"Barn som bevittnar våld är brottsoffer"


Införd i tidningen Brottsoffer


Barn som lever i familjer där det förekommer våld måste betraktas som brottsoffer när de bevittnar att ett syskon eller en förälder misshandlas. Samhället måste tydligare än i dag markera att det är ett brott att utsätta ett barn för den kränkning som det innebär att upplever att till exempel en familjemedlem utsätts för våld.

Vi behöver en lagstiftning som betraktar barnet som målsägande och inte enbart som vittne till brottet.  En skärpt lagstiftning är också viktig för att kunna förändra samhällets syn på barns utsatthet när det förekommer våld inom familjen. När barnaga förbjöds i Sverige 1979 förändrades attityden till barnaga på relativt kort tid. Man lyckades med hjälp av lagstiftning och breda informationssatsningar göra Sverige till ett föregångsland där föräldrar inte får slå sina barn.

Vi vet inte hur många barn som tvingas bevittna våld i sina hem. Nationellt råd för kvinnofrid har uppskattat att det rör sig om uppemot 190 000 barn årligen, men mörkertalet är stort. De här barnen finns inte i brottstatistiken så länge som de inte betraktas som brottsoffer enligt brottsbalken.

Nyligen kom Högsta Domstolen, HD, i en dom fram till att barn som bevittnat våld i hemmet inte kan betraktas som brottsoffer i straffrättslig mening. HD ansåg bland annat att det inte fanns stöd för någon sådan tolkning i lagens förarbeten eller i rådande praxis.

Vi anser att det behövs en lagändring så att samhället markerar att det är oacceptabelt att låta barn bevittna våld. Det måste bli möjligt för de här barnen att betraktas som brottsoffer i straffrättslig mening. Särskilt när vi vet att det finns en risk att barn som utsatts för våld i barndomen själva riskerar att utsätta andra människor för liknande brott. Vi vet också att barn som bevittnat våld i hemmet också många gånger själva har blivit utsatta för fysiskt våld.

Det krävs inte enbart en skärpt lagstiftning för att förbättra situationen för dessa barn. Nu behövs informationssatsningar till allmänheten och en förbättrad kunskap om problemen till anställda inom rättsväsendet, förskola, skola och inom socialtjänsten som möter barn som blivit utsatta för våld i hemmet. En samsyn och bättre samverkan är nödvändigt för att sätta in rätt stöd och upptäcka om brott begås i barnets hemmiljö.

De särskilda barnahus och barnkriscentrum som inrättats på flera håll i Sverige är goda exempel på hur olika yrkeskategorier samlas och samverkar kring barn i kris. De här barnen behöver bli lyssnade till och tagna på allvar! Vuxenvärlden utsätter dessa barn för upprepade kränkningar. Först låter vi dem bevittna våld i hemmet, sedan lyssnar vi inte på dem och därefter betraktar vi dem inte som brottsoffer. Barn som bevittnar våld måste ses som brottsoffer.

Lena Nyberg
Barnombudsman