Barnets bästa måste alltid gå före mördarens föräldrarätt

Varje år blir föräldrar enskilda vårdnadshavare för sina barn efter att ha dödat den andra föräldern. Det handlar nästan uteslutande om fall där pappan dödat barnets mamma. Ibland har barnen varit närvarande när mamman blivit skjuten, knivhuggen eller misshandlad till döds.

Att barn som mister sin förälder under så svåra omständigheter är i en oerhört utsatt situation krävs det ingen större inlevelseförmåga för att förstå. Det är dessutom en dubbel utsatthet när den som orsakar detta lidande och denna förlust är en förälder. Den ena föräldern är död och den andra föräldern, som skulle ha svarat för barnets trygghet och välbefinnande, har grovt svikit det barn han eller hon har omsorg om.

Barnombudsmannen har under många års tid uppmärksammat situationen för barn som lever i våldets skugga. En viktig förändring skedde häromåret då lagstiftningen ändrades så att en vårdnadshavare inte ensam kan hindra att ett barn ges nödvändigt stöd av exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin. Detta har varit ett vanligt problem i konfliktfyllda vårdnadstvister med misstankar om våldsproblematik i familjen.

Den lagförändring som hjälper en våldsutsatt vårdnadshavare att ensam hävda rätten till stöd åt traumatiserade barn, hjälper dock inte barnen till en förälder som dödats. Där kvarstår den andra föräldern många gånger istället som ensam vårdnadshavare med makt att fatta avgörande beslut som rör barnen. Vi har stött på flera fall där den förälder som har dödat har nekat barn stöd och behandling. Det är naturligtvis fruktansvärt för de barn det handlar om. Från fängelset kan föräldern också på annat sätt styra över barnen. Den förälder som har dödat och har kvar vårdnaden, har stort inflytande över var barnen ska växa upp, vilken förskola eller skola barnen ska gå i.

Barnombudsmannen har lyssnat på barn och ungdomar som är förtvivlade över att den förälder som orsakat så stor skada trots detta har haft makt att hindra dem från att gå i den skola de önskar. Det är lätt att förstå att barnen upplever detta som djupt orättvist och kränkande.
Jag tror många frågar sig hur detta är möjligt. Bakgrunden är att det inte finns någon automatik i att pröva vårdnadsfrågan. Istället krävs det att socialnämnden väcker talan i domstol. Detta sker långt ifrån alltid. Varför det inte sker kan säkert ha många förklaringar. I en liten eller mellanstor kommun är lyckligtvis den här typen av ärenden oerhört sällsynta. Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå att brist på kunskap och tydliga rutiner är en viktig förklaring.
Som barnombudsman har jag därför föreslagit regeringen att lagen ses över och att det sker en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnadshavare har dödat den andra. Det är alltså inte socialnämndens förmåga att väcka talan som ska vara avgörande.

Utifrån en bedömning av barnets bästa borde en sådan prövning i de allra flesta fall leda till att den förälder som dödat också blir av med vårdnaden. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före förövarens föräldrarätt. Men det är trots allt viktigt att saken prövas. Det kan finnas undantagsfall där en förälder har handlat i nödvärn, efter att ha varit utsatt för våld under lång tid, och där föräldern vid en prövning kan visa sig fortsatt vara den bästa vårdnadshavaren för barnet.

Barnets bästa måste vara avgörande när en förälder döms för att ha dödat den andra föräldern. Ska det bli verklighet måste regeringen se över lagstiftningen.

Fredrik Malmberg, barnombudsman