Barn oroliga för mobbning

Barn och unga oroar sig för en mängd saker i sin omvärld. Nästan var tredje flicka ovh var femte pojke oroar sig för mobbning. De yngre är mer rädda än de äldre och flickor mer rädda än pojkar.

Införd i: SCB:s tidning Välfärd Nr 2 2005

Barnombudsmannens undersökning Rätten att komma till tals får barn bland annat svara på frågor om vad de är rädda för. Det är vanligt att barnen och ungdomarna är rädda för naturkatastrofer, krig och svåra smittsamma sjukdomar. Rädslan för krig är starkare än rädslan för naturkatastrofer och svåra smittsamma sjukdomar. Sådana känslor påverkas naturligtvis av världsläget och rapporteringen från oroshärdar och om katastrofer och epidemier. Datainsamlingen till denna undersökning gjordes i november 2002.

Var tredje flicka orolig för mobbning
Nästan vart femte barn i åldrarna 7 till 15 år är rädd för våld i vardagen. Ungefär 20 procent av flickorna är rädda för att bli slagna av jämnåriga, jämfört med 14 procent av pojkarna.

I artikeln här intill kan vi läsa att drygt 60 procent av alla föräldrar oroar sig för att deras barn ska utsättas för mobbning. Oron hos barnen själva är inte lika stor. Nästan var tredje flicka och var femte pojke är rädd för mobb-ning. Inte heller för sprit och droger oroar sig barnen lika mycket som föräld-rarna gör. Här ligger dock barnens och föräldrarnas svar närmare varandra. Ungefär var tredje flicka och drygt var ?ärde pojke är rädd för knark och sprit. Fyra av tio föräldrar oroar sig för att barnen ska hamna i missbrukarkretsar.

Ålder och bakgrund spelar roll för hur mycket man oroar sig – de yngsta är oroliga i större utsträckning än de äldre och barn med utländsk bakgrund är mer oroliga än de med svensk bakgrund. Flickor känner mer rädsla än vad pojkar gör.

Medfödda rädslor?
Forskning visar att det är vanligt bland barn att känna rädsla för olika ting. Vissa rädslor verkar vara medfödda och andra förvärvade. Barns rädslor följer åldersutvecklingen mer eller mindre tyd-ligt. Samtida forskning visar att rädslor påverkar och besvärar barn mer än man tidigare trott.

Resultaten från Rätten att komma till tals stämmer med tidigare redovisad forskning så till vida att flickor är mer rädda än pojkar och yngre barn är mer rädda än äldre barn och ungdomar. Att resultaten i undersökningen visar på skillnader i graden av rädsla beroende på barnens bakgrund och boendeförhållanden pekar dock på att även upp-växtmiljöerna påverkar barnen och de unga i dessa avseenden. Allt är således inte bundet till barns utveckling i de aktuella åldrarna. Barn som har utländsk bakgrund och som går i en skola i ett invandrartätt område är mest oroliga av alla för yttre hot. Dessa barn är också mest oroliga för våld och olyckor i närmiljön. Oron eller otryggheten och rädslan för våld i bostadsområdet kan ses som en av boendesegregationens effekter på vardagen för vissa grupper av barn och unga.

Upplevelsen av otrygghet är inte nödvändigtvis förknippad med otäcka självupplevda händelser. Känslan av otrygghet kan komma från händelser som någon man känner varit utsatt för eller något man hört talas om. Oavsett om denna känsla bottnar i självupplevda händelser eller inte, så kan rädsla och oro hos barn och deras föräldrar leda till att barnens rörelsefrihet och möjligheter att utforska sitt grannskap på egen hand begränsas. Att inte tryggt kunna utforska sin närmiljö är också negativt för barns och ungas utveckling.

Lena Nyberg
Barnombudsman