"Våld mot barn kan aldrig accepteras"

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, februari 2006

Sverige var ett av de länder som först förbjöd barnaga. Redan 1958 förbjöds aga i skolan och 1979 fick vi ett mycket tydligt förbud mot fysisk bestraffning av barn i familjen. Det senare förbudet kombinerades med en omfattande informationskampanj och attityden till barnaga förändrades ganska snabbt. Många länder har gått i Sveriges fotspår och idag inför allt fler länder liknande förbud.

Trots detta kan vi inte känna oss nöjda i Sverige. Under senare tid kan vi konstatera att antalet anmälda våldsbrott mot barn har ökat i stor omfattning. Ingen vet säkert om det är fler brott som begås mot barn eller om det är medvetenheten om våld mot barn som har ökat och att det därmed är fler brott som anmäls.

Vid ett antal möten under hösten träffade jag flera olika yrkesgrupper som vittnade om att våld mot barn är ett stort problem. Det var både personal inom sjukvården och inom rättsväsendet. En liknade signal fick vi även i en undersökning som vi gjorde 2003 där vi frågade barn i åldern 8-15 år om de var rädda för att bli slagna hemma. Det visade sig att hela 19 procent var rädda för att bli slagna. I den undersökningen framgick det inte klart om det var föräldrar man var rädd skulle slå eller om det var syskon. Under alla omständigheter är det allvarligt för ett barn att behöva vara rädd för våld.

Dessvärre har vi inte några färska större studier om hur vanligt det är med våld mot barn. Det är hög tid att det görs en ordentlig undersökning för att ta reda på hur det ser ut. Den senaste större undersökningen från 2000 visade att 8 procent av föräldrarna hade använt fysisk bestraffning. Vilket var mycket lägre än vid undersökningen som gjordes 20 år tidigare, men fortfarande är det en på tok för stor andel föräldrar som agar.

Under senare år har det förts en tydlig kamp mot mäns våld mot kvinnor. Det har varit bra och ökat medvetenheten hos alla i samhället att våld mot kvinnor inte är acceptabelt och att alla bär ett ansvar för att reagera och agera. Nu behöver vi på samma sätt sätta vuxnas våld mot barn i fokus. Det behövs ett ”Operation barnfrid” för att tydliggöra att våld fortfarande används mot barn.

Visst är vi vuxna ofta medvetna om att man inte får slå barn, men det sker ändå och vi är ofta rätt fega och vill inte lägga oss i. Det är ett stort steg att anmäla någon för att man tror att den brukar våld mot sitt barn, men samtidigt är det naturligtvis en fullständigt självklar rättighet för ett barn att slippa bli utsatt för våld. Barn som utsätts för våld har dessutom större benägenhet att utöva våld i ett senare skede.

Våld kan aldrig accepteras. Men inget kan vara mer angeläget än att stoppa våld som används av en vuxen person mot ett barn.

Lena Nyberg
Barnombudsman