Lyssna till barn och unga – budskap på seminarium

Förbättrad rättssäkerhet genom bland annat ett slopande av tvångsåtgärden avskiljning och utbildning för placerade på samma premisser som alla andra barn. Det är huvudpunkterna i den rapport som Barnombudsmannen lämnade över till socialminister Göran Hägglund i måndags och som därefter presenterades på ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm.

Barnombudsman Fredrik Malmberg inledde med att tacka Statens institutionsstyrelse för visat mod och generositet och alla ungdomar som bidragit med egen erfarenhet av att vara placerade i den sociala barnavården.

Därefter betade man av de sex områden som framkommit i Barnombudsmannens intervjuer med barn och unga på fyra särskilda ungdomshem: rättssäkerhet, delaktighet, trygghet, relationer, skolan och hälsa.

Personalen måste våga lyssna
Personalen har – inte oväntat – avgörande betydelse för hur ungdomarna upplever sin vistelse på de särskilda ungdomshemmen.

19-åriga Maria Moraes har själv ett förflutet på särskilda ungdomshem. Hon efterlyste personal med olika ursprung som vågar vara behandlingsassistenter och är utbildade i den behandling som bedrivs på ungdomshemmet ifråga.

– De samtal som Bris får in från placerade barn och ungdomar handlar ofta om att personalen har ont om tid, bristande kompetens och att de inte orkar lyssna, berättade Bris generalsekreterare Göran Harnesk.

Ewa Persson Göransson, generaldirektör för Statens institutionsstyrelse (SiS) som förestår landets 26 särskilda ungdomshem menade att kunskapsnivån hos personalen på de särskilda ungdomshemmen har höjts mycket de senaste åren.

Avskiljning problematiskt enligt forskare
En annan fråga som diskuterades var SiS särskilda befogenhet att avskilja ungdomar.

Carolina Överlien, forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Oslo, menade att det är problematiskt att använda metoden.

– Institutionerna är slutna miljöer med liten insyn av andra aktörer och präglas av makthierarkier mellan vuxna och ungdomar, olika typer av personal och bland ungdomarna. Det finns tydliga regelverk men i praktiken brister det. Därför är tillsyn A och O, sa hon.

– Vad är alternativet, frågade Ewa Persson Göransson retoriskt. Hon berättade att SiS nu startar fokusgrupper runt om i landet för att diskutera hur man kan genomföra tvångsåtgärder som kroppsvisitering på ett så respektfullt och skonsamt sätt som möjligt.

Särskilt telefonnummer för placerade barn
Den 1 januari i år tog Socialstyrelsen över tillsynsansvaret för de särskilda ungdomshemmen.

Åsa Börjesson, socialråd på Socialstyrelsen, tog tillfället i akt att meddela man öppnar ett särskilt telefonnummer dit barn och unga kan vända sig om de upplever att det råder missförhållanden på hemmet de bor på. Till hösten drar Socialstyrelsen dessutom igång en ny verksamhet med tillsynsombud. Inledningsvis rör det sig om tio personer som får i uppgift att utreda klagomål.

Maria Moraes gav Socialstyrelsen rådet att göra personliga intervjuer med de placerade ungdomarna för att få veta hur det är egentligen på ungdomshemmen. Det är viktigt att minska avståndet mellan myndigheter och ungdomar, menade hon.

– Fråga den unge – ta inte bara för givet att ni vet!

Skolan det bästa med att vara placerad
Skolan är enligt många ungdomar det bästa med att vara placerad. Flertalet ungdomar har negativa erfarenheter av skolan. För första gången upplever de att de blir bekräftade och gör oerhörda framsteg. Forskning har också visat att utbildning är en förutsättning för att ungdomarnas fortsatta liv ska utvecklas på ett bra sätt.

– Ibland är det bekymmersamt att rekrytera olika typer av specialistlärare eftersom många hem ligger avsides, förklarade Ewa Persson Göransson.

– Men ungdomarnas rätt till utbildning ska inte få hänga på att det finns kompetenta lärare tillgängliga på orten, ansåg Jessica Olsson, jurist hos Barnombudsmannen.

Vikten av förberedelser för livet efter
För de flesta ungdomar är tiden på det särskilda ungdomshemmet kort – och en parentes i livet. Samtliga paneldeltagare var ense om vikten av att rusta ungdomarna för livet efter institutionsvistelsen. Något som kräver dialog med samhället utanför.

Det handlar om att förbereda familjen och skapa ett nätverk kring individen, med bland annat skolan och socialtjänsten, som kan stötta vid flytten hem.

Ewa Persson Göransson ansåg att SiS har mycket att vara stolta över, men att man samtidigt kan anstränga sig mer på alla områden.

SiS samverkar med flera aktörer för att förbättra sin verksamhet. Bland annat genomför man under året ett utbildningsprojekt tillsammans med RFSU och fyra konferenser om vårdkedjan tillsammans med Statens Kommuner och Landsting (SKL).

Maria Moraes fick slutordet för dagen:
– Vi måste tänka insluss – inte utsluss – i samhället. Fokus ska inte vara hur du sköter dig på institutionen utan att ge verktyg för att klara livet sen, sa Maria Moraes.