Eleverna anser att skolans hälsovård måste stärkas

Nu har skolan börjat för landets elever. Alltför många kommer tillbaka till en skola som inte lever upp till deras behov och önskemål. I den offentliga debatten har det slagits larm om att många skolor saknar tillräckligt med utbildade lärare. Däremot har det inte uppmärksammats att det saknas nödvändig skolhälso- och elevvård i den utsträckning eleverna själva vill ha.

Under 90-talet har elevvårdsresurserna successivt skurits ner, samtidigt som det blir allt fler barn och unga som vill ha skolhälso- och elevvårdens hjälp. Ett flertal undersökningar visar också att resurserna för och organisationen av skolhälso- och elevvården varierar stort mellan kommunerna.

Många studier om svenska barns och ungas hälsa och välfärd ger en motsägelsefull bild. De allra flesta barn och ungdomar svarar positivt på allmänna enkätfrågor om att de trivs hemma och i skolan och att de känner sig glada och friska. Enligt resultaten från den senaste mätningen om skolbarns hälsovanor tyckte 57 procent av 15-åringarna 1997-98 att de var mycket friska och 40 procent ansåg sig ganska friska. Dessutom svarar 89 procent i samma undersökning att de trivs mycket eller ganska bra med livet just nu. Samtidigt är det större andelar barn och unga nu på 1990-talet än på 1980-talet som uppger att de har olika psykosomatiska symptom och besvär. Det är 53 procent av de 15-åriga flickorna och 27 procent av pojkarna som uppger att de har haft huvudvärk minst en gång i veckan under den senaste månaden. I en studie som BO genomförde våren 1999 svarade 37 procent av eleverna att de upplever stress på grund av prestationskraven i skolan.

Nu när skolan är igång efter sommaren skulle skolans hälso- och elevvård kunna fånga upp en del av dessa barn som behöver stöd. Men många skolor saknar vuxna som har tid, möjlighet eller kunskap att hjälpa.

I den svenska skolan ska det enligt skollagen finnas personal som arbetar med elevernas fysiska och psykiska hälsa. Av lagen framgår att det för skolhälsovården ska finnas skolläkare och skolsköterska. Det sägs dock inte i vilken omfattning de ska finnas tillgängliga på skolan. Det finns inte heller i lagen några krav på att en skola ska ha skolkurator eller skolpsykolog, vilket har till följd att alltför många skolor saknar tillräcklig närvaro av dessa yrkesgrupper. Kuratorer och psykologer har i likhet med läkare och sjuksköterskor en eftergymnasial utbildning på fyra till sex år, men det är stora skillnader på utbildningens inriktning och innehåll. Läkare, sjuksköterskor, kuratorer och psykologer har var för sig stor expertkunskap om hur människor utvecklas och vilka medicinska, sociala och psykologiska behov som krävs för att barn ska utvecklas på ett positivt sätt. Hälsobegreppet är också enligt WHO definierat som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.

Barnombudsmannen har nyligen undersökt vad barn och ungdomar själva har för uppfattning om skolhälso- och elevvården. Via BO:s hemsida på Internet - Barnkanalen och Unga Kanalen - vilka riktar sig till mellan- och högstadieelever, finns ett hundratal skolor uppkopplade. BO har här möjlighet att ställa frågor direkt till de anslutna skolklasserna om hur eleverna ser på sin tillvaro.

Under våren 1999 ställdes frågor till främst elever i årskurs nio om hur de såg på skolhälso- och elevvården. BO fick svar från sammanlagt 137 ungdomar i sju olika skolor. Av undersökningen framgår att så många som 77 procent av dessa elever tycker att en skolsköterska borde finnas i skolan oftare - något större andel bland flickorna än pojkarna.

Många elever känner inte till vem som är skolpsykolog eller kurator och inte heller vad dessa kan erbjuda. BO:s undersökning visar att på frågan om eleverna skulle vända sig till kurator när de hade personliga problem anser 60 procent att de inte kunde besvara frågan. Motsvarande siffra är 73 procent när det gäller skolpsykologen. 31 procent av ungdomarna uppger att kuratorn inte har presenterat sig i aulan eller klassen och 53 procent svarar att skolpsykologen inte har gjort det. Av undersökningen framgår vidare att många ungdomar anser att elevvårdspersonalen är viktig både för enskilda samtal och för att generellt förebygga och lösa problem i skolan.

Att det finns elevhälsopersonal som är fast knuten till skolan är av största vikt visar BO:s undersökning. Det framgår att det bör finnas professionell personal som vistas regelbundet i skolan och som eleverna känner igen. Det här är en central arbetsmiljöfråga. En god tillgång till elevvårdsresurser skapar trygghet. Inte minst när det gäller att motverka mobbning har elevvårdspersonalen en viktig uppgift. Detta är i dag en alltmer omfattande uppgift för många skolsköterskor som får fler och tyngre fall av social problematik att hantera när övrig elevhälsopersonal minskas eller till och med helt saknas.

FN:s barnkonvention anger i artikel 24 tillgång till hälso- och sjukvård som en rättighet. Sett ur ett barnperspektiv bör en sådan tillgång fungera på barnens villkor. Det innebär att personal för skol- och elevvård måste finnas tillgänglig i miljöer där barn och unga vistas - det vill säga skolan.

FN:s barnkommitté i Genève, som övervakar att barnkonventionen efterlevs, har i våras uttryckt sin oro över att det i Sverige finns alltför stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller service och stöd till barnfamiljer. Detta främst mot bakgrund av artikel 2 i barnkonventionen som stadgar att varje barn skall tillförsäkras rättigheter utan åtskillnad av något slag. Kommittén är vidare oroad över de svenska kommunernas budgetnedskärningar och pekar särskilt på besparingarna inom utbildningsväsendet och det sociala området.

BO har vid flera tillfällen uppmärksammat situationen och föreslagit att skollagen ändras så att den tydliggör att elever - förutom skolsköterska och läkare - också ska ha tillgång till skolpsykolog och skolkurator. Vidare föreslår BO att nationella mål och en rikstäckande basnivå för skolhälsovården tas fram.

För drygt ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om elevvården och skolhälsovården som ska vara klar i december i år. Därför är det viktigt att just nu peka på hur de nedskärningar som gjorts uppfattas av eleverna, och ta lärdom av detta.

Barn och unga ställer krav på hög tillgänglighet och kontinuitet i skolans hälso- och elevvård. De vill ha snar hjälp från någon som de har förtroende för när problem uppkommer. Ett sådant förtroende kan bara byggas upp genom kontinuitet i kontakten mellan elev och skolsköterska eller elevvårdspersonal. Till syvende och sist handlar det om hur mycket kommunerna väljer att satsa på eleverna. Om man frågar barnen verkar svaret givet: Ökade resurser till skolhälso- och elevvården är en god investering i framtiden.