Humorn som räddningsplanka

– Jag har haft fruktansvärt roligt! Orden är skådespelaren Morgan Allings under ett bejublat framträdande på Barnrättsdagarna i Örebro i början av mars.

På plats är, förutom de cirka 500 åhörarna, ett filmteam från TV3. De gör en serie om människor som haft det svårt i livet men ändå lyckats. Morgan Alling är en av dem.

I salongen sitter också Martin, Morgans fosterpappa, och barndomsvännen Björn.

Men det är inte roligt, det han berättar om. En uppväxt kantad av våld och svek. Ständiga separationer från en missbrukande mamma och vistelser i diverse barn- och fosterhem där han inte alltid behandlades väl. Erfarenheterna har han samlat i boken ”Kriget är slut”.

Det var drömmen om att bli skådespelare som räddade honom. Teatern blev hans räddningsplanka. Gång på gång återkommer han till betydelsen av att ha drömmar och mål. Att göra aktiva val i livet.

Nu är hans mål att göra skillnad för andra.

– Jag vill att barn och ungdomar som befinner sig i samma situation idag ska känna styrka och mod. Förstå att det inte är deras fel. Fokus hamnar lätt på att överleva dagen men det är viktigt att sätta upp mål för hur man ska leva sitt liv.

Begåvning underskattas
Bo Vinnerljung, forskare vid Stockholms universitet, anser att omhändertagna barns begåvning ofta underskattas. Man förväntar sig att det ska gå dåligt för barn som fått en svår start i livet.

Det har Morgan Alling också upplevt. Fördomarna har funnits hos socialtjänsten,
fosterföräldrar, institutionspersonal och lärarna i skolan.

– Om man har fått höra hela sin barndom att man är värdelös blir man det. Jag har fått kämpa med låg självkänsla. Alltid varit angelägen om att anpassa mig.

Samtidigt föddes en enorm revanschlust. När omvärlden insåg att han hade teatertalanger, ändrades också bemötandet.

Vändningen kom när han som åttaåring hamnade hos Martin Alling. Där blev han sedd och bekräftad. För första gången bemöttes han med respekt.
– Martin satte gränser på ett varmt, diplomatiskt och kärleksfullt sätt, berättar Morgan.

Det dröjde länge innan Morgan förstod att han skulle bli kvar hemma hos Martin. Med sitt bagage förväntade han sig inget.

Morgan ville testa gränser så långt det bara gick, berättar Martin, som aldrig upplevde att det fanns något ont i honom. Kanske har han fått med sig sin positiva grundsyn härifrån.

– Jag tyckte det var lätt att få honom att fokusera på något annat istället, som fotboll. Hur mycket glädje och roligt har inte jag upplevt med Morgan!

Björn instämmer:
– Det klickade direkt när Morgan kom till vår klass. Han var en skoj kille och vi hade samma intressen.

Om Morgans bakgrund och livshistoria blev han varse allteftersom.
– Jag förstod ju direkt att du var fosterfarsan. Då hette han Persson fortfarande.

Tur, tajming, styrka
Innan Morgan kliver upp på scenen har tre ungdomar från Barnombudsmannens arbete med att lyssna till barn och unga som är placerade på HVB och i familjehem berättat om hur de upplever den sociala barnavården idag.

– Precis så där hade och kände jag det! Jag hoppas att politikerna lyssnar. Det känns som att det kan bli en förändring.

Samhället har byggt ett bättre socialt skyddsnät idag, tror han. Men innanför väggarna har verkligheten inte ändrats.

– Vi lever i ett av världens bästa samhällen genom tiderna. Ändå tillåter vi skit som vi inte pratar om. Det handlar om så många människor att vi kan tala om ett verkligt samhällsproblem.

Tur, tajming och styrka ligger bakom hans egna framgångar. Han lärde sig att vara strategisk. Välja sina krig.

Budskapet till dagens omhändertagna barn är: Ta ingen skit, ge ingen skit men håll inte tyst!

Morgan uppmanar också vuxenvärlden att våga agera här och nu.
– Det är ni som gör skillnad på en bra och en dålig barndom. Att inte göra något är också ett val.