"Omhändertagna barn får sämre utbildning"

Bristerna i omsorgen av de 20 000 barn och unga som varje år omhändertas och placeras tillhör välfärdsstatens blinda fläckar, skriver Fredrik Malmberg, barnombudsman, och Bo Vinnerljung, forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet. Många placerade barn får inte den utbildning de har rätt till. Det är allvarligt, menar skribenterna, eftersom svaga skolresultat är den enskilt största riskfaktorn för framtida problem som självmordsbeteende, psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet.

Sydsvenskan 2010-11-25
 
Den sociala barnavården kostar varje år tiotals miljarder kronor. Men vilka är egentligen resultaten? Hur följs verksamheten upp? Och hur går det för de barn där samhället träder in som "förälder"?

I dag presenterar Barnombudsmannen och Statistiska Centralbyrån Upp till 18 – den samlade barnstatistiken, i år med särskilt fokus på barn i utsatta situationer.

Bilden som ges är mycket bekymmersam. I genomsnitt placeras minst ett barn i varje skolklass någon gång under sin uppväxt i familjehem eller på institution. Det motsvarar fyra procent av alla svenska barn. En procent av barnen växer upp i familjehemsvård.

FN:s barnkonvention slår fast alla barns rätt till utbildning. Rätten till utbildning ska vara likvärdig för alla barn och unga.

Men mer än hälften av pojkarna som växer upp i samhällets vård misslyckas i skolan. Bland tjejerna är det något färre. Barn som växer upp med samhället som föräldrar uppvisar samma svaga skolresultat som barn som växer upp i en utsatt hemmiljö. Placerade barn riskerar också i större utsträckning att mobbas i skolan. Samtidigt kan vi konstatera att skolbetygen har en avgörande betydelse för hur det går senare i livet för de placerade barnen.

Sjutusen kvinnor och män födda på 70- och 80-talet som växte upp i familjehem har följts upp i vuxen ålder av Socialstyrelsen. De hade – jämfört med andra barn – mycket höga överrisker för självmordsbeteende, allvarlig psykisk ohälsa, narkotikamissbruk, allvarlig kriminalitet och ekonomisk utsatthet.

Men riskerna var väsentligt högre för de fosterbarn som hade låga eller ofullständiga betyg i årskurs 9 jämfört med placerade barn som inte hade misslyckats i skolan. Låga eller ofullständiga betyg från grundskolan var den starkaste riskfaktorn för framtida allvarliga problem.
Slutsatsen är tydlig: ska framtidsutsikterna förbättras för placerade barn är det nödvändigt att satsa på att förbättra deras skolprestationer.

Lagstiftningen har i decennier stadgat att kommunerna har ett särskilt ansvar för att placerade barn får utbildning. Trots det får dessa barn sämre utbildning än andra barn med samma begåvning. Detta konstateras i Socialstyrelsens rapport, efter mycket omfattande analyser av registerdata.

De flesta placerade barn går i vanlig skola. Men många institutioner erbjuder särskild undervisning för elever som inte bedöms klara ordinarie studiegång, en bedömning som ofta är gjord på otillräckliga grunder.

Under 2009 granskade Skolinspektionen ett urval institutioner som har särskild undervisning. Resultaten var nedslående. Endast ett av 31 hem bedrev undervisning i alla ämnen och gav eleverna den undervisningstid de har rätt till.

Granskningen visade även att samarbetet mellan hemmen och kommunerna brister. Den kommunala skolhuvudmannen är ofta passiv när det gäller att säkerställa elevernas rätt till utbildning under placeringen.

Inte sällan saknas formella överlåtanden av undervisningen från skolan till institutionen, och övergången till vanlig kommunal skola efter avslutad placering är ofta dåligt förberedd. Skolinspektionen konstaterar avslutningsvis att det är hemmets begränsningar som avgör vilken utbildning eleven får – inte elevens förutsättningar och behov.

De placerade barnen har mycket att brottas med. Ofta en marginaliserad ställning i kamratgruppen. Brist på stöd för att klara skolan. Pessimistiska förväntningar på skolresultat och begåvning från de vuxna som har ansvar för barnen – socialarbetare, lärare och familjehemsföräldrar.

Ibland har de vuxna trott att de placerade barnen är utvecklingsstörda – men enkla begåvningstester har sedan visat motsatsen.

En reformering av den sociala barnavården måste börja med en kraftfull satsning för att tillvarata dessa barns grundläggande rättigheter. De placerade barnen måste få samma rätt till en god utbildning som alla andra barn i vårt land.

• Barn och unga vid särskilda ungdomshem och HVB – hem för vård eller boende – ska ha rätt till likvärdig utbildning i enlighet med artikel 2 och 28 i barnkonventionen.

• Varje barn som omhändertas och placeras av samhället ska ha rätt att få en skolpsykologisk och pedagogisk undersökning i samband med placeringen, eller en tid efter skolstarten. Utredningen ska följas av kraftfulla stödinsatser, både i skolan och i familjehemmet eller på institutionen.

• Skolinspektionen ska ges i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning och uppföljning av hur placerade barns rätt till likvärdig utbildning tillgodoses.

• Placerade barn och unga ska ha rätt att utkräva ekonomisk kompensation från vårdansvarig kommun om kommunen grovt har försummat sina grundläggande förpliktelser mot barnen avseende skola/utbildning och hälsa.

Kraftfulla satsningar på dessa barns rätt till utbildning har visat sig vara framgångsrika. En tydlig betoning av de placerade barnens rätt till utbildning gör skillnad.


Fredrik Malmberg
Barnombudsman 

Bo Vinnerljung
Forskare i socialt arbete vid Stockholms universitet