen. Många av oss som lyssnade hade svårt att hålla inne en tår, men till min stora förvåning fanns det vuxna som omedelbart tyckte att hans berättelse var en politisk provokation och som glömde barnperspektivet, för att i stället koncentrera sig på vuxnas maktspel.

Polen är ett land som inte är så långt borta och jag tror att pojken som deltog på ENOC:s möte delvis delar sina erfarenheter med flyktingbarn i Sverige, även om den materiella standarden är bättre och vissa rättigheter är tydligare här. Asylsökande och avvisningshotade barn tillhör naturligtvis de mest utsatta barnen, också i Sverige.

Det är med stor glädje vi nu kan konstatera att gömda barn ska få rätt till skolgång och att resurser har avsatts för att kommunerna ska kompenseras för detta. Det här är viktigt för de enskilda barn som lever under mycket otrygga förhållanden med föräldrar som, i sin rädsla för avvisning, kanske inte kan vara de trygga föräldrar som ett oroligt barn på flykt behöver. Men det är även viktigt för principen att barnkonventionens rättigheter gäller alla barn i Sverige. Inget barn får diskrimineras. Att inte ha rätten till utbildning är att bli utsatt för diskriminering.

Jag vet att det i många kommuner pågår diskussioner om hur man ska hantera de gömda barnens skolgång. I en del kommuner har det varit självklart att man erbjuder skolgång, i andra gör man det inte och i vissa kommuner eller stadsdelar får rektorerna göra som de själva anser är rätt. Klart är dock att det inte finns något förbud mot att erbjuda skolgång. Med den tydliga politiska ambition som nu finns att erbjuda gömda barn skolgång hoppas jag att inget mer barn kommer att nekas skolgång lokalt och att inget barn som finns i skolan ska tvingas lämna den. Förhoppningsvis är det kort tid kvar innan skolgång blir en rättighet för gömda barn i Sverige. Sedan gäller det att skapa en sådan trygghet att de gömda barnen och deras föräldrar vågar utnyttja den rätten. Men kan Norge så kan Sverige.

Lena Nyberg 
Barnombudsman