Skolan inte tillräckligt kompetent

Införd i Uppsala nya tidning.

För att uppnå en likvärdig skola för alla måste utbildningen möta varje enskild elevs behov. Och det går bara om det finns god kompetens hos alla vuxna i skolan. Det gör det inte i dag, skriver Lena Nyberg.

Det spelar ingen roll hur många åtgärder som görs i skolan om inte lärarnas kompetens är god. Det spelar ingen roll att betyg sätts om inte undervisningen följs upp och utvärderas regelbundet. Och det spelar ingen roll hur skollagen är formulerad om ele­ver som mår dåligt ändå inte får den hjälp och det stöd de behöver.

De senaste åren har det föreslagits en rad förändringar som antas höja måluppfyllelsen i skolan. Det handlar till exempel om betygsliknande skriftliga omdömen i lägre åldrar och lärarlegitimation.

Men oavsett vilka åtgärder som görs är det lärarnas kompetens och den ömsesidiga respekten mellan lärare och elever som avgör om eleverna utvecklas i skolan.

I förlängningen är det den samlade kompetensen, engagemanget och sociala förmågan hos alla vuxna i skolan som är helt avgörande för att ele­ver ska bli motiverade att engagera sig i utbildningen.

För en tid sedan svarade Barnombudsmannen på betänkandet Legitimation och skärpta behörighetsregler (SOU 2008:52). Utredningen föreslår att lärarlegitimationer ska införas, för att säkerställa en ökad kvalitet i skolan. En legitimation kan vara ett steg på vägen. Men det räcker inte. Den säkerställer inte barns rätt till en utvecklande och likvärdig skolgång. Dessutom är den inte svaret på frågan om hur lärarnas kompetens ska höjas generellt. Många lärare är väldigt skickliga, men alla, både de nyutexaminerade och de som varit i yrket länge har behov av att öka kompetensen regelbundet. Att vara bra under lång tid kräver ständig kompetensutveckling.

Att vara en kompetent lärare handlar inte bara om faktakunskap. Det handlar också om pedagogisk förmåga, socialt engagemang, möjligheten att entusiasmera och att förmedla kunskap. Kort och gott, det handlar om kompetensen, engagemanget och personligheten hos den enskilda läraren.

För att säkerställa att de studenter som tas in på lärarutbildningarna har vad som krävs för att bli bra lärare räcker det inte med betygsintagning. Det behövs också ett lämplighetstest. För inte ens en lärarhögskola kan lära ut personlig lämplighet. Och en lärarlegitimation baserad på teoretisk faktakunskap säger ingenting om personens förmåga att sprida sin kunskap på ett tillfredsställande sätt.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, har alla barn rätt till bästa uppnåeliga hälsa, sjukvård och rehabilitering. Barns hälsa har på många sätt försämrats på senare år. Depression, ätstörningar, astma och allergi är några av de ohälsotillstånd som har ökat. Samma faktorer som påverkar hälsan påverkar också inlärningen.

Skolhälsovården måste finnas med i barnens dagliga tillvaro och ge en möjlighet att förebygga och att tidigt möta barns hälsoproblem.

En förutsättning för att kunna leva upp till barnkonventionens krav är att skolhälsovården får rätt resurser, både personellt och ekonomiskt. Det är inte tillräckligt med en skolsköterska. I varje skola ska också finnas psykolog, kurator och läkare. Utan dem är risken stor att eleverna inte klarar av att ta till sig utbildningen. Mår barnen inte bra orkar de inte heller åstadkomma bra saker.

Och det handlar inte bara om sjukvård. Skolan måste organisera sig för att möta elevernas olika problem i ett första skede och avhjälpa de problem som skolan ska ansvara för. I nästa skede ska skolan kunna hänvisa vidare till personer och instanser med rätt kompetens att ta hand om den enskilda elevens behov. En sådan instans kan vara sjukvården, men det kan också röra sig om till exempel polis och socialtjänst.

För att kunna vara motiverad under utbildningen krävs också att studietiden upplevs som något i huvudsak positivt. Eleverna måste få möjlighet att fatta bra beslut om till exempel gymnasieval. Därför krävs kompetenta studievägledare. Ungdomar som Barnombudsmannen har varit i kontakt med har beskrivit att det val de gör till gymnasieskolan upplevs som viktigt för resten av deras arbetsliv. Det här medför stor stress och innebär att ungdomarna känner att ett felaktigt beslut kan ha långtgående konsekvenser.

Den beskrivning som ungdomar gett Barnombudsmannen om dagens studie- och yrkesvägledning är inte särskilt ljus.
Införd på: www.unt.se

Ungdomarna har vid fokussamtal beskrivit studievägledande samtal som enbart fokuserat på vilka poäng som krävs för att komma in på olika program och skolor. Det är inte acceptabelt. Eleverna anser själva att studie- och yrkesvägledningen behöver reformeras. Inte minst efterlyser de möjligheten att besöka olika skolor och uppleva skolorna innan de gör sitt val. Barnombudsmannen anser också att lärarna ska ta en mer aktiv del i elevernas gymnasieval, eftersom lärarna är de som allra bäst känner eleverna och deras kompetens.

En lagstadgad skyldighet för skolorna att ha studie- och yrkesvägledning i kombination med en utredning hur vägledningen ska se ut i praktiken leder förhoppningsvis till en förbättring.

Slutsatsen är att alla vuxna i skolan är viktiga för barns och ungdomars utveckling och utbildning. Och lika viktigt som kunskapsuppföljningar är uppföljningar av hur eleverna upplever skolsituationen och sina lärare. Genom att analysera elevernas attityder till skolan tillsammans med elevresultatet kan varje skolhuvudman och skola få insikt i vilka prioriteringar som bör göras och var den enskilda skolan behöver satsa resurser. Varje elev ska få utvecklas i sin egen takt, vilket innebär att uppföljning på flera nivåer är nödvändig.

För att uppnå en likvärdig skola för alla elever måste utbildningen möta varje enskild elevs behov. Och det går bara om det finns god kompetens hos alla vuxna i skolan. Det gör det inte fullt ut i dag.

Lena Nyberg
Barnombudsman