"Skolorna borde ha en nollvision när det gäller mobbning"

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, november 2005


Vid ett besök i en kommun för någon månad sedan fick jag förmånen att träffa några tonårsflickor. En av dem berättade för mig hur hon upplevt sina första sju år i skolan. Hon berättade att hon redan efter ett par veckor i skolan hade börjat bli retad av sina klasskamrater. Det blev snabbt värre och värre. Klasskamraterna hade retat henne för att hon var lite rund, inte hade så tuffa kläder och för att hon inte hade någon ”bästis”.

Flickans lärare ingrep inte och gjorde inga försök att stödja henne. Istället upplevde flickan att han gav henne färre och färre frågor och att han hoppade över henne när det skulle läsas högt i klassrummet. Läraren uttryckte ofta sitt missnöje med både hennes studieprestationer och hennes uppförande. Flickan kände sig osedd och rysligt ensam. Detta resulterade i att hon kände allt mer ångest när hon skulle gå till skolan och det var inte ovanligt att hon kräktes på morgonen innan hon gick.

När flickan började i sjunde klass fick hon kontakt med ett gäng äldre killar som drack alkohol, hade tuffa bilar och som inte hade något emot en ung tjej som ville bli sedd och accepterad. Hon blev bekräftad och sedd men det innebar också att hon drack alkohol, blev utnyttjad och gjorde ”dumma saker”, som hon själv beskrev det vid vårt möte. Hennes berättelse är hjärtskärande och man inser att de minnen hon bär med sig är något hon kommer att leva med resten av livet.

Tyvärr är hon inte ensam om den här situationen. Runt om i vårt land finns det barn som varje dag plågas av det faktum att de måste gå till skolan och ständigt möta dem som utsätter dem för kränkningar och mobbning. Jag har hört många barn som vittnar om besvikelse över att vuxna valt att inte se. Ofta beror det säkert på att de vuxna inte vet vad de ska göra för att förändra situationen. Man vet inte vad man ska ta sig till för att hjälpa det barn som är utsatt. Mobbning är, som vi alla vet, ett av de största vardagsproblemen för många barn och unga.

Vuxna måste alltid ha ett ansvar för att reagera och agera. Det borde vara en nollvision när det gäller mobbning i alla skolor. Ingen mobbning borde få förekomma i skolan. Det är en hög men nödvändig ambition om vi vill skapa goda förutsättningar för en bra arbetsmiljö för våra barn i skolan.

Därför är det glädjande att regeringen har kommit med ett förslag till ny lag som innebär ett förbud mot all form av diskriminering och kränkande behandling av barn i förskola och skola. De ansvariga för skolans verksamhet ska aktivt arbeta för att förebygga och förhindra mobbning. Om inte ansvariga följer lagens bestämmelser så kan barnet få skadestånd, om kränkningen inte är ”ringa”.

Detta är ett steg i rätt riktning. Det visar att det är vi vuxna som måste ta på oss ansvaret. Vi måste orka vara vuxna och agera när ett barn är utsatt. Det innebär naturligtvis att vi själva ska vara goda förebilder och inte bidra till fördomar eller utanförskap. Vi kan inte blunda för det som är jobbigt och svårt utan vi måste inse att det finns barn som lever med dagliga kränkningar. Nu får skolan ett tydligt ansvar och jag hoppas att det leder till att skolledningar runt om i vårt land tar detta på största allvar. Det handlar om att skapa en arbetsmiljö som är trygg och tillåtande. Barn och unga måste ha samma rätt till skydd mot diskriminering som vuxna har. Den nya lagen kan ge vuxna en chans att bevisa att de menar allvar med arbetet mot mobbning.

Lena Nyberg
Barnombudsman