Barnombudsmannen: “Utsatta barn uppmärksammas inte”

Barn och unga har det generellt sett bra i Sverige, men mycket arbete återstår innan rättigheterna i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, blir verklighet för alla barn.

Införd på: Politkerbloggen.se

FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att vara ett land med stora skillnader mellan barns och ungas levnadsförhållanden. I sin fjärde rapport till barnrättskommittén, som nyligen skickades, redovisar regeringen vad som har gjorts för att stärka barns och ungas rättigheter de senaste fem åren. Men det finns ingen redogörelse för vad som har gjorts för att utjämna skillnaderna i levnadsförhållandena. Regeringen tar inte heller upp vad de insatser och förändringar som har gjorts har betytt i praktiken, i barns och ungas vardag.

Det är positivt att regeringen har tagit den ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdomar på allvar. De extra anslag som avsatts för att stärka kvaliteten och tillgängligheten inom barnpsykiatrin är också välkomna. Men den förebyggande skolhälsovården och tidiga insatser nämns inte.

Skollagen håller på att omarbetas inom regeringskansliet och Barnombudsmannen hoppas att det leder till att skolhälsovården kommer att förstärkas. Den nya lagen bör innehålla nationella minimikriterier för skolhälsovården och omfatta skolläkare, skolsköterska, skolkurator och skolpsykolog. I dag är det upp till kommunerna och de enskilda skolorna att erbjuda skolkurator eller skolpsykolog. Det är även viktigt att elever som har behov av specialpedagoger får tillgång till dessa.

Barn som lever i utsatta miljöer, som barn till missbrukare eller barn till psykiskt sjuka, uppmärksammas inte tillräckligt i Sverige. Barn med funktionshinder är en annan grupp som hade behövt uppmärksammas mer. Det är alldeles för stora skillnader i hur dessa barn blir bemötta och får sina rättigheter tillgodosedda. Segregationen bland barn och ungdomar är utbredd och regeringen visar inte tydligt vad som kan och bör göras för att motverka detta.

Hösten 2006 presenterade FN en världsomspännande studie om våld mot barn. Syftet är att stoppa vuxnas våld mot barn. Inget våld mot barn är acceptabelt. Länderna bör upprätta nationella strategier med realistiska och tidsbestämda mål för att förebygga och reagera mot våld mot barn.

I Sverige är barnaga förbjudet sedan 1979. Men det finns en rad tecken på att barnmisshandel i uppfostringssyfte fortfarande förekommer. Barnkonventionen kräver att alla stater som ratificerat konventionen gör allt för att skydda barn mot alla former av våld. FN:s barnrättskommitté markerar särskilt att bekämpning av barnaga i första hand handlar om ett förebyggande arbete, som att påverka attityder, betona barns rätt till skydd och ta fram goda exempel på barnuppfostran.

I maj 2006 föreslog Barnombudsmannen i en skrivelse att regeringen skulle starta en landsomfattande satsning som vi valde att kalla Operation barnfrid. Den skulle bland annat innehålla en kartläggning och en informationskampanj mot barnaga och våld mot barn. Sedan dess har stiftelsen Allmänna barnhuset uppdraget att kartlägga förekomsten av och attityden till barnaga. Det blir den första statistiska kartläggningen på många år och presenteras senare i oktober. Vi är övertygade om att den undersökningen kommer visa på behovet av Operation barnfrid.

Behandlingen av barn som ska avvisas från Sverige och hålls gömda har kritiserats av barnrättskommittén. I dag har de gömda barnen fått tillgång till hälso- och sjukvård, men har fortfarande inte rätt till utbildning, förskola eller skolbarnsomsorg som andra barn. Ett förslag som skulle ge gömda barn rätt till utbildning har presenterats, men lär inte leda till någon större förbättring. Barnen ges enligt förslaget rätt till utbildning men skulle ha svårt att utkräva sin rätt eftersom polisen även i fortsättningen skulle kunna ha möjlighet att hämta barn i skolan i samband med att de och deras familj ska avvisas.

Barnrättskommittén har kritiserat Sverige för att barnkonventionen fortfarande är ganska okänd bland barn och unga. De flesta elever känner inte till konventionen. När Barnombudsmannen tillfrågade drygt 1 000 elever mellan årskurs 4 i grundskolan och år 3 i gymnasiet om de hört talas om barnkonventionen, svarade enbart 28 procent ja på frågan. Särskilt barn i utsatta miljöer behöver kunskap om vilka rättigheter de har och vart de kan vända sig för att få hjälp. De känner generellt sett inte till sina rättigheter. Den som inte känner till vad hon eller han har rätt att kräva riskerar att bli beroende av välvilliga vuxna.

Lena Nyberg, barnombudsman

Fakta:
Alla stater som har ratificerat barnkonventionen ska vart femte år rapportera till FN:s barnrättskommitté i Genève. Rapporterna ska innehålla fakta om vad länderna gör för att leva upp till barnkonventionens krav. När rapporten är lämnad sammanträder kommittén. Därefter ställer den frågor till regeringen, barnombudsmannen och till en rad frivilligorganisationer. Kommittén lämnar sedan sina sammanfattande slutsatser om landets arbete med konventionen och kommer med positiv och negativ kritik samt rekommendationer på olika områden.