"Inflytande över mer än luciatåget"

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, december 2005


Återigen har vi lagt ett år bakom oss och julen står inför dörren. Trots att det kallas för barnens högtid så kan jag konstatera att det som har med julen att göra inte alltid har ett barnperspektiv. Innan jul är många av oss vuxna mer stressade än någonsin.

Allt ska bli klart på jobbet, samtidigt som man kanske vill julstöka hemma, köpa julklappar, äta pepparkakor med vänner och ha julfest i skolan, på dagis och på jobbet. Det som är tänkt att vara en stund av lugn och ljus i vintermörkret har en tendens att bli ett långt maratonlopp för överambitiösa vuxna.

Själv har jag upplevt mitt sista luciatåg på dagis, i vart fall som förälder. Det är smärtsamt att inse att den tiden är förbi, för lucia på dagis har blivit en viktig förutsättning för mig att inse att nu är det verkligen jul. Dessutom tycker jag att luciatågen på dagis har ett starkt inslag av barnperspektiv. Alla som vill får vara med. Barnen väljer själva vad de vill vara. Ofta står där flera lucior, en massa tomtar och kanske någon pepparkaksgubbe eller pepparkaksgumma, men sällan finns det någon tärna eller stjärngosse. Alla får vara med och sjunga även om det inte alltid är njutbart för örat. Men vi stolta föräldrar står där med tårar i ögonen och njuter samtidigt som vi inser att nu är det jul.

Man skulle önska att en del av det som är så självklart i förskolan kunde finnas kvar när barnen blir äldre och börjar skolan. Föräldrarnas självklara närvaro när det händer saker för barnen borde kunna öka i skolan. Samspelet mellan föräldrar och de vuxna som träffar barnen hela dagarna i skolan skulle i många skolor kunna bli bättre. Utrymmet för barnen att själva välja vilken roll och uppgift man vill ta på sig i skolan skulle kunna öka. Även i skolan måste barnen själva kunna vara med och påverka i större utsträckning än de kan idag.
 
Föreningslivet har också anledning att fundera igenom hur man kan öka sitt barnperspektiv. Kan de barn som deltar aktivt i idrottsrörelsen eller andra föreningar verkligen påverka föreningarna eller är det mest vuxna som bestämmer över dem? Inte heller kan barn och unga alltid bestämma var de vill vara aktiva och vilken roll de ska ha i den verksamheten. I vår senaste rapport Drogfri tid kan vi se att en stor majoritet, 84 procent, av de ungdomar som svarat på vår enkät uppger att de inte haft möjlighet att föra fram sin åsikt om vad de vill göra på fritiden till dem som bestämmer.

Än en gång finns det anledning att fundera över varför vi vuxna tror att barn och unga ska stå ut med situationer som vi vuxna inte står ut med. Det är hög tid att fundera över hur vi kan låta barns inflytande gå lite längre än att få bestämma över om de ska vara tomte eller lucia.
 
God jul och gott nytt år!

Lena Nyberg
Barnombudsman