Barnombudsmannen oroad över brister för barn i häkte

Barn i häkte väcker sällan sympati. Det är i situationer som dessa som respekten för de mänskliga rättigheterna verkligen prövas. Under 2010 häktades 155 barn under 18 år i Sverige. Drygt 80 procent av 15–17-åringarna var belagda med restriktioner. De kan sakna kontakt med anhöriga och omvärlden under isoleringsliknande förhållanden. Förhör hålls utan föräldrar, socialtjänst eller advokat närvarande och restriktioner kan gälla under 2–3 månader. Regeringen måste göra en översyn av skälen till dessa förhållanden och hur skadeverkningarna kan begränsas. Vi behöver också se alternativ till placeringar i häkte. DN Debatt 2011-08-22

Internationell rätt ställer tuffa krav på hur barn under 18 år som misstänks för lagöverträdelser ska behandlas i avvaktan på rättegång. Häktning ska användas i yttersta undantagsfall och som en sista utväg. Det ska finnas alternativ till häktning och dessa åtgärder ska alltid prövas först. När ett barn ändå måste häktas ska tiden i häkte begränsas till ett minimum. Barn ska hållas skilda från vuxna och deras mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, som rätten till utbildning, ska tillgodoses.

Sverige har varit drivande för att få detta skydd för barns mänskliga rättigheter på plats. Men följer vi regelverket själva?

Europarådets tortyrkommitté granskar regelbundet hur världens länder lever upp till Europarådets konvention om förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den senaste granskningen av Sverige utfördes sommaren 2009. Då konstaterades en rad brister som Sverige uppmanades att åtgärda. Flera av de allvarligaste bristerna handlade om barn som frihetsberövats.

Barnombudsmannen har nu, två år senare, följt upp situationen för barn i häkte. Vi har granskat tillgänglig statistik och vi har också ställt frågor till landets samtliga häkten. Vi är djupt oroade över att så många frågetecken kvarstår.

Bara under 2010 häktades 155 barn under 18 år i Sverige. Jämfört med 1998 handlar det om en tredubbling av antalet häktade barn. Siffran är anmärkningsvärt hög med tanke på att häktet ska användas som sista utväg. Än mer oroande är att det är i den yngsta åldersgruppen, bland barn i åldern 15–17 år, som restriktioner används mest frekvent. Drygt 80 procent av 15–17 åringarna i häkte är belagda med restriktioner. Det kan handla om att de inte får ha kontakt med sina anhöriga, ta del av tidningar och tv och ibland om att isoleras från andra häktade. Den tid barn har restriktioner är också lång. Vartannat barn som har restriktioner har dessa i minst tre veckor.

Tortyrkommittén konstaterade 2009 att unga inte informerades om sina rättigheter. Det förekom också att de blev förhörda utan att föräldrar, socialtjänst eller advokat var närvarande. Sverige uppmanades att vidta åtgärder för att garantera att barn som förhörs av polisen ska ha en vuxen person de litar på och en advokat med vid förhöret. Annars riskerar barn att häktas på grund av att de saknar kunskap om sina rättigheter.

Tortyrkommittén var också bekymrad över att en majoritet av de personer som häktats inte hade informerats om varför de var belagda med restriktioner. Många trodde att det enda skälet till varför de var förhindrade att ha kontakt med sin familj var att bryta ner dem.

Kommittén såg det som särskilt bekymmersamt att samtliga barn på ett häkte de besökte hade haft restriktioner under 2–3 månader. Kommittén konstaterar i sin rapport att åtgärden att placera så unga personer som 15-åringar i förhållanden som liknar isolering är en ytterst drastisk åtgärd (”a draconian measure”).

Häktespersonal vittnar om att restriktioner under långa perioder kan ge mycket negativa effekter på hälsan, något tortyrkommittén själv också kunde konstatera. Symtom som ångest, posttraumatisk stress, depression, självskadebeteende och självmordsrisk är inte ovanliga. Ju yngre den häktade är desto större risk för allvarliga skadeverkningar.

När FN:s kommitté mot tortyr granskade Sverige 2008 framkom likartad kritik. Sverige rekommenderades då att vidta åtgärder för att minska användningen av restriktioner och förkorta den tid de används. Restriktionerna måste alltid bygga på konkreta grunder, stå i proportion till det brott individen är misstänkt för och tas bort omedelbart när behov inte längre kvarstår. Detta är förstås ännu viktigare när det handlar om barn.

Barnombudsmannen anser att det kan vara nödvändigt att häkta barn under 18 år. Exempelvis om det finns risk att brottsoffer och vittnen som är barn annars utsätts för hot eller våld. När barn under 18 år placeras i häkte ställs en rad krav på staten att garantera de unga deras rättigheter. Barnkonventionen slår fast att den fysiska miljön ska anpassas efter barnets behov. Barnet ska ha möjlighet till kontakt med sin familj och advokat, rätt till hälso- och sjukvård och utbildning. Barn ska också, om det är till hans eller hennes bästa, hållas åtskilda från vuxna.

Barnombudsmannens enkät som 31 av 33 häkten – inklusive filialer – besvarat ger ingen entydig bild av hur häktade barns rättigheter tillvaratas. Situationen för den unga beror i hög grad på var han eller hon hamnar. Fyra storstadshäkten har särskilda ungdomsavdelningar med särskild personal och därmed betydligt större möjligheter. Nio häkten har särskilda intagningsrutiner för personer under 18 år. Nitton av landets häkten erbjuder barn särskilt stöd – det kan exempelvis handla om att få hjälp med att kontakta socialtjänsten eller möjlighet att få studera.

På elva häkten saknas särskilt stöd. Tjugo häkten uppger att det förekommer att häktade personer under 18 år vistas tillsammans med häktade vuxna. På tio häkten blandas inte personer under 18 år och vuxna. Frågan om barnen vistas tillsammans med häktade vuxna är dock komplicerad eftersom det enda alternativet på många mindre häkten i dag annars vore total isolering.

Sammantaget visar detta att de brister som Europarådets tortyrkommitté pekade på 2009 kvarstår. Det är oacceptabelt och Barnombudsmannen är kritisk mot att regeringen förhållit sig så passiv.

Barnombudsmannen anser att regeringen måste begära uttömmande information från relevanta myndigheter om skälen till att så många barn placeras i häkte och varför restriktioner används i så hög utsträckning. Regeringen bör också låta utreda om restriktioner ska få användas mot barn och om så ändå blir fallet hur skadeverkningarna i så fall ska kunna begränsas.

Det är över huvud taget oerhört tveksamt om nuvarande häkten är anpassade efter barns behov och förutsättningar. I nuläget saknar de rättsvårdande myndigheterna många gånger ett tydligt alternativ till placering i häkte. Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn om hur ett sådant alternativ skulle kunna se ut.

Varje polisarrest och häkte måste ha tydliga rutiner som säkerställer barnens rättssäkerhet. Det handlar exempelvis om att barnet ska ha en advokat även vid de inledande förhören. Personal som tar hand om frihetsberövade barn måste ha adekvat utbildning och isoleringsbrytande åtgärder måste stå i centrum. Socialtjänsten ska involveras i ett tidigt skede och krav måste ställas på att socialtjänsten är aktivt delaktig. Barn måste också utan undantag ges möjlighet att fullfölja sin skolgång.

Vi är medvetna om att ett barn i häkte sällan väcker sympati. Barnet misstänks ofta för ett allvarligt brott. Det är i situationer som dessa – när personen det gäller saknar stark ställning – som respekten för de mänskliga rättigheterna verkligen prövas. Det vore ovärdigt och förvånande om Sverige inte tar kritiken från Europarådets tortyrkommitté på allvar.

Fredrik Malmberg
barnombudsman