Var tredje kommun trotsar barnkonventionen

22 procent av Sveriges kommuner har ännu inte fattat något beslut om att arbeta utifrån FN:s konvention barnets rättigheter, barnkonventionen. 33 procent av kommunerna följer inte alls upp något arbete med barnkonventionen. Det visar vår färska sammanställning baserad på en enkätundersökning till Sveriges kommuner. Barnperspektivet ska genomsyra alla verksamheter som på något sätt, direkt eller indirekt, berör barn, men ändå brister alltså minst en tredjedel av kommunerna rejält i sin uppföljning.

En stor majoritet, 91 procent, av kommunerna säger att de använder sig av minst en metod för att ge barn och unga inflytande. Ändå har barn och unga i 45 procent av dessa kommuner inget eller nästan inget inflytande över socialtjänstens individ- och familjeomsorg. I 28 procent har barnen lite eller mycket litet inflytande över skolan. Och i 81 procent av kommunerna har barn och unga litet, mycket litet eller inget inflytande alls över samhällsplaneringen.

I fyra kommuner av fem har alltså barn och unga lite eller inget inflytande över till exempel utformandet av kommunikationer och annan stadsplanering, trots att de är beroende av trygghet och säkerhet och har rätt till en stimulerande fritid. Dessutom visar vår nya enkät till kommunernas handikappråd att 31 procent av råden inte har behandlat barnfrågor över huvud taget! Det är oroande.

Barnperspektivet ska finnas med i alla beslut som berör barn och unga. Och barn har inte bara rätten att bli hörda. Vi vet att beslut som fattas efter att barn och unga fått ge sina synpunkter ofta blir bättre och resultatet mer effektivt. Men barns och ungas synpunkter verkar inte vara tillräckligt viktiga i den kommunala verksamheten.

Barns vardag påverkas mycket av de beslut som fattas i Sveriges kommuner. Barn tillbringar stora delar av sin tid i förskola och skola. Fritidsaktiviteter, kommunikationer, socialt skydd och bostadsplanering är andra viktiga verksamheter i barns och ungas vardag som kommunerna ansvarar för.

För personer med funktionsnedsättningar är de kommunala handikappråden viktiga för att skapa bra vardagsvillkor. Redan 2004 gjorde Barnombudsmannen en enkätundersökning för att få en bild av i vilken utsträckning handikappråden bevakar barns och ungas rättigheter. Resultatet var då nedslående. Tyvärr visar Barnombudsmannens nya undersökning att det inte skett någon nämnvärd förbättring.

Fortfarande brister barnperspektivet i de kommunala handikappråden. 90 procent av råden har någon form av instruktion eller reglemente. Men bara 15 procent av dessa tar särskilt upp barn och unga med funktionsnedsättningar. De frågor som är viktiga för barn och unga riskerar alltså att aldrig komma upp på rådens dagordning. Det innebär naturligtvis att de får en lägre prioritet i det kommunala arbetet. Det behövs en radikal förbättring av handikapprådens barnperspektiv för att säkra de behov och de rättigheter som barn och unga med funktionsnedsättningar har.

Barn och ungdomar med funktionsnedsättningar får inte alltid sina behov tillgodosedda. Det kan vara barn som inte kan delta i skolundervisning för att tillgängligheten är dålig eller för att personalen inte vet hur barnet ska bemötas. Barn med funktionsnedsättningar har ofta mindre möjlighet att delta i fritidsaktiviteter och lovverksamhet än andra barn. Barn med funktionsnedsättningar är helt enkelt inte delaktiga på lika villkor.

I handikappråden sitter representanter från handikapporganisationer. RBU och FUB är de organisationer som i första hand representerar barns och ungas intressen. I bara 21 procent av råden finns RBU representerat. FUB finns i 63 procent av råden. RBU:s och FUB:s medlemmar har vitt skilda behov, som bör vägas in i handikapprådens arbete. Därför är det viktigt att olika organisationer som företräder barn och unga finns representerade i de flesta handikappråd. Annars kan kommunen arrangera ett annat forum där barn och ungdomar med funktionsnedsättningar får komma till tals.

I Sverige har vi alltid trott att vi är ett föregångsland när det gäller barnkonventionen. Men det finns mycket kvar att göra. Barnens arbetsmiljö i skolan är sällan lika bra som vuxnas arbetsmiljö, barnperspektivet glöms ofta bort i planeringen av bostadsområden och undersökningar visar att barn på institution allt för sällan får komma till tals i frågor om sin situation.

Enligt barnkonventionen ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Ett sätt att synliggöra barnets bästa är att analysera konsekvenserna för barn och unga inför varje beslut. Våra undersökningar visar att bara drygt hälften av de svenska kommunerna har fattat beslut om att göra så kallade barnkonsekvensanalyser. Och det är bara en tredjedel som på något sätt arbetar systematiskt med sådana analyser.
De kommuner som avsätter personella resurser för att driva på arbetet med barnkonventionen nämner i högre grad än andra kommuner barnkonventionen i sina styrdokument. Kommuner med personal avsatt för arbete med barnkonventionen skapar fler aktiviteter för att genomföra arbetet med konventionen. I dessa kommuner bedrivs också ett utvecklingsarbete för att låta barn och unga komma till tals. Dessutom arrangeras fler utbildningar om barnkonventionen i dessa kommuner än i övriga kommuner. Ändå har bara 28 procent av kommunerna personal avsatt för att driva på arbetet med barnkonventionen.

Det sker en del positivt i många kommuners arbete med barns och ungas inflytande. Två tredjedelar av kommunerna har uppgett att det finns ett övergripande beslut i frågan. Nästan lika många har i styrdokument angett att de ska utveckla barns och ungas möjligheter till inflytande. I många kommuner pågår också ett utvecklingsarbete. Ändå går inte utvecklingen framåt tillräckligt fort.

När barnkonventionens intentioner blir väl förankrade på central nivå i kommunerna, det systematiskt tillsätts resurser och barn och unga får inflytande i frågor som rör dem, så blir arbetet med barnperspektivet mer hållbart. Chansen, både på kort och lång sikt, att få ett bättre resultat och bättre förutsättningar för alla barn och ungdomar i det svenska samhället blir då också betydligt högre. Därför är det nödvändigt att alla svenska kommuner, inte bara 78 procent av dem, snarast fattar strategiska beslut om att arbeta med barnkonventionen.
Kommuner spelar en avgörande roll för hur barn och unga har det i sin vardag. Förutsättningarna för att de ska lyckas i arbetet med barnperspektivet finns. Men tempot och ambitionen måste höjas.

Lena Nyberg
Barnombudsman