En hel del kvar att göra

Krönika av: Lena Nyberg, barnombudsman
Ur: Barnombudsmannens nyhetsbrev, juni 2008


Så är det äntligen midsommar med sill, färskpotatis och jordgubbar. Varje gång när semestern infinner sig så känns det lika välförtjänt. Våren hos oss på Barnombudsmannen har varit både intensiv och spännande.

Själv upplevde jag det som en riktig höjdpunkt när vi var i Luleå och träffade ett par klasser med elever som alla hade samiskt ursprung. Som vanligt var vi vuxna lite oroliga för hur vi skulle få igång diskussionen och om eleverna verkligen var intresserade av att berätta för oss om sina erfarenheter. Det tog inte särskilt lång stund innan diskussionen hettade till och tankarna haglade i rummet.

En erfarenhet som jag fått under mina år som barnombudsman är att vi vuxna alltid tror att det är svårt att få igång bra diskussioner med barn och ungdomar. Det är verkligen en helt felaktig inställning. Eleverna vi träffade var stolta över sin kultur och älskade den natur som de lever i. Samtidigt upplevde de stora brister i utbildningen på samiska och brister när det gällde skolmaterial. De framförde även önskemål om fler fritidsaktiviteter och att media bättre skulle spegla livet som samisk ungdom. När jag lyssnade till dessa elever så insåg jag snabbt att vi har en hel del kvar att göra för att leva upp till grundläggande rättigheter för barn och ungdomar i Sverige.

Det finns också en hel del kvar att göra när det gäller att leva upp till barns rättigheter i andra delar av samhället. Barnombudsmannen samlar regelbundet in uppgifter från myndigheter, landsting, regioner och kommuner för att bevaka deras arbete med barnkonventionen. Vi redovisar i en nyligen utkommen rapport landstingens svar från en enkätundersökning som genomfördes 2007. Detta är femte gången som landstingen besvarar en enkät om barnperspektivet i verksamheten och arbetet med att genomföra barnkonventionen.

Staten har det övergripande ansvaret och ska se till att barnkonventionens principer efterlevs. Men det är arbetet på regional och lokal nivå som ytterst avgör hur väl Sverige lever upp till barnkonventionen. Landstingen är ansvariga för verksamheter som har stor betydelse för personer under 18 år såsom hälso- och sjukvård och kollektivtrafik.

Många landsting har fattat någon form av övergripande beslut och har skrivningar i styrdokument om hur barnkonventionen ska tillämpas. Det finns även exempel på landsting som avsatt resurser för att arbeta med att driva på arbetet och som ger barn och ungdomar direkt möjlighet att påverka besluten. Svaren visar att arbetet med att genomföra barnkonventionen handlar om ett långsiktigt arbete och att landstingen har mer att göra. Barnkompetensen inom hälso- och sjukvården behöver ökas i en rad verksamheter. Utbildningarna för läkare och sjuksköterskor borde ha mer barnperspektiv och de politiker som fattar beslut om verksamheten borde låta ta fram konsekvensanalyser om vad besluten innebär för alla under 18 år.

Inom kort kommer vi även att kunna presentera hur långt arbetet med barnkonventionen kommit inom kommuner och statliga myndigheter. Arbetet går framåt och medvetenheten verkar öka men vi borde alla hjälpas åt för att höja takten i arbetet.

Trevlig sommar!

Lena Nyberg