Ökad medvetenhet resultat av dialog om kränkningar i skolan

För snart ett år sedan bjöd Barnombudsmannen i samarbete med Barn- och elevombudet in tio kommuner till samtal. Ett tjugotal personer – politiker och praktiker – från tio svenska kommuner ägnade en hel dag åt att diskutera vad som krävs för att bli bättre på att motverka kränkande behandling i skolan.

Men vad har hänt sedan dess? Gjorde mötet någon skillnad?

Ja, menar flera av deltagarna. Det har blivit en större medvetenhet i skolan om arbetet mot kränkande behandling. Dialogen mellan beslutsfattarna i kommunen och skolan har också förbättrats. Verksamhetsutveckling, ökad kompetens hos personalen och marknadsföring av arbetet är andra förtjänster.

Nyttigt att reflektera
– Det ger en kick att få berätta om det man gör. Dessutom är det nyttigt att tänka igenom vad man gör och hur man gör det, säger Åsa Sundgren-Häggberg.

Hon är verksamhetschef för området fritid och förebyggande i Västerås, där allt förebyggande arbete som rör förskola, grundskola och gymnasium är samlat. Även stadens friskolor omfattas.

Personalen har koll på aktuell forskning, vilka metoder som fungerar och stöttar skolorna med ett antal färdiga grundkoncept. Organisation och arbetssätt formas lokalt på skolorna utifrån behov.

– Vi tycker att vårt arbete håller, säger Åsa.

– Samtidigt har vi insett att vi behöver ha en ordentlig organisationsstruktur. En enskild rektor ska inte behöva stå ensam om något går fel. Det måste finnas uppbackning uppifrån och strukturer för att mötas så att det inte hänger på att man känner varandra sen gammalt.

Modeller byts ut, resonerar hon. Därför är det viktigt att organisera samarbetet mellan alla berörda aktörer på ett sätt så att rektorer och lärare vet hur de ska agera om något händer.

Fortsatt utbyte
Vid samma bord satt Roger Stenberg, rektor i Luleå. Och dialogen mellan kommunerna har fortsatt. Bland annat har en delegation från Luleå besökt Västerås för att ta del av verksamheten.

– Dialogen har gjort att vi har tagit inte bara ett, utan flera steg framåt, konstaterar Roger.

Idag ingår han i en ny grupp som bildats på uppdrag av utbildningsnämnden för att hantera särskilt allvarliga kränkningar. Där finns även skolchefen, en arbetsmiljöingenjör och en samordnare från kommunens utvecklingsenhet.

Nu återstår att handplocka en psykolog och formalisera arbetet. Förhoppningen är att gruppen ska vara igång till hösten – och att den aldrig behöver träffas i ett skarpt läge.

Dessutom ska elevperspektivet utvecklas i kommunens arbete med arbetsmiljö och säkerhet.

Hur man kan komma närmare eleverna och få dem att bli mer delaktiga är en fråga som upptagit mycket av Rogers tankar det senaste året. Han är övertygad om att det krävs för att kunna jobba både främjande och förebyggande mot kränkningar i skolan.

– De är otroligt förståndiga och kloka och hittar ofta andra lösningar än vi vuxna. Vi måste bara ta oss tid att lyssna!