Brott en del av ungas vardag

Vuxna är ofta oroliga över hur deras barns vardag ser ut. Föräldrar, lärare och andra runt barnen diskuterar vad som kan göras för att öka tryggheten och minska brotten som förekommer. För att skapa ett tryggare samhälle behöver vi arbeta tillsammans med barn och unga. Det är bara de som vet hur det är att vara ung i dag. De senaste veckornas tragiska våldshändelser vittnar om situationer som vuxna inte alltid är tillräckligt medvetna om eller kanske inte ens vill se.

Införd i: Göteborgs-Posten

De flesta tonåringar kommer i kontakt med någon form av brottslighet. Det visar barnombudsmannens rapport Vem kan man lita på? Barn och unga berättar om brott. Många har utsatts för någon typ av brottslig handling. Allra vanligast är att de blivit bestulna.
 
Det finns stora skillnader mellan olika grupper av barn och ungdomar. Ju äldre de är, desto fler har erfarenhet av brottsliga handlingar. Pojkar utsätts för mer våld, som slag och sparkar, än flickor. Flickor har å
andra sidan blivit bestulna i något högre grad än pojkar. Med åldern blir det vanligare att man befinner sig i miljöer där stölder, klotter eller misshandel förekommer. I takt med att allt färre vuxna finns kring barnen ökar också brottsligheten kring barnen.

Hur kan den utvecklingen stoppas? Eleverna anser att lösningen består i hjälp och stöd från vuxna och då är föräldrarna de viktigaste personerna av alla.

Vem kan man lita på? bygger på enkätsvar från drygt 1 000 elever i barnombudsmannens kontaktklasser från mellanstadiets årskurs fyra till årskurs tre i gymnasiet. Ungefär lika många flickor som pojkar har besvarat enkäten, majoriteten av de svarande gick på högstadiet och i gymnasiet.

Nästan alla känner sig trygga hemma, tre av fyra känner sig trygga i skolan och nästan lika många gör det på väg till och från skolan, på rasterna och där de bor. Men det innebär att en av fem elever i undersökningen inte upplever trygghet i skolan. Nästan en av tre elever i känner inte trygghet på rasterna.

Det är oroande siffror som vi även sett i vår tidigare undersökning Hur kul är det på en skala?
Vi har inte frågat om barnen och ungdomarna själva har begått brott utan om de känner någon som har gjort det. Vi har också ställt frågor om vilka åsikter de har om brott och om vad som är acceptabelt att göra.
Närmare 70 procent känner någon under 18 år som har utsatts för brott som hot, våld, mobbning, stöld eller skadegörelse. De som känner många som har utsatts för brott känner ofta många som har begått brott.
Ungdomar som svarar detta har också själva utsatts för brott i högre utsträckning än andra. Den som rör sig i miljöer där brott förekommer riskerar i högre utsträckning än andra att komma i kontakt med brottsliga handlingar.

Varannan elev känner någon under 18 år som tagit något i en affär, slagit någon eller klottrat. Cirka 40 procent känner någon som hotat någon eller burit kniv.

Hur ser barn och ungdomar på det som vuxna betraktar som brott? Att klottra visar sig generellt sett vara mest accepterat. Nästan var femte elev tycker att det är okej att en kompis klottrar. Något fler pojkar än flickor tycker att det är okej. Toleransen mot klotter är också större i högstadiet och gymnasiet än bland yngre elever. Attityden till klotter är ungefär densamma i storstadskommuner som på mindre orter.

På frågan "Skulle någon av dina kompisar tycka att det är okej om du gör detta?"svarar två av fem att de tror att kompisarna skulle tycka att det är okej om de klottrar, stjäl, bär kniv eller slår någon.
Cirka 60 procent av eleverna har blivit bestulna, fått någonting förstört, blivit hotade, slagna, sparkade eller jagade. Betydligt fler pojkar än flickor har blivit slagna eller sparkade.

Vuxna är viktiga och föräldrar är de viktigaste förebilderna, framgår av elevernas svar. Det är vuxna som förväntas vägleda sina barn i vad som är rätt och fel. Om fler föräldrar skulle bry sig så skulle problemen minska, tror eleverna. En flicka efterlyser "uppfostringsskola för föräldrar om hur man tar hand om sina barn". Barnen anser att föräldrarna har del i hur deras barn beter sig. Vuxna ska också ge stöd och hjälp till den som får problem. Vuxna ska finnas i närheten om det händer något.

Men vem kan barnen lita på när något inträffar? Bara var femte elev svarar att vuxna brukar reagera när de ser ett brott begås, medan 62 procent svarar att en del men inte alla vuxna skulle reagera. Om vuxna inte agerar, hur påverkar det barns och ungdomars uppfattning om vad som är rätt eller fel? Hur påverkas barns och ungas syn på hur de ska bete sig och deras känsla av trygghet?

De ungdomar som har anmält ett brott är alltför ofta missnöjda med hur polisen bemött och hanterat deras ärende. De tycker att polisen är dålig på att återkoppla vad som hänt med deras ärende och har inte fått någon förklaring till varför ärendet lagts ned. Det bemötande barnet får när de anmäler ett brott är viktigt för barnet och för att de verkligen ska berätta om vad som hänt. Eftersom polisen ofta är barnets första kontakt med rättsväsendet är det viktigt att han eller hon får förtroende för polisen.

Eleverna har egna förslag och lösningar till hur brott kan förhindras. De saknar information om konsekvenserna av en brottslig handling. De vill veta mer om hur rättsväsendet fungerar. Det tycker också att det är viktigt för den som begått ett brott att få möta brottsoffret för att verkligen kunna förstå hur handlingen kan ha skadat en annan människa psykiskt och fysiskt.

Tillgången till alkohol och droger är stor bland ungdomar och i stort sett alla tonåringar vet hur de kan få tag i alkohol och droger. Polisen och andra berörda myndigheter måste få tydliga uppdrag att bekämpa langningen till minderåriga eftersom alkohol och droger ligger bakom en stor del av ungdomsbrottsligheten.
Vuxna som langar till minderåriga är ett stort problem som måste tas på större allvar. Ungdomarna tror att fler insatser från polisen kan stävja langningen. Vuxnas attityder till alkoholen betyder också mycket i det förebyggande arbetet, svarar de.

Arbetet med att stoppa brott och att stödja både unga förövare och brottsoffer i deras utsatta situationer måste äga rum på samhällets alla nivåer och engagera föräldrar, för-eningsliv, skola, socialtjänst och polis.

Det viktigaste är att alla barn och ungdomar känner att de kan påverka sina liv. Långsiktigt handlar det inte bara om att ändra beteenden och attityder till våld och andra brott. Genom att lyssna till och fråga barn och ungdomar har vi större möjlighet att göra insatser som stämmer mer med deras egna erfarenheter.

Det är dags att bättre ta tillvara barns och ungdomars kunskaper. De har ofta de bästa lösningarna. Men det är vuxnas ansvar att skapa förutsättningar för en tryggare vardag.

Lena Nyberg
barnombudsman