Lena Nyberg: Regeringen måste stoppa våldet mot barn med funktionsnedsättningar

Det är alarmerande att rapport efter rapport visar att barn med funktionsnedsättningar i högre grad än andra barn utsätts för kränkningar och våld. De barn som borde skyddas är de mest utsatta. Vi måste med krafttag ändra på detta.


Införd på: Föräldrakraft och Sociala Nätet


Barn med funktionsnedsättningar har samma rättigheter som alla andra barn. Det finns även en rad områden där barn dagligen diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning. Det kan gälla i familjen, i trafiken, i skolan eller på fritiden.

Barn med funktionsnedsättningar är mer utsatta och sårbara än andra barn. Det visar flera aktuella undersökningar. Vi ser inga tillräckliga tecken på att attityden i samhället till dessa barn radikalt har förbättrats.

I vår årsrapport Många syns inte men finns ändå (2001) framkom att barn med funktionsnedsättningar utsätts för mobbning och våld i större utsträckning än andra barn. Barn med osynliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper större risk att behandlas negativt och mobbas, både hemma och i skolan.

Vår undersökning Vem kan man lita på? (2007) visar att barn med funktionsnedsättningar känner sig mindre trygga än andra i skolan, i sitt bostadsområde, på väg till och från skolan och när de åker buss eller tåg.

Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar uppger oftare än andra att de har blivit hotade, slagna, jagade och instängda mot sin vilja. Flickor är i en särskilt utsatt situation om de har ett rörelsehinder och/eller en utvecklingsstörning. En undersökning av utredningsinstitutet Handu om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning visar att en tredjedel av kvinnorna uppgav att de hade blivit slagna innan de fyllt 15 år, var femte att de hade tvingats till sex innan de fyllt 15 år.

Även Allmänna Barnhusets nyligen publicerade rapport Våld mot barn 2006-2007 visar att elever med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom är mer utsatta för kroppslig bestraffning än andra barn. Särskilt utsatta tycks elever vara som vet att de har diagnosen ADHD, psykiska problem, ett rörelsehinder eller är överviktiga. De som har en funktionsnedsättning hade i högre utsträckning än andra barn blivit slagna i hemmet.

Det är inte försvarbart att detta får fortsätta år efter år. Attityden till barn med funktionshinder har inte förbättrats i den utsträckning som vi hade hoppats på. 

Att ha en funktionsnedsättning innebär inte att man per automatik är utsatt och sårbar. Barn med funktionsnedsättningar är i första hand barn och ska naturligtvis inte generellt betraktas som en svag grupp. Men det vore att svika barnen att inte koppla ihop att en funktionsnedsättning ökar utsattheten för de barn som har en tuffare livssituation än andra.

Vi måste alla bli mer uppmärksamma på att barn med funktionsnedsättningar kan behöva mer skydd än andra samtidigt som de har rätt att vara inkluderade i samhället precis som alla andra.

Många barn med funktionshinder är beroende av andra för att få en bra vardagstillvaro. Föräldrar är en viktig grupp, men även personliga assistenter, ledsagare och färdtjänstpersonal som dagligen är nära många barn. Dessa vuxna ska ge barnens trygghet och tillit.

Redan 2001 föreslog vi för regeringen att lagen om registerkontroll borde utvidgas till att omfatta personer som arbetar som personliga assistenter, ledsagare, kontaktpersoner enligt Lagen om särskilt stöd och service (LSS) samt förare inom taxi och färdtjänst. Hittills har vårt förslag inte blivit verklighet.

Vi anser att arbetet med att förebygga att barn och unga utsätts för våld och kränkningar måste ske med fler insatser än registerkontroll. Men först och främst handlar det om att erkänna att problemet med att barnens utsatthet och sårbarhet existerar.

De europeiska barnombudsmännens nätverk Enoc har i höst gemensamt bestämt sig för att uppmärksamma och stärka rättigheterna för barn med funktionsnedsättningar. De europeiska barnombudsmännen har antagit en rad generella principer med krav riktade till regeringarna i de drygt 20 länder som har barnombudsmän i Europa. Regeringarna bör:

  • Öka medvetenheten och kunskapen om funktionsnedsättningar.
  • Ge barn ökat inflytande över beslut som rör dem själva.
  • Verka för att barn med funktionsnedsättningar inkluderas i alla verksamheter.
  • Förbättra kvaliteten inom institutioner där barn vistas.
  • Öka stödet till familjer och syskon.
  • Verka för bättre fysisk tillgänglighet.

Sverige borde vara ett föregångsland genom att ännu bättre än i dag vidta kraftfulla åtgärder för att skydda barn med funktionsnedsättningar mot alla former av psykiskt och fysiskt våld. Vi har kunskap om att alltför många barn och ungdomar med funktionshinder diskrimineras, mobbas, utsätts för kränkningar och våld i vårt samhälle. Vi måste sätta stopp för detta nu.

Lena Nyberg
Barnombudsman