Alltför hård praxis i bedömningen av barnspecifika skäl

På onsdagen överlämnade den särskilda utredaren Bertil Hübinette och Utvärderingsutredningen sitt slutbetänkande Den nya migrationsprocessen (SOU 2009:56) till migrationsminister Tobias Billström. Utredarens uppdrag har bland annat varit att analysera hur bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter (5 kap. 6 § utlänningslagen) tillämpats.

I samband med att den nya utlänningslagen trädde i kraft år 2006 ersatte tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter tillståndsgrunden humanitära skäl. Uppehållstillstånd med anledning av synnerligen ömmande omständigheter kan beviljas om det vid en samlad bedömning föreligger sådana omständigheter att utlänningen bör tillåtas i Sverige.

Hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet ska särskilt beaktas vid bedömningen. Barns omständigheter behöver inte ha samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna personer ska beviljas uppehållstillstånd.

 

Utvärderingsutredningen konstaterar i sitt betänkande att praxis rörande bestämmelserna av synnerligen ömmande omständigheter och barn ännu inte är så rikhaltig att det säkert går att säga om barns bästa beaktas på det sätt som är avsett. Utredaren konstaterar vidare att frågan dock bör uppmärksammas fortsättningsvis.

- Jag delar utredningens slutsats att frågan om hur barnspecifika skäl beaktas kräver fortsatt uppmärksamhet. Det inger oro att de ärenden som rör barn som hittills avgjorts i Migrationsöverdomstolen pekar mot att synnerligen ömmande omständigheter tolkas mycket restriktivt. Vår bedömning är att utlänningslagen och dess förarbeten ger utrymme till en generösare tolkning av barnspecifika skäl än vad som hittills har skett. Det gäller hur man bedömer barns hälsotillstånd, barns anpassning till Sverige och situationen i hemlandet, säger barnombudsman Fredrik Malmberg.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson kommenterade under onsdagen Utvärderingsutredningens slutsatser i Ekot. Det är lagstiftningen som är för sträng, säger Eliasson, som menar att Migrationsöverdomstolen har gjort en rad stränga tolkningar och avvisat barn som kanske borde ha fått stanna. Han har flera exempel, bland annat barn som har varit här ganska lång tid.

Vidare uttrycker Eliasson sin besvikelse över Utvärderingsutredningens uteblivna förslag om hur det skulle bli något lättare för barn att få stanna. Enligt Eliasson har politikerna inte förstått vilka stränga konsekvenser lagarna om uppehållstillstånd för barn har fått.

Barnombudsmannen har analyserat de mål som Migrationsöverdomstolen hittills har avgjort rörande synnerligen ömmande omständigheter och barn. I propositionen till utlänningslagen framgår att barns hälsotillstånd inte ska behöva vara livshotande för att beaktas men hittills har detta inte framkommit i Migrationsöverdomstolens avgöranden annat än att det nämns i domstolens bedömning. När det gäller omständigheten anpassning så krävs en relativt lång tid för att ett barn ska anses ha anpassat sig till Sverige enligt hittills avgjorda mål i Migrationsöverdomstolen.

Det finns i dagsläget inga exakta tidsangivelser för hur lång tid som krävs för att barns anpassning ska få avgörande betydelse för att uppehållstillstånd ska beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter, men 2,5 år är inte tillräckligt utifrån hittills meddelade domar från Migrationsöverdomstolen. Att ett barn har befunnit sig en längre tid i Sverige och har gått i skola samt lärt sig svenska tycks inte heller räcka för att barnet ska anses ha anpassat sig.

Barnombudsmannen anser att när det gäller omständigheter i hemlandet och ensamkommande barn är det problematiskt att det tycks vara barnet som har att visa att det i verklig mening är övergivet. I ett avgörande från Migrationsöverdomstolen år 2008 uppgav en 17-årig flicka från Burundi att hon hade tappat kontakten med sina föräldrar.

Migrationsöverdomstolen fann dock att det inte fanns någon utredning som visade på familjen var försvunnen och ansåg att flickan vid ett återvändande till hemlandet kunde få en tillfredsställande omvårdnad genom återförening med sina anhöriga eller i vart fall genom någon organisation eller institution i Burundi.

- Vår bedömning är att lagstiftningen måste förtydligas så att de barnspecifika skälen får större genomslag. Ett särskilt lagrum bör införas avseende barnspecifika skäl för uppehållstillstånd. En sådan paragraf behövs eftersom barn i större utsträckning behöver synliggöras som egna individer med egna skäl för uppehållstillstånd. Barns skäl för uppehållstillstånd kan vara av annan art, inte enbart annan grad, än vuxnas skäl för uppehållstillstånd, säger Fredrik Malmberg.