Nu behövs Operation barnfrid

Det behövs en nationell kraftsamling mot det våld och förtryck som vissa barn utsätts för i Sverige. Barn har rätt till en trygg uppväxt, därför kan vi inte nöjt luta oss tillbaka. Vi måste fortsätta att vara det föregångsland som vi blev när vi förbjöd barnaga 1979.

Införd i: Göteborgs-Posten

Behovet av en nationell samling som vi vill kalla Operation barnfrid är stor. Polisanmälningar om barnmisshandel ökar, bland vissa grupper av barn ökar den psykiska ohälsan, barn lever också med föräldrar som av olika skäl inte kan ge dem den vård och omsorg som de har rätt till medan andra barn lever i familjer som utsätter dem för förtryck av olika slag.

Vi behöver alla bli bättre på att möta de skiftande behov som barn och unga har. Strukturer för skyddsnäten finns redan där!

Föräldrar är de viktigaste personerna i barns liv, men när deras förmåga eller omdöme sviktar måste skyddsnätet inom mödravård, barnavårdscentraler, förskola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), skola och elevhälsovården vara väl utbyggt och förberett. Samarbetet bör öka och revirtänkandet minska. Barnets bästa måste hamna i fokus.

Ett okänt antal barn lever i dag i starkt kontrollerande hemmiljöer. De är isolerade och satta under psykiskt press. Barn som lever i religiösa sekter, hårt kontrollerade och slutna samfund eller i familjer där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer får inte det stöd som de har behov av och rätt till. Många har ett begränsat livsutrymme både i skolan, i hemmet och på fritiden. De känner inte till att de har egna mänskliga rättigheter.

Vi får tydliga signaler om att kunskapen om hur dessa barn egentligen har det är låg inom de skyddsnät som faktiskt finns runt barnen. Hösten 2007 hade vi hos Barnombudsmannen bland annat två rundabordssamtal om hur samhället bör se på barns rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet för att fördjupa vår kunskap i frågorna.

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och starkt knuten till det förtryck som de utsätts för. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende styrs av flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Kontrollen kan sträcka sig från vardagliga begränsningar som klädval och kompisar till mer livsavgörande val som utbildning, jobb, giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och dödligt våld.

Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas förövare av båda könen och att offren kan vara både kvinnor, män, flickor och pojkar. Våldet kan sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen. Det behövs särskilda insatser för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck och satsningar på mer information samt särskilda rutiner exempelvis i polisutredningar och vid riskbedömningar.

Varje skola i Sverige ska ha en likabehandlingsplan som ska genomsyra hela skolans arbetssätt och attityder. Planen ska innefatta alla barn oavsett bakgrund och religion.

Skolan möter alla barn och är i första hand barnens arena. Skolledare och lärare bör därför ha så mycket kunskap om vad skolans värdegrund innebär så att de ser till att alla barn får ingå i en gemenskap.  Föräldrar har rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin tro och övertygelse. Men barn som lever i slutna grupper måste ha samma form av stöd, skydd och rättigheter som andra. Det måste alla vuxna kring barnen våga se och ställa upp på. Det behövs civilkurage att våga säga ifrån när en förälders privata övertygelse går ut över barnets rätt till kunskap, gemenskap och trygghet. Barn som inte får vara med i simundervisning eller måste gå ut när födelsedagar ska firas i klassrummet utesluts eller isoleras från det som samhället angett som norm. I religionens namn eller inom slutna sekter tillåts ibland sådant som är olagligt. Vi kan aldrig acceptera handlingar för att de sägs utföras i religionens namn när de strider mot annan lagstiftning. Misshandel och våld kan aldrig accepteras. De som till exempel förespråkar kärleksfull aga som uppfostringsmetod uppmanar till lagbrott.

Religion och andra livsåskådningar är viktigt för många människor.  Religion kan skapa en känsla av tillhörighet, ge vägledning och trygghet. Religionsfrihet innebär också en rätt att inte kränkas på grund av sin religionstillhörighet.

Barn är lojala med sina föräldrar och är beroende av dem. Detta kan drabba barn som lever i en utsatt livssituation eftersom barns kunskap om sina egna mänskliga rättigheter är alldeles för låg. Vår senaste undersökning till våra kontaktklasser visar att bara 28 procent hade hört talas om FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och ännu färre visste vad den handlade om.

Socialdepartementet och Allmänna Barnhuset anordnade nyligen ett barnrättsforum i Stockholm för myndigheter och organisationer om vuxnas våld mot barn. Det var ett bra initiativ. Vi vill nu fördjupa samarbetet och genomföra en nationell satsning Operation barnfrid med ett särskilt nationellt råd för barnfrid.

Vi föreslår också att:

  • Personal inom mödra- och barnavårdscentralerna behöver kunskap om familjer som lever under förtryck. De kan fånga upp problem tidigt i barnets liv.
  • Skolhälsovårdens behöver stärkas och personalens utbildning fördjupas för att upptäcka barns behov i tid.
  • En förstärkt skolhälsovård är viktig där tillgång till både kuratorer och psykologer bör regleras i den nya skollagen. Det kan skapa utrymme för samtal med elever som lever med våld och förtryck i hemmet. Här behövs även tillgång till specialistkompetens/expertkunskap.
  • Utredningen "I God tro – Samhället och nyandligheten", kom för tio år sedan med förslaget att inrätta ett nationellt kunskapscenter. Det är dags att göra detta nu.
  • Kunskapen om religiösa sekter behöver öka. Skolan är viktig och kan ge kunskaper om att demokrati är den bästa garantin för att ingen mot sin vilja hamnar i en auktoritär odemokratisk miljö.

Lena Nyberg
Barnombudsman