Barnombudsmannen glömmer inte leken!

I en debattartikel publicerad i tidningen Fritid & Park i Sverige oroar sig Nic Nilsson från IPA Barns rätt till lek, över att Barnombudsmannen inte nämner barns rätt till lek i skriften ”Barns och ungas rätt till kultur”. Han frågar sig också varför så inte sker och antar att vi medvetet utesluter leken. Inget kunde vara felaktigare. Rätten till lek och utveckling för varje barn är tydlig i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barnkonventionen är grunden för allt arbete som myndigheten Barnombudsmannen bedriver.

Införd i: Fritid och Park i Sverige nummer 5 2007

IPA utför ett mycket viktigt arbete genom att lyfta fram vikten av lek som en rättighet enligt barnkonventionen. Vi har under det gångna året uppmärksammat leken, bland annat genom ett samarbete med Riksutställningar och Statens kulturråd inom ramarna för utställningen LEK! – en allvarlig utställning, på turné i Sverige. Målsättningen för utställningen och barnombudsmannens engagemang är att visa hur viktigt det är att låta barn vara barn, att låta barndomstiden innehålla massor av lek i olika former och sammanhang. Genom leken utvecklar barnet sin kreativitet och får möjlighet att uttrycka och bearbeta känslor och tankar. Vi anser att leken har en stor och viktig betydelse för barns utveckling under hela uppväxten och är glada över att kunna bidra till utställningens genomförande.

I Barnombudsmannens årsrapport till regeringen Klara, färdiga, gå uppmärksammar vi också leken. I vår undersökning med svar från drygt 700 barn runt om i Sverige berättar de bland annat om vilka favoritlekar de hade som små och vad de tyckte var roligast i förskolan. Det framgår tydligt att leken var ett av de viktigaste inslagen när de såg tillbaka på sin tid på förskolan.

Barnombudsmannen har arbetat fram skriften ”Barns och ungas rätt till kultur” tillsammans med Statens kulturråd. Skriften har väckt Nic Nilsson och IPA:s intresse. Vi vill därför passa på att klargöra några saker kring skriften.
Varför har vi inte nämnt ordet lek? undrar Nic Nilsson. Svaret är att den här skriften inte har syftet att lyfta fram och bedöma vikten av olika kulturyttringar. Den vänder sig till beslutsfattare på alla nivåer inom kulturområdet. Vårt budskap är att varje enskilt barn har rätt till kultur, enligt barnkonventionen. Den diskuterar inte vad som är kultur eller inte kultur. Tanken är att framhålla det viktiga: att skapa förutsättningar för kultur av, med och för barn.
Skriften är inriktad på konstformer som dans, teater och musik. Det beror på att det är kring dessa konstformer som det offentliga utbudet av kultur för barn och ungdomar är uppbyggt. Det är viktigt att tidigt i livet få möjlighet att i olika former skapa och gestalta, att uttrycka och förstå sina erfarenheter och sin omvärld. Detta ställer krav på pedagogisk kompetens bland anställda inom de kulturinstitutioner som förvaltar och utvecklar konstformer.

I vår rapport ”Konst, hur man lever å lite annat” konstaterar vi att barn och unga själva inte alltid definierar kultur på samma sätt som vuxna representanter för det offentliga kulturlivet.
Barn och unga gör exempelvis ingen egentlig skillnad mellan ”lek” och ”kultur”. Vi anser att deras idéer och åsikter om vad som är kultur bättre måste tas tillvara inom de institutioner som ansvarar för att barn ska få tillgång till kultur. Barn kan inte sägas ha en skyldighet att ägna sig åt kultur för kulturens egen skull. Kultur är en rättighet, ingen skyldighet.

Ingen konstform eller kulturyttring är viktigare än någon annan. Vi menar att barns och ungas egna åsikter måste få större genomslag när det kommer till vilka konstformer och kulturyttringar som skall prioriteras i budget och verksamhetsplanering.
Barn och unga bör i mycket högre utsträckning än i dag ha möjlighet att komma till tals när beslut fattas om kultur. Vi måste gå från ord till handling.

Lena Nyberg,
barnombudsman