Oacceptabla inskränkningar av omhändertagna barns och ungdomars rättigheter

Ungdomar som tvångsvårdas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga får ibland inte komma utomhus på flera veckor. Det beror på hur de sköter sig. De har alltså sämre rättigheter än intagna i kriminalvården som enligt lag har rätt att andas frisk luft minst en timme om dagen. Det framgår av en granskning som Sveriges Radio Ekot och P1-programmet Kaliber gjort.

Redan 2006 uppmanade Justitieombudsmannen Statens institutionsstyrelse (SiS) att se över sina rutiner så att tvångsvårdade ungdomar skulle få möjlighet att vara utomhus dagligen. Men sedan dess har ingenting hänt.

Barnombudsman Fredrik Malmberg reagerar mycket starkt på uppgifterna.
– Om ungdomar ibland mot sin vilja nekats utomhusvistelse i flera veckor i sträck är det förskräckligt och något som rimligen inte kan klassas som annat än vanvård. Jag utgår från att SiS nu omedelbart rättar sig efter JO-beslutet och låter omhändertagna barn och ungdomar få rätt att vistas utomhus.

Artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)  slår fast att staten ska respektera och tillförsäkra varje barn de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Barn och unga som berövats sin hemmiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i den miljön har dessutom rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida.

Men i den senaste granskningen av hur Sverige genomför barnkonventionen fick Sverige hård kritik av FN:s barnrättskommitté för hur barn isolerats på de särskilda ungdomshemmen.

Brister del av mönster
– De brister som nu framkommer är dessvärre en del av ett större mönster på de särskilda ungdomshemmen. Mot bakgrund av detta bör tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen göra en omfattande genomlysning av hur lagar och regler efterlevs i praktiken i den vård som bedrivs av SiS, anser Fredrik Malmberg.

– Jag är oerhört bekymrad över att SiS reflexmässigt slår ifrån sig kritiken från barn och unga istället för att ta till sig informationen och åtgärda bristerna. Ingen annan myndighet har så långtgående befogenheter som SiS – med det följer ett ansvar, fortsätter Fredrik Malmberg.

Under 2009 besökte Barnombudsmannen fyra särskilda ungdomshem. I intervjuerna med ungdomarna framkom att många inte kände till sina rättigheter och att centrala rättigheter i barnkonventionen kränks under vistelsen på det särskilda ungdomshemmet.

Bland annat åsidosätts barnets rätt till ett privat- och familjeliv då deras möjligheter att ringa vänner och familjemedlemmar begränsas rutinmässigt utan stöd i lag. En del ungdomar berättade om avskiljningar som utförts på felaktiga grunder. En del ungdomar berättade att de inte blev trodda när de var sjuka och därför inte fick träffa en läkare i enlighet med barnets rätt till sjukvård. Barnets rätt till utbildning tillgodoses heller inte fullt ut.

I anslutning till att arbetet presenterades framförde Barnombudsmannen till regeringen att lagstiftaren bör stärka och förtydliga rättigheterna för omhändertagna och placerade barn och ungdomar för att tillförsäkra dem deras grundläggande mänskliga rättigheter. 

Rättighetsperspektiv saknas
Den nuvarande lagstiftningen som rör placerade barn är repressiv och inriktad på de begränsningar och tvångsmedel som styr barnens vardag. Fredrik Malmberg menar att lagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning har förändrats som en följd av Sveriges ratificering av barnkonventionen.

Vid en översyn av lagstiftningen som rör placerade barn kan Norge fungera som inspirationskälla. I lov om barneverntjenester (barnevernloven) finns många av rättigheterna i barnkonventionen uttryckta direkt i lagstiftningen som rätten till skydd mot alla former av våld enligt artikel 19 och rätten till privatliv enligt artikel 16 i barnkonventionen. I Norge vill Barneminister Audun Lysbakken gå ännu ett steg längre och har påbörjat ett arbete att utreda behovet av att omarbeta barnevernloven till en rättighetslag för barn.

– Rättighetsperspektivet behöver stärkas och utgå från barnets situation och vad barnet har rätt att förvänta sig av vården. Syftet måste vara att förbättra den unges situation under och efter vistelsen, säger Fredrik Malmberg.