Spännande samtal om barn i media på Utbildningsradion

Tisdag morgon samlades ett fyrtiotal medarbetare på Utbildningsradions (UR) nyligen sammanslagna barn- och ungdomsredaktion för veckomöte. Barnombudsman Fredrik Malmberg hade bjudits in för att diskutera den ökande exponeringen av barn i media.

Filmklipp från några aktuella tv-produktioner där barn framträder fick inleda samtalet. Många av UR:s reportrar uttryckte bestörtning över barns utsatthet i programformer där familjer som inte fungerar får terapeutisk rådgivning, som på senare tid även anammats av public service. Kritiken rörde framförallt att barn används för att illustrera vad som är dåligt i familjen, helt på de vuxnas villkor.

Det råder en ny samhällsanda där normförändringar lett till att både barn och unga idag frivilligt exponerar sitt privatliv i bloggar och på andra sätt. Man ringer inte BUP utan SVT om man har problem hemma, som någon uttryckte det.

– Då måste vi som publicerar ta ställning till om detta verkligen är rätt, och om det kommer att kännas bra i framtiden för personen ifråga.

– Vad innebär det här för oss som jobbar med journalistik och för barnen, undrade Ulrika Arlert, redaktionschef för Barn och ungdom.

Stort ansvar vilar på utgivarna
Flera röster tog upp televisionens genomslagskraft och konsekvenser på lång sikt. Nya medier gör att materialet kommer att finnas kvar länge och att man i vuxen ålder riskerar att förknippas med sådant som hänt – och blivit offentligt – i ens barndom. Ansvaret man har som utgivare för att fatta kloka beslut, betonades gång på gång.

– Det här är en ovan situation för mig. Min huvudsakliga uppgift är att förmedla att barn är kapabla och har mycket att säga, inledde Fredrik Malmberg.

När det gäller barns medverkan i medierna finns det två diken. Barn får ofta inte komma till tals av omsorg för individen – ibland missriktad sådan. Men när barn behöver skydd ska de få det.

Fredrik Malmberg har förespråkat skärpta etiska regler som tar hänsyn till barns behov av skydd. Han anser också att man måste kunna pröva och fälla program där barn medverkar för övertramp, även om barnets föräldrar inte står bakom en anmälan till Granskningsnämnden.

– Men det är inte stelbenta regler som gör skillnad. Bästa skyddet är den diskussion som vi för här idag. Det är journalisterna själva som måste göra avvägningen och bedöma vad som är lämpligt att sända, sa han.

– Vi kan alla hamna i den fällan, sa en person som blivit tillfrågad att jobba för produktionsbolaget som gjorde Ett fall för Louise, men valde att tacka nej på grund av upplägget.

Våga ta upp det som är svårt
Att det är viktigt att låta barn komma till tals, i synnerhet när det handlar om deras egen livssituation, var deltagarna eniga om. Diskussionen handlar om hur man berättar det, sa någon, och föreslog dramatisering och bildsättning där skådespelare läser intervjupersonens svar för att skydda barnen.

– Men ska man aldrig berätta dokumentärt, undrade Ulrika Arlert och menade att man samtidigt måste våga ta upp det som är svårt och berör unga.

Hon nämnde att UR:s barnredaktion har gjort många program om svåra ämnen som sexuellt utnyttjande och misshandel. Men människor kan inte vara i kris när de berättar, dels för sin egen skull men också eftersom andra ungdomar kan påverkas negativt.
– Det kostar tid och pengar för att få kvalitet och etik, konstaterade Ulrika Arlert.

Personalen på UR sa sig ha små möjligheter att följa upp vad som händer med de personer de intervjuar efter publicering. Det går helt enkelt inte att ha en personlig relation till alla. Men de kontaktar alltid intervjupersoner innan ett program sänds i repris för att informera och stämma av.

Branschen måste ta problem på allvar
Farhågor uttrycktes också att kravet på striktare etiska regler för journalistkåren skulle spela värdekonservativa krafter i händerna.

Fredrik Malmberg trodde inte detta var någon större risk, men svarade att branschen måste visa att det här är en problematik som är värd att ta på allvar. Annars börjar det klia i lagstiftningsfingret på politiker som tycker att utvecklingen är oacceptabel.

Han betonade att samtal är lösningen.
– Det finns inget facit på när det är lämpligt att ett barn framträder i media. Det viktigaste är att ni journalister hela tiden ställer allmänintresset mot det enskilda barnets bästa. Här på UR verkar ni ju resonera kring dessa frågeställningar hela tiden – det är jättebra!

– När barn får möjlighet att beskriva sin verklighet för politiska makthavare kan det göra underverk, avslutade han.