Barn med funktionsnedsättningar är i första hand barn

Som barnombudsman har jag vid flera tillfällen kunnat konstatera att barn med funktionsnedsättningar diskrimineras. De kan inte alltid delta i all skolundervisning och har betydligt färre fritidsaktiviteter som de kan delta i. För inte särskilt länge sedan träffade jag en tonåring som blivit hotad av gymnastikläraren att hon inte skulle få något betyg i ämnet gymnastik. Hon hade inte varit med på skolans idrottsdagar. Dessa idrottsdagar hade alla varit ute i naturen, utan tillgänglighet för en rullstolsburen skoltjej, som den tjej som jag träffade. Hon kände sig med all rätt både kränkt och diskriminerad.

Införd på: Specialpedagogiska institutets webbplats www.sit.se

Absurt nog vet vi dessutom att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar uppger oftare än andra att de har blivit hotade, slagna, jagade och instängda mot sin vilja. Flickor är i en särskilt utsatt situation.

I rapporten Våld mot barn 2006-2007 från Allmänna Barnhusets och Karlstads Universitet framkommer att elever med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom är mer utsatta för kroppslig bestraffning än andra barn. Elever som vet att de har diagnosen ADHD, psykiska problem eller ett rörelsehinder är särskilt utsatta. De som har en funktionsnedsättning har också i högre utsträckning än andra barn blivit slagna i hemmet.

Barn med funktionsnedsättningar är i första hand barn och ska naturligtvis inte generellt betraktas som en svag grupp. Men det är att svika barnen att inte koppla ihop att en funktionsnedsättning ökar utsattheten för de barn som har en tuffare livssituation än andra. De barn som borde skyddas är de mest utsatta. Denna kunskap måste leda till att vi vuxna på alla nivåer, i familjen och i hela samhället, måste förbättra de här barnens situation. Vi måste alla bli mer uppmärksamma på att barn med funktionsnedsättningar kan behöva mer skydd än andra samtidigt som de har rätt att vara inkluderade i samhället precis som alla andra.

Psykisk och fysisk misshandel av barn kan aldrig accepteras. Därför har vi i flera år framfört till regeringen att vi vill se informationssatsning kallad ”Operation barnfrid” som skulle innebära en satsning mot våld och att ett nationellt råd för barnfrid skapas, ett forum som tar upp våld och övergrepp mot barn. Det finns ett stort behov av att öka kunskapen bland barn, unga och vuxna kring dessa frågor.

Redan i vår årsrapport till regeringen Många syns inte men finns ändå 2001 framkom att barn med funktionsnedsättningar utsätts för mobbning och våld i större utsträckning än andra barn och då särskilt barn med osynliga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Många barn med funktionshinder är beroende av andra för att få en bra vardagstillvaro. Föräldrar, personliga assistenter, ledsagare och färdtjänstpersonal som dagligen är nära många barn är personer som ska stå för trygghet och tillit.

Barnombudsmannen föreslog redan 2001 att lagen om registerkontroll borde utvidgas till att omfatta personer som arbetar som personliga assistenter, ledsagare, kontaktpersoner enligt Lagen om särskilt stöd och service (LSS) och förare inom taxi och färdtjänst. Tyvärr har förslaget hittills inte blivit verklighet. Här behövs en skärpning av lagstiftningen.

Lena Nyberg
Barnombudsman