Svar på Öppet brev publicerat i Östersunds-Posten

Svar på Öppet brev publicerat i Östersunds-Posten 7 april 1998 angående thailändsk kvinna som hotas av avvisning tillsammans med sina två barn. Brevet riktades bland annat till Barnombudsmannen.

Publicerad i Östersunds-Posten 21 april 1998

Nästan varje vecka blir jag ombedd att kommentera avvisningsärenden där barn på något sätt berörs. Och det är alltid lika svårt att svara. Det är svårt därför att varje avvisningsärende river upp starka känslor och innebär svåra påfrestningar för alla inblandade. Inte minst då barn berörs.
Det är också svårt eftersom Barnombudsmannen som myndighet inte har någon befogenhet att utöva tillsyn av hur andra myndigheter arbetar. Lika lite kan Barnombudsmannen formellt ingripa i de olika enskilda fallen. Men detta innebär inte att jag måste vara tyst.

Jag har därför vid vid ett antal tillfällen betonat att Utlänningslagens så kallade portalparagraf, som säger att barnets bästa alltid ska beaktas, är för vagt formulerad. Redan innan den nya Utlänningslagen trädde i kraft 1 januari 1997 varnade jag för att formuleringen om barnets bästa skulle kunna komma att väga lätt i de framtida bedömningarna. Jag pekade på att paragrafen var för allmänt hållen och därmed riskerade att bli till intet förpliktigande vid beslut om nya uppehållstillstånd. Tyvärr kan jag konstatera att det fanns fog för de farhågor jag då hade.

Utlänningsnämndens beslut, som senare ändrades, att avvisa de två ugandiska barn som sedan flera år varit bosatta i Kinna i Västergötland är det mest uppmärksammade konkreta exemplet på senare tid av svagheterna i lagen. Det är också det färskaste exemplet på att formuleringarna om barnets bästa vägt lätt.

Jag menade då den nya Utlänningslagen infördes och jag anser fortfarande att Sverige, för att uppfylla barnkonventionens krav, måste göra en grundläggande analys av vad formuleringen barnets bästa innebär i Utlänningslagen.

Barnkommittén skrev i sitt betänkande i somras att det i olika situationer kan finnas andra samhällsintressen som kan väga tyngre än principen om barnets bästa. Däremot sas inte vilka intressen det skulle vara eller hur tungt de ska väga. Någon sådan analys gjordes heller aldrig i förarbetena till lagen. Och har inte gjorts senare heller. Därför upprepar jag återigen mitt krav - Det måste blir klart och tydligt vilka de samhällsintressen är som kan gå före barnets bästa-principen. I början av 1998 tog BO i sitt yttrande över kommitténs betänkande upp just de här frågorna. Avvisningsbeslutet rörande en thailändsk kvinna och hennes två barn som sedan flera år varit bosatta i Östersund gör att jag än en gång upprepar BO:s krav om att en sådan analys görs snarast. Alltså: Vilka är de samhällsintressen som väger tyngre än principen om barnets bästa ska komma i främsta rummet?

Sverige har nyligen lämnat sin andra rapport om hur FN:s barnkonvention tillämpas i Sverige till FN:s övervakningskommitté i Geneve. I höst ska den svenska regeringen förklara sin politik på den här punkten. Inför den utfrågningen hålls ett möte i början av juni i Geneve där jag kommer att ge mina synpunkter på rapporten och de faktiska förhållandena i Sverige när det gäller tillämpningen av FN:s barnkonvention. De oklara formuleringarna om barnets bästa, den uteblivna analysen och brister i Sveriges tillämpning av FN:s barnkonvention kommer då att vara några av mina viktigare punkter.

Min förhoppning är naturligtvis att makthavare och beslutsfattare på olika nivåer bryr sig om vad BO anser. Jag drivs också av en övertygelse om att BO:s arbetssätt skall resultera i en korrekt handläggning av varje enskilt avvisnings- eller utvisningsärende där barn berörs. En handläggning där konsekvenserna för barnet av olika beslutsalternativ utvärderas innan beslut fattas. En handläggning där de intressen som i speciella situationer kan komma att väga tyngre än barnets bästa måste redovisas. Alltså en handläggning som innebär en seriös analys av barnets bästa där denna etiska grundregel i barnkonventionen verkligen blir vägledande.

Louise Sylwander
Barnombudsman