Inkomstkrav på invandrare skiljer barn från föräldrar

Minderåriga barn får inte träffa sina föräldrar. Regeringen önskar att de flesta som kommer till Sverige och inte kan visa upp en tillräcklig inkomst ska kunna hållas åtskilda från sina minderåriga barn. Det framgår av direktiven till den utredning som migrationsminister Tobias Billström tillsatte i våras. Detta är inte förenligt med FN:s barnkonvention. Om vi ger uppehållstillstånd till någon som är gift och har barn måste vi förstå att det är en familj vi ger tillstånd till. Det är det enda humana förhållningssättet, skriver Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö (s), KG Hammar, tidigare ärkebiskop, Anders Wijkman, EU-parlamentariker (kd), och Lena Nyberg, Barnombudsman.

Införd i: Dagens Nyheter

I våras tillsatte migrationsminister Tobias Billström (m) en utredning om försörjningskrav vid anhöriginvandring. Av utredningens direktiv framgår att undantag ska göras för anhöriga till konventionsflyktingar, till vissa kategorier skyddsbehövande samt till barn.

Det innebär att försörjningskravet kommer att omfatta de allra flesta familjer med minderåriga barn där i dag den ena föräldern anländer före resten av familjen till Sverige. Först efter att den först anlände har bott här i fyra år kan de undgå kravet.

I en intervju på moderaternas hemsida säger Billström att det även kommer att finnas undantag för barn. Tyvärr tycks det vara en felskrivning.

Utredaren ska särskilt analysera förslagets konsekvenser för barn. Men utgångspunkten är att en så vid krets som möjligt ska omfattas. Barn räknas upp tillsammans med make, sambo och andra anhöriga. Det måste tolkas som att regeringen önskar att de flesta som kommer till Sverige och som inte kan visa upp en tillräcklig inkomst ska kunna hållas åtskilda från sina minderåriga barn i upp till fyra år.

Detta är inte förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Där står i artikel 9 att barn inte ska skiljas från sina föräldrar och i artikel 10 att ansökningar om familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt. Dessutom finns de övergripande artiklarna 3 och 6 om att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att barn ska få skydd och omvårdnad.

Kritiken från de organisationer som värnar barnens rättigheter har varit hård.

Rädda Barnen har uttryckt en djup oro för att försörjningskravet kränker grundläggande rättigheter. FN:s barnfond Unicef har krävt undantag för föräldrar med minderåriga barn. Röda korset har uttalat skarp kritik och dessutom påpekat att förslaget är kontraproduktivt eftersom "ett mångårigt arbete med familjeåterförening har visat att en snabb återförening med familjen ökar förutsättningarna för en lyckad integration". Peter Lööv, som är präst i Svenska kyrkan och samordnare i projektet Integration i praktik föreslår ett tankeexperiment som tydligt visar förslagets grymma konsekvenser: Tänk om staten skulle omhänderta barnen till arbetslösa svenskar tills dessa funnit ett jobb.

Tobias Billström återkommer ofta till att av EU-länderna är det bara Sverige och Belgien som saknar någon form av försörjningskrav för anhöriginvandring och att vi med införandet närmar oss den lagstiftning som tillämpas i andra EU-länder. Men vad innebär "någon form av försörjningskrav"?

Den Nationella temagruppen Asyl & integration har konstaterat att det är relativt ovanligt med försörjningskrav för kärnfamiljen i OECD-länderna, men desto vanligare med krav på inkomst och ordnat boende för den som vill invandra för att gifta sig. Och Röda korset säger att i minst tio av EU:s medlemsländer är både flyktingar och andra skyddsbehövande undantagna från alla krav på försörjning. Det är en betydligt vidare krets än Billström föreslår för Sverige.

Vad någon annan gör, eller inte gör, är ett otillräckligt argument för en regering att fatta beslut. Testa att använda Billströms argument på den svenska arbetsmarknadsmodellen, så framgår hålen tydligt. Skulle Sverige införa en centraleuropeisk arbetsmarknadsmodell bara för att majoriteten av EU-länderna gjort det?

Inom EU-kommissionen pågår dessutom diskussioner om man ska utvidga det direktiv som undantar anhöriga till flyktingar från försörjningskrav, till att ge alla personer med skyddsbehov samma rättigheter. Den svenska regeringens agerande harmoniserar därför inte reglerna, utan går i motsatt riktning mot tendensen i EU.

I folkpartiets partiprogram står det att familjen för de flesta är den viktigaste gemenskapen och att politiken ska utgå från barnens behov. När partiet i höstas beslutade att ställa sig bakom ett försörjningskrav för anhöriginvandring, underströk man att "samtliga internationella konventioner och åtaganden som Sverige förbundit sig till ska fullföljas".

Trots att det är uppenbart att detta krav inte är uppfyllt och trots den hårda kritiken mot att regeringen bryter mot barnkonventionen, sade integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) på Sveriges Kommuner och landstings integrationsseminarium under Almedalsveckan att hon tycker att försörjningskravet - om lagrådet bedömer det vara förenligt med annan svensk lag - ska genomföras. Men vilka signaler sänder regeringen om man lagfäster diskriminering av barnen till den som inte har råd, den som är analfabet, den som är sjuk, den som har svårast att få jobb i en lågkonjunktur?

Centerpartiet skriver på sin hemsida att barnkonventionen slår fast att varje enskilt barn har rättigheter som ingen stat, ingen regering eller politiskt parti kan sätta sig över. Man anser att barnkonventionen ska vara en naturlig utgångspunkt och att barnperspektivet ska genomsyra alla politiska beslut, för att bidra till att barn får en god uppväxtmiljö. Då tycker vi att man ska tillerkänna alla barn deras rättigheter och inte bara några.

Artikel 16 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger att familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Texten ekar i kristdemokraternas principprogram: "Familjen är en naturlig och grundläggande gemenskap och utgör stommen i samhället." Omsorgen om barnen är familjens särskilda ändamål och familjen ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt från det offentliga, anser kristdemokraterna.

Ska detta bara omfatta de föräldrar och barn som råkat födas i Sverige? Nej, självklart måste omsorgen om barnen också kunna utövas av de föräldrar som flytt eller flyttat hit, menar de många kristdemokrater som är kritiska mot försörjningskravet. Som Lars Gustafsson, partiets talesman i flyktingfrågor; "Än är kampen inte över", har han sagt i en intervju.

Utredningen ska redovisas senast den 1 oktober. De humanistiska krafterna inom kristdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet har ännu möjlighet att stoppa förslaget, att ställa rakryggade krav på undantag från försörjningskravet för minderåriga barn och deras föräldrar.

Vi som har undertecknat denna artikel är inte överens om alla delar i invandringspolitiken. Men vi är ense om att utgångspunkten måste vara att om vi i Sverige ger uppehållstillstånd till en person som är gift och har fyra barn, så måste vi förstå att det är en familj vi ger tillstånd till. För att det är det enda humana förhållningssättet, för att familjeåterförening är en bevisat positiv faktor för integration och för att Sverige ska vara en förebild och inte ett sänke när EU formulerar sin gemensamma invandringspolitik.

Ilmar Reepalu
kommunstyrelsens ordförande i Malmö (s)

KG Hammar
fd ärkebiskop, initiativtagare till Påskuppropet

Anders Wijkman
EU-parlamentariker (kd), fd biträdande
generalsekreterare i FN

Lena Nyberg
Barnombudsman